The Local Firm höst/vinter 2012
publicerad 31 januari 20:58
”Vi har inte övergett Östeuropa”, betygade Axel Nyhage och Richard Hutchinson efter The Local Firms visning, trots att den alldeles uppenbarligen utspelades i London. Det svarta, grå och industriella – det hårda – kommer för den som undrar alltid finnas med som den grund de sedan tolkar om genom att lägga på ”ett lager av inspiration”. Den här säsongen var detta lager den brittiska konstnären Tracy Emin och Londons konstscen i början av nittiotalet.
På catwalken paraderade sedan en armé av husockupanter fram i en garderob som såg ut att vara ett hopkok av second hand-inköp, egensydda plagg, upphittade containerfynd och gamla, sönderburna favoriter. Allt från grå luvtröjor till thermobrallor, kritstrecksrandiga byxor, stickade toppar i metallic, nätbrynjor, bombarjacka med lappteknik och orange kjolar som påminde om vägarbetares ställ. Det var inte direkt Savile Row om vi säger så, utan London när det är som allra mest skitigt och kreativt. Framtidens konstnärer som lever gratis i en squat.
Förra säsongen var det som om The Local Firm hade tappat greppet med en oinspirerad visning utan egen identitet, den här säsongen var det tydligt att saker och ting hade fallit på plats. Det kändes fokuserat, visionen höll ihop och soundtracket pumpade energi rakt in venerna på modepubliken.
På många sätt är The Local Firm ett märke som handlar om styling – inte så underligt eftersom Robert Rydberg, en av Sveriges mest välrenommerade stylister, är så involverad i den kreativa processen. Ibland kan det kännas som en svaghet för något som i grunden är ett jeansmärke (precis som de flesta svenska märken) men i den här kollektionen kändes det som en styrka. Det var en lektion i hur en smart blandning av enkla plagg som bombarjacka eller jeans och mer spännande varianter som täckrockar som såg ut som om de var gjorda av soppåsar eller genomskinliga plastkjolar kan bygga en look som känns mer mode än många märken som bygger på uppenbar lyx eller avancerad konstruktion.
Därför var också den kvarhängande känslan den positiva kraft och kreativa energi som The Local Firm ville förmedla genom att framkalla Tracy Emins ande. Hon var, enligt Nyhage och Hutchinson, en kämpe som vände en negativ situation till något positivt i det tidiga nittiotalets deppade konstscen. Det verkade som om The Local Firm menade att den kicken och den kreativiteten inte stannade vid den här visningen utan förhoppningsvis också fortsätter hos kunden när han eller hon plockar ihop och leker med plaggen för att skapa en stil som känns här och nu och du och jag.
Om det här är vad som händer när The Local Firm vänder blickarna mot London så tycker jag de ska fråga sig om de någonsin ska återvända till andra sidan järnridån.
Text Daniel Björk
Fotografi Daniela Norman och Kristian Löveborg
facebook 
tweet 
utskrift 
email