Tomas Lenneryd om Altewai.Saomes make up
publicerad 31 januari 18:50
Fotografi Charli Ljung
Avatar (sanskrit: avatāra = “nedstigande”) är ett begrepp i indisk mytologi för ett gudaväsens inkarnation i människo- eller djurgestalt för att motverka det onda i världen.
Tomas Lenneryds första tanke när han blev ombedd att skapa make up-looken till Altewai.Saomes visning var en hals i gråskala. Halsen skulle skapa illusionen av ett fritt svävande ansikte högt över kroppen – en egen entitet i sin egen sfär. Tanken att måla den ganska omärkliga transportsträcka som förenar huvudet med kroppen var en nick mot midjetemat i Altewai.Saomes föregående kollektion. Då var midjan i blickfånget – denna kroppsdel som är så dekorativ till sin natur och tacksam att dressa upp eller ner, samtidigt som den förenar kroppens två hälfter. Idén blev nerröstad.
– De kanske var rädda för kemtvättskostnaderna..? föreslår jag.
– Nej då, det finns fixeringsmedel för sånt. Du kan måla din kropp i svartaste svärta och bära den vitaste av blusar utan att så mycket som skugga tyget med fixeringsspray, intygar Tomas. Det är så dragqueens gör – hade de inte sprayat fixering över makeupen skulle hela divan snart flyta iväg.
Tillbaka vid ritbordet och gråskalehalsen morfades till bryn där törnar spektakulärt skjuter ut från mörka vilda bågar.
Berns källare, måndag förmiddag, timmarna innan Altewai.Saomes visning. Natalia Altewai och Randa Saome, tjejerna som har sin ateljé över min vaxningsdam i Malmö, har vunnit Max Factors stora pris och får förutom modeveckans öppningsvisning ett fullt Max Factor-team under ledning av stjärnmakeupartisten Tomas Lenneryd, Tony Lundströms hårteam och ett nagelteam från Fridas naglar i Stockholm.
Modellerna bakom scenen tycks vara en egen stam, bara delvis mänskliga. Skuggor spelar över symmetriska kindben och svullna tonårsläppar. Pojkarnas hår är strikt kammade i sidbena, flickornas ögon bara lätt rörda av fjäderlätt svärta på böjda fransar. Tomas jämför med avatarer – honor och hannar från samma grundstam, men ett mer feminint respektive maskulint uttryck.
Pojkarna – här för att visa modehusets första herrkollektion – är lightversioner av flickorna samtidigt som de där vildvuxna törnbrynen är maskulina uttropstecken i unga flickansikten. Kraftiga och nästan aggressiva blir det sannolikt detta dessa som publiken bär med sig hem. Kanske kommer vissa lägga märke till hudkanvasen – den nästan obehagligt felfria och befriad från synlig rouge eller shading – eller de mycket lätt målade läpparna. Men det är brynen som dröjer sig kvar. De stör så väldigt.
Tomas Lenneryd älskar att skapa störningsmoment – make up som tagit klivet från det förskönande till det dekorativa. Make up som provocerar och driver tanke och utveckling framåt. Utan provokation står vi still. Tomas nämner Lady Gaga, Björk och Alexander McQueen som exempel på personer som använt make up för att tillföra en extra dimension.
– Det finns en rörelse i tiden från det traditionellt förskönande till att tillvarata det dekorativa värdet som make up ger. Make up behöver inte ha en logisk grund för att få finnas där, säger Tomas, och syftar på den traditionella hanteringen av make up som verktyg för större ögon, högre kindben eller plutigare mun.
Medan Tomas berättar om hur sin strävan att finna något som tar vid där det förskönande elementet slutar tänker jag att det måste vara underbart att arbeta med ansikten som är så vackra att man kosta på sig störningsmoment och plumpar i protokollet. Fan, jag vill också slippa ta hänsyn till förtätade ögon och äppleformad benstruktur. Samtidigt är det inte mer än rättvist att make up-artisten ska ha de mest tacksamma av ansiktet – ingen skulle kräva av konstnären att jobba på ful, skrovlig eller fläckig kanvas. Det måste vara ett underbart yrke. Att jobba med det rena, det oförstörda.
