Bon recenserar
visa alla

Richard Nicoll, Marios Schwab, Thomas Tait, Louise Gray och Acne höst/vinter 2012

publicerad 21 februari 14:53

Ritualen kring en catwalkshow är uppenbarligen ändlöst fascinerande med tanke på all den backstagerapportering som modevärlden just nu badar i. Det är som om människor tror att de ska få se magin som skapas plockas isär och sedan förstå något om hur de också kan vara glamourösa, snygga eller sexiga. Mode bygger ju hela sitt berättigande på att det säljer drömmen om skönhet och status, så någonstans där i maskineriet måste nyckeln finnas som kan berätta hur den vanliga människan blir en av de åtråvärda. När allt kommer omkring handlar hela myten om transformationen av den vanliga, ”fula”, taniga flickan som upptäcks i en förort eller småstad och som sedan modelleras om av modevärlden till en underskön varelse. Hur kan det inte tolkas av oss andra som att vem som helst skulle kunna fylla hennes plats?

Richard Nicoll höst/vinter 2012

Men vad skulle hända om glamourmaskinen faktiskt var helt transparent? Om allmänheten hade varit närvarande på Richard Nicolls presentation hade de kanske hittat ett svar på sina frågor. Alla stationer av modeshowen var där samlade i samma rum: sminket och håret, stylingen, klädställningarna med plagg, väggen med bilder på alla modeller och deras looks, en catwalk där modellerna gick. De passade även på att plåta lookbooken där och då. Så vad är svaret? Var skapades magin? När skedde glamourögonblicket? Det finns inget svar på den frågan, för det finns ingen gnista, det finns ingen specifik punkt då det händer. Man kan inte plocka isär glamouren och benämna dess beståndsdelar.

Marios Schwab höst/vinter 2012

Däremot finns det många åsikter om vad glamour och skönhet är. Marios Schwab berättade om en femme fatale som han ”betraktade genom ett fönster” så att hon var delvis skymd, delvis beslöjad. Han passar sålunda väl in i temat med det täckta eller ”protection” (jag var inte på J.W. Anderson-visningen, men även han verkar vara inne på det). Det beslöjade är här verkligen slöjor av transparent tyg, eller ibland som ett slags andra hud. Schwab har också utvecklat en sorts tredimensionell spets som står ut från klänningen som vektorgrafik i verkligheten. Men när swarovskikristallerna började poppa upp lite här och var och sedan kombinerades med hudfärgat, tunt tyg var det enda jag kunde tänka på ryska konståkerskor som pustar ut tillsammans med sin barska tränare i väntan på resultatet.

Thomas Tait höst/vinter 2012

Thomas Tait kändes extremt chic och lyxig. Jag såg efteråt att Alex Fury skrev på twitter att det är så som Hermès borde se ut och visst finns det något av ridlärarinna över looken. De höga byxorna, polon, hästsvansen. Tait har valt de färger som han tycker mest illa om, senapsgul och mossgrön, och kombinerat dessa tillsammans med plisserat skinn i muddar, kragar och som detaljer, samt långa kappor med bortfrätt sammet.

Louise Gray höst/vinter 2012

Men London skulle inte vara London om man inte någon gång befann sig på en visning och tänkte: ”är det där handskar av bubbelplast?” Det var det. Louise Gray skickade ut en armé av modellers som såg ut som punkiga cyber-Marie Antoinette i hår och make och vars kläder var allt på en gång. En extrem blandning av material, färg och mönster, men ändå – eftersom hon använt en rätt konventionell, närmast chic, silhuett så är det fullständigt möjligt att se plaggen på vanliga människor.

Acne höst/vinter 2012

Acne gör det inte alltid lätt för betraktaren. En quiltad topp med pingvinärmar, visad tillsammans med hängselbyxor? Klänningar och byxor som ser ut som om man råkat sy ihop tyget på fel ställe? Kombinationen av vadderad överdel, korsett och midjehöga byxor som ger lång rumpa? You name it. Men det är något med Acne som gör att plaggen känns rätt självklara när man tittar närmare på dem och tänker sig dem tillsammans med ett par tajta jeans. Okej, byxor som ger lång röv känns alltid som en svårflirtad look, men kanske inte om de i stället för korsett och vadderad topp kombineras med en blazer.

