Johanna Pihl höst/vinter 2012
publicerad 31 januari 22:45

Modeskapare gillar som sagt kontraster, men frågan jag hade inför visningen av Johanna Pihl – vinnare av Young Fashion Industry Award – var om hon hade tagit i för mycket. Å ena sidan citerade hon som referens rokoko, också känd som den mest snirkliga av alla konströrelser, å andra sidan modern arkitektur, alltså modeminimalismens moder. Hur kunde dessa två divor någonsin samsas på scenen?
Men de kläder som skickades ut på catwalken var knappast krystade. De var eleganta och sexiga. Och något än mer underligt: det gick att känna igen detaljer från rokokons interiörer i de geometriska former som klädde de slinkiga plaggen.
”När jag tittade på rokoko på möbler och inredning och sedan på modern arkitektur hittade jag likheter. Jag drog paralleller,” berättade Johanna Pihl efter visningen.
Det var också en feminin kollektion, närmast sexig med sina glansiga material och kortkorta kjolar – även om det inte var det minsta flickig. Inslag som en kroppsnära topp eller ett par byxor i svart skinn, samt en lackkjol spädde på intrycket av att vi här presenterades för en kvinna som inte var rädd för sin kropp. ”Jag ville blanda det förföriska med något hårdare”, förklarade Johanna sin vision backstage. ”Jag gör ofta kvinnliga kläder med en maskulin underton.”
På många sätt påminde resultatet om art deco, dels genom de geometriska linjerna men också i färgskalan som blandade svart med gyllene nyanser (eller vitt med guld). Ibland tog de slinkiga materialen kollektionen nära underklädernas universum, ibland närmare sidenpyjamasen. Det resulterade i en lyxig känsla och tro mig – det känns alltid befriande i det svenska modeklimatet. Hur svältfödda är vi inte på kläder som aspirerar till att vara snygga och moderna, för kvinnor här och nu – men som inte heller känns om det kommer från basplaggens icke så förlovade land? Visst kunde man se ekon av internationella strömningar i det hela, men är det relevant i ett kulturellt klimat där i stort sett ingen längre kan ha ett unikt uttryck? Vad som imponerade här var känslan av att titta på kläder som kändes självklara utan att vara tråkiga, som passade in i det som händer i modet just nu. Ibland behöver man inte krångla till det så mycket för att skapa något som känns som en fullträff.
Text Daniel Björk
Fotografi Kristian Löveborg och Charli Ljung
facebook
tweet
utskrift
email