Dualism och nyanser av icke-färg
Tomas flög till Malmö i god tid innan showen för att prata med Randa och Natalia. Det dualistiska temat, där feminin ytterlighet ställs mot manlig, gjorde intryck och inspirerade en tankeprocess. Skarpa linjer skär mot mjuk volym, det vilda sinnet skuggas mot ett orubbligt lugn. Dualiteten manligt/kvinnligt är motsatsen till androgynt – istället för att mötas halvvägs fångar uttrycket kvinnligheten och manlighetens yttersta stationer. Pudrade pojkar, megabrynade flickor.
Också färgskalan fick följa med tillbaka till Stockholm. Gråskalan från ljusaste duvgrått till tung granit bara ibland bruten av klarorange och vitt. Här fanns idén om halsen, den som inte blev.
Make upen denna måndag är en skala av icke-färger. Naket, brunt, champinjon. Du ser dem inte, ändå finns de där. Mellan ögat och törnbrynet en brun skugga som inte syns men verkar.
Tomas jämför make up med ett recept.
– I en sminkning behöver faktorer samverka för att nå effekt, precis som i ett recept. Något kan verka obetydligt men behövs som sälta – dess funktion behövs för sluteffekten.
Allt handlar om att skapa sammanhang. Först i sammanhangen ges valen mening.
Tony Lundströms team tuperar hår till sockervadd med slickar en alldeles för tung klick gelé i luggen. Störningen igen. Hacket på linjen, något som tar tag i betraktaren. Tomas och Tony har ofta jobbat ihop, de har något som Tomas kallar ”informell dialog” där 1+1 ofta blir 3 (Tomas ord).
Den monokroma neutralitetens säsong
Tomas Lenneryd samarbetar i år – som alla andra år – med flera av de svenska designhusen. Det är Tomas och Anya de Tobon som plockas in när modeeliten vill sätta ansikte på looken. När vi pratar kommer Carin Wester förbi. Hon har vaknat med 39 graders feber men är peppad och glad. Strax börjar Tomas team preppa hennes modeller. Tydligt i år är lusten till det neutrala, det monokroma och den dämpade färgskalan, där svart, vitt och grått dominerar.
Det är ingen av modehusen som i år uttryckt sug efter sotiga ögon eller mustiga läppfärger – annars populära önskemål inför höst-/vintervisningarna.
– Det råder en fullkomlig tydlighet av polerad realism, slår Tomas fast.
Varför just nu? undrar jag. Varför mäktar vi inte med dramaläppar och partyöga? Här infinner sig personlig stress – herregud, jag är den enda på hela modeveckan med tunga mascarasjok och cerise kinder. Så hopplöst ur synk med tiden! Varför kan aldrig jag vara realist?
– Det givna svaret vore ju det ekonomiska läget. Första gången vi hade recession, 2008, blev det en chockeffekt. Nu är reaktionen mer sansad – som modehus är man inte rädd, men man satsar på sin grundstyrka och att förtydliga och förvalta denna grundstyrka.
Exploderande läppar no more
Tillbaka till gråskalehalsen. Varför fick den inte vara med? Tomas låter motiveringen vara osagd, men tror att den hade fått en bättre chans i ett annat stämningsklimat. Här och nu är experiementslustan en smula avtrubbad. Den här polerade realismen ligger som ett filter över oss.
Bara för ett år sedan skapade Tomas Lenneryd en uppmärksammad exploderande mun för Ann-Sophie Back. Liksom den ikoniska munnen i Irving Penns berömda reklambild för L’Oréal exploderade ett kalejdoskop av läppfärg långt utanför amorbågen. Det intressanta var, säger Tomas, att de flesta drog referens till Irving Penns foto, inte till make up-artisten som skapat munnen (som, for the record, var Kevyn Aucoin). Det var ju sminket som kanaliserades, inte fotot. Fotot var ju själva avbildandet, inte i sig inspiration, men det är fotot som de flesta av oss har en relation till. Och spänningen ligger ju egentligen i mystiken, vems är munnen och vad finns utanför den snävt beskurna bilden? Vem är hon som inte kunde bestämma sig utan tog alla läppfärger som fanns? Jag har henne hemma på väggen och undrar ibland. Vem hon är identifierar jag mig med den där girigheten och oförmågan till val. Eller om det är målarlust? Det beror på dagsform.
Idag verkar lusten för den här sortens experiment ligga på is. Inga munnar exploderar. Men ur brynen klättrar törne, och damn var det känns skönt när det klöser lite denna råa januaridag.
Fotografi Charli Ljung
facebook 
tweet 
utskrift 
email