Kollektionen är en koordinering med Acne Paper, vars kommande nummer handlar om kroppen. Så vi fick ortopediska bälten och stödkragar, muterande, närmaste surrealistiska eller inälvsliknande former och köttiga färger. På många sätt är det en genial kommentar till modets skräck för det kroppsliga – kroppen är ju trots allt modets största nemesis, oket utan vilket mode skulle vara fritt att göra vad det ville. Acnes största styrka är att de är så orädda och det här var en kollektion som befäste det intrycket.

visa alla
object(stdClass)#248 (45) { ["ID"]=> int(6457) ["post_author"]=> string(2) "19" ["post_date"]=> string(19) "2012-02-21 14:53:42" ["post_date_gmt"]=> string(19) "2012-02-21 13:53:42" ["post_content"]=> string(6672) "

Ritualen kring en catwalkshow är uppenbarligen ändlöst fascinerande med tanke på all den backstagerapportering som modevärlden just nu badar i. Det är som om människor tror att de ska få se magin som skapas plockas isär och sedan förstå något om hur de också kan vara glamourösa, snygga eller sexiga. Mode bygger ju hela sitt berättigande på att det säljer drömmen om skönhet och status, så någonstans där i maskineriet måste nyckeln finnas som kan berätta hur den vanliga människan blir en av de åtråvärda. När allt kommer omkring handlar hela myten om transformationen av den vanliga, ”fula”, taniga flickan som upptäcks i en förort eller småstad och som sedan modelleras om av modevärlden till en underskön varelse. Hur kan det inte tolkas av oss andra som att vem som helst skulle kunna fylla hennes plats?

Richard Nicoll höst/vinter 2012

Men vad skulle hända om glamourmaskinen faktiskt var helt transparent? Om allmänheten hade varit närvarande på Richard Nicolls presentation hade de kanske hittat ett svar på sina frågor. Alla stationer av modeshowen var där samlade i samma rum: sminket och håret, stylingen, klädställningarna med plagg, väggen med bilder på alla modeller och deras looks, en catwalk där modellerna gick. De passade även på att plåta lookbooken där och då. Så vad är svaret? Var skapades magin? När skedde glamourögonblicket? Det finns inget svar på den frågan, för det finns ingen gnista, det finns ingen specifik punkt då det händer. Man kan inte plocka isär glamouren och benämna dess beståndsdelar.

Marios Schwab höst/vinter 2012

Däremot finns det många åsikter om vad glamour och skönhet är. Marios Schwab berättade om en femme fatale som han ”betraktade genom ett fönster” så att hon var delvis skymd, delvis beslöjad. Han passar sålunda väl in i temat med det täckta eller ”protection” (jag var inte på J.W. Anderson-visningen, men även han verkar vara inne på det). Det beslöjade är här verkligen slöjor av transparent tyg, eller ibland som ett slags andra hud. Schwab har också utvecklat en sorts tredimensionell spets som står ut från klänningen som vektorgrafik i verkligheten. Men när swarovskikristallerna började poppa upp lite här och var och sedan kombinerades med hudfärgat, tunt tyg var det enda jag kunde tänka på ryska konståkerskor som pustar ut tillsammans med sin barska tränare i väntan på resultatet.

Thomas Tait höst/vinter 2012

Thomas Tait kändes extremt chic och lyxig. Jag såg efteråt att Alex Fury skrev på twitter att det är så som Hermès borde se ut och visst finns det något av ridlärarinna över looken. De höga byxorna, polon, hästsvansen. Tait har valt de färger som han tycker mest illa om, senapsgul och mossgrön, och kombinerat dessa tillsammans med plisserat skinn i muddar, kragar och som detaljer, samt långa kappor med bortfrätt sammet.

Louise Gray höst/vinter 2012

Men London skulle inte vara London om man inte någon gång befann sig på en visning och tänkte: ”är det där handskar av bubbelplast?” Det var det. Louise Gray skickade ut en armé av modellers som såg ut som punkiga cyber-Marie Antoinette i hår och make och vars kläder var allt på en gång. En extrem blandning av material, färg och mönster, men ändå – eftersom hon använt en rätt konventionell, närmast chic, silhuett så är det fullständigt möjligt att se plaggen på vanliga människor.

Acne höst/vinter 2012

Acne gör det inte alltid lätt för betraktaren. En quiltad topp med pingvinärmar, visad tillsammans med hängselbyxor? Klänningar och byxor som ser ut som om man råkat sy ihop tyget på fel ställe? Kombinationen av vadderad överdel, korsett och midjehöga byxor som ger lång rumpa? You name it. Men det är något med Acne som gör att plaggen känns rätt självklara när man tittar närmare på dem och tänker sig dem tillsammans med ett par tajta jeans. Okej, byxor som ger lång röv känns alltid som en svårflirtad look, men kanske inte om de i stället för korsett och vadderad topp kombineras med en blazer.

Kollektionen är en koordinering med Acne Paper, vars kommande nummer handlar om kroppen. Så vi fick ortopediska bälten och stödkragar, muterande, närmaste surrealistiska eller inälvsliknande former och köttiga färger. På många sätt är det en genial kommentar till modets skräck för det kroppsliga – kroppen är ju trots allt modets största nemesis, oket utan vilket mode skulle vara fritt att göra vad det ville. Acnes största styrka är att de är så orädda och det här var en kollektion som befäste det intrycket.

" ["post_title"]=> string(82) "Richard Nicoll, Marios Schwab, Thomas Tait, Louise Gray och Acne höst/vinter 2012" ["post_excerpt"]=> string(280) ""Det är en genial kommentar till modets skräck för det kroppsliga – kroppen är ju trots allt modets största nemesis, oket utan vilket mode skulle vara fritt att göra vad det ville." Daniel Björk recenserar Acne, Richard Nicoll, Marios Schwab, Thomas Tait och Louise Gray." ["post_status"]=> string(7) "publish" ["comment_status"]=> string(6) "closed" ["ping_status"]=> string(6) "closed" ["post_password"]=> string(0) "" ["post_name"]=> string(17) "avkladda-ritualer" ["to_ping"]=> string(0) "" ["pinged"]=> string(0) "" ["post_modified"]=> string(19) "2012-03-26 11:36:52" ["post_modified_gmt"]=> string(19) "2012-03-26 10:36:52" ["post_content_filtered"]=> string(0) "" ["post_parent"]=> int(0) ["guid"]=> string(21) "http://bon.se/?p=6457" ["menu_order"]=> int(0) ["post_type"]=> string(4) "post" ["post_mime_type"]=> string(0) "" ["comment_count"]=> string(1) "0" ["ancestors"]=> array(0) { } ["filter"]=> string(3) "raw" ["type"]=> string(4) "post" ["post_classes"]=> array(8) { [0]=> string(9) "post-6457" [1]=> string(4) "post" [2]=> string(9) "type-post" [3]=> string(14) "status-publish" [4]=> string(15) "format-standard" [5]=> string(6) "hentry" [6]=> string(11) "category-se" [7]=> string(23) "tag-london-fashion-week" } ["post_content_raw"]=> string(6680) "

Ritualen kring en catwalkshow är uppenbarligen ändlöst fascinerande med tanke på all den backstagerapportering som modevärlden just nu badar i. Det är som om människor tror att de ska få se magin som skapas plockas isär och sedan förstå något om hur de också kan vara glamourösa, snygga eller sexiga. Mode bygger ju hela sitt berättigande på att det säljer drömmen om skönhet och status, så någonstans där i maskineriet måste nyckeln finnas som kan berätta hur den vanliga människan blir en av de åtråvärda. När allt kommer omkring handlar hela myten om transformationen av den vanliga, ”fula”, taniga flickan som upptäcks i en förort eller småstad och som sedan modelleras om av modevärlden till en underskön varelse. Hur kan det inte tolkas av oss andra som att vem som helst skulle kunna fylla hennes plats?

Richard Nicoll höst/vinter 2012

Men vad skulle hända om glamourmaskinen faktiskt var helt transparent? Om allmänheten hade varit närvarande på Richard Nicolls presentation hade de kanske hittat ett svar på sina frågor. Alla stationer av modeshowen var där samlade i samma rum: sminket och håret, stylingen, klädställningarna med plagg, väggen med bilder på alla modeller och deras looks, en catwalk där modellerna gick. De passade även på att plåta lookbooken där och då. Så vad är svaret? Var skapades magin? När skedde glamourögonblicket? Det finns inget svar på den frågan, för det finns ingen gnista, det finns ingen specifik punkt då det händer. Man kan inte plocka isär glamouren och benämna dess beståndsdelar.

Marios Schwab höst/vinter 2012

Däremot finns det många åsikter om vad glamour och skönhet är. Marios Schwab berättade om en femme fatale som han ”betraktade genom ett fönster” så att hon var delvis skymd, delvis beslöjad. Han passar sålunda väl in i temat med det täckta eller ”protection” (jag var inte på J.W. Anderson-visningen, men även han verkar vara inne på det). Det beslöjade är här verkligen slöjor av transparent tyg, eller ibland som ett slags andra hud. Schwab har också utvecklat en sorts tredimensionell spets som står ut från klänningen som vektorgrafik i verkligheten. Men när swarovskikristallerna började poppa upp lite här och var och sedan kombinerades med hudfärgat, tunt tyg var det enda jag kunde tänka på ryska konståkerskor som pustar ut tillsammans med sin barska tränare i väntan på resultatet.

Thomas Tait höst/vinter 2012

Thomas Tait kändes extremt chic och lyxig. Jag såg efteråt att Alex Fury skrev på twitter att det är så som Hermès borde se ut och visst finns det något av ridlärarinna över looken. De höga byxorna, polon, hästsvansen. Tait har valt de färger som han tycker mest illa om, senapsgul och mossgrön, och kombinerat dessa tillsammans med plisserat skinn i muddar, kragar och som detaljer, samt långa kappor med bortfrätt sammet.

Louise Gray höst/vinter 2012

Men London skulle inte vara London om man inte någon gång befann sig på en visning och tänkte: ”är det där handskar av bubbelplast?” Det var det. Louise Gray skickade ut en armé av modellers som såg ut som punkiga cyber-Marie Antoinette i hår och make och vars kläder var allt på en gång. En extrem blandning av material, färg och mönster, men ändå – eftersom hon använt en rätt konventionell, närmast chic, silhuett så är det fullständigt möjligt att se plaggen på vanliga människor.

Acne höst/vinter 2012

Acne gör det inte alltid lätt för betraktaren. En quiltad topp med pingvinärmar, visad tillsammans med hängselbyxor? Klänningar och byxor som ser ut som om man råkat sy ihop tyget på fel ställe? Kombinationen av vadderad överdel, korsett och midjehöga byxor som ger lång rumpa? You name it. Men det är något med Acne som gör att plaggen känns rätt självklara när man tittar närmare på dem och tänker sig dem tillsammans med ett par tajta jeans. Okej, byxor som ger lång röv känns alltid som en svårflirtad look, men kanske inte om de i stället för korsett och vadderad topp kombineras med en blazer.

Kollektionen är en koordinering med Acne Paper, vars kommande nummer handlar om kroppen. Så vi fick ortopediska bälten och stödkragar, muterande, närmaste surrealistiska eller inälvsliknande former och köttiga färger. På många sätt är det en genial kommentar till modets skräck för det kroppsliga – kroppen är ju trots allt modets största nemesis, oket utan vilket mode skulle vara fritt att göra vad det ville. Acnes största styrka är att de är så orädda och det här var en kollektion som befäste det intrycket." ["fields"]=> object(stdClass)#7 (5) { ["attachment_id"]=> string(0) "" ["attachment"]=> string(4) "None" ["columns"]=> string(1) "1" ["attachment_link"]=> string(0) "" ["ad_link"]=> string(0) "" } ["post_tags"]=> array(1) { [0]=> object(stdClass)#15 (10) { ["term_id"]=> string(2) "86" ["name"]=> string(19) "London Fashion Week" ["slug"]=> string(19) "london-fashion-week" ["term_group"]=> string(1) "0" ["term_taxonomy_id"]=> string(2) "91" ["taxonomy"]=> string(8) "post_tag" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> string(1) "0" ["count"]=> string(1) "7" ["object_id"]=> string(4) "6457" } } ["post_author_name"]=> string(14) "Bon recenserar" ["is_bildbloggare"]=> string(0) "" ["permalink"]=> string(40) "http://bon.se/2012/02/avkladda-ritualer/" ["ajaxpermalink"]=> string(53) "#/go=article;link=%2F2012%2F02%2Favkladda-ritualer%2F" ["thumb"]=> array(4) { [0]=> string(55) "http://bon.se/live/wp-content/uploads/2012/02/004bd.jpg" [1]=> int(200) [2]=> int(267) [3]=> bool(false) } ["is_film"]=> bool(false) ["categories"]=> array(1) { [0]=> array(6) { ["name"]=> string(7) "swedish" ["slug"]=> string(2) "se" ["cat_ID"]=> string(1) "3" ["nicename"]=> string(2) "se" ["parent"]=> string(1) "0" ["term_id"]=> string(1) "3" } } ["categories_classes"]=> string(3) "se " ["thumblink"]=> string(53) "#/go=article;link=%2F2012%2F02%2Favkladda-ritualer%2F" ["post_nice_date"]=> string(25) "tisdag, 21 februari, 2012" ["template"]=> string(7) "default" ["next_post_ajaxpermalink"]=> string(64) "#/go=article;link=%2F2012%2F02%2Ftydligt-hos-christopher-kane%2F" ["previous_post_ajaxpermalink"]=> string(69) "#/go=article;link=%2F2012%2F02%2Furban-overlevnad-och-skyttegravar%2F" ["social"]=> object(stdClass)#12 (1) { ["meta"]=> array(5) { ["title"]=> string(82) "Richard Nicoll, Marios Schwab, Thomas Tait, Louise Gray och Acne höst/vinter 2012" ["thumb"]=> string(55) "http://bon.se/live/wp-content/uploads/2012/02/004bd.jpg" ["url"]=> string(40) "http://bon.se/2012/02/avkladda-ritualer/" ["description"]=> string(60) ""Det är en genial kommentar till modets skräck för det..." ["ajaxpermalink"]=> string(53) "#/go=article;link=%2F2012%2F02%2Favkladda-ritualer%2F" } } ["gallery"]=> object(stdClass)#283 (1) { ["attachment_link"]=> string(0) "" } }