Fyodor Golan, Bora Aksu, Jean-Pierre Braganza, Basso & Brooke höst/vinter 2012
publicerad 18 februari 15:35
Fyodor Golan höst/vinter 2012.
En sak som blir tydlig när man betraktar Londons modevecka bara några veckor efter den svenska varianten är hur mycket utsmyckning det är här i London. Man kan verkligen känna att den här tiden inom modet tillhör Riccardo Tisci – nässmycken fanns både på och utanför catwalken (se senaste coutureshowen).
Så också hos Fyodor Golan, en designerduo som vann tävlingen Fashion Fringe för unga talanger och därför får visa på London Fashion Week. De hade inspirerats av ryska tsarprinsessor och insekter (något som fick mig att tänka på ett gammalt The Face-jobb där kläderna påminde om just insekter och modellerna plåtades som fastnålade på sådana där insektskartor). I programbladet förklarades också mer specifikt att det var den sista överlevande Romanov-ättlingen Anastasia som fick vara musa, särskilt den Anastasia som levde i förfall allt eftersom hennes priviligierade livsstil försvann i det förflutnas dis. Designerna tänkte sig att Anastasia blev tvungen att förändras som en insekt och komma ut med ett hårdare skal. Det var ett modedrama i Riccardo Tiscis och Alexander McQueens skola (vilket inte är så konstigt eftersom Fyodor Podgorny och Golan Frydman har arbetslivserfarenhet från just McQueen).
Deras extravaganta looks med ryskt överdåd får mig att ställa frågan vad som är viktigast: hantverk eller design? De här kläderna är oerhört laborerade. Frågan är om de är särskilt intressanta. Jag ställer mig tvekande, men misstänker att människor som Katy Perry kan dras till en hel del av de här plaggen. Om det är en komplimang eller inte beror nog på vad man tycker om Katy Perry. Att något är välgjort, och med avancerat hantverk har inte så stor betydelse om det inte känns modernt.
Bora Aksu höst/vinter 2012.
Senare, på Bora Aksu, fanns fler östeuropeiska influenser. Visningsmusiken var från Balkan och kläderna babusjka möter gammal tapet. Under parollen ”Their beauty could not never been painted had they been seen for real” skickade Aksu ut outfits i blekrosa och grått. Den här kombination av färger var inspirerad av den mentalt instabile konstnären Henry Dargers Vivian girls, en samling oerhört oskuldsfulla flickor som torteras, hängs och förnedras under ett fiktivt krig. I det påminner det om den David Lynch-känsla jag skrev om nyligen, där det oskuldsfulla blir subversivt.
Jean-Pierre Braganza höst/vinter 2012.
Jean-Pierre Braganza hämtade sin inspiration från det täckta och skyddade (något som väl har seglat upp som en av säsongens trender redan, med start i New York). Han fascinerades av hur sensuellt det är att täcka sig och sneglade på viktorianska kvinnor. Men eftersom vi har att göra med en designer som tänker modernt och inte särskilt bokstavligt hade han fört in 1980-tal i form av benvärmare, något som fick mig att inse att steget mellan 1890 och 1980 mest är en fråga om material och mönster. I stället för spets: jacquard eller digitala prints. Ovan nämnda influenser från Östeuropa syntes hos Braganza mest i publiken. En fantastisk kvinna såg ut som en brud från Kazakhstan mixad med en showgirl från Las Vegas.
Är det här beklädda men ändå extravaganta uttrycket ett modets subvertering av de muslimska influenser man ser varje dag på gatan här i London? I östra London kan man inte gå två meter utan att se män i långskjorta eller kvinnor med hijab. Eftersom också modemänniskorna rör sig i det här området undrar jag om det ens skulle vara möjligt att inte ta in den stilinfluensen. Addera sedan Londons tradition av klubbmode och Boy George och du får en väldigt Londonsk variant av den muslimska looken, som syns både på catwalken och bland alla fashion fanatics som vill bli plåtade av streetstyle-bloggare.
Basso & Brooke höst/vinter 2012.
Basso & Brooke åkte ännu längre österut, till Japan närmare bestämt, där de inspirerades av ”bokeh”, suddighetens estetik. Men mest är det en orgie i prints (var det inte det här märket som närmast startade Londons printorgie ett antal år sedan?). Och oh boy vad den här staden älskar mönster. Modeveckans besökare kommer gärna i minst 19 samtidigt, något som är en skön kontrast till Stockholms sobra dödgrävarlook.
Kollektionen som Basso & Brooke visade är trots sitt vilda clashande förvånansvärt chic. Det är som om de hade plundrat Phoebe Philos garderob och sedan tagit med kläderna hem till Iris Apfel. Själva ser Bruno Basso och Christopher Brooke det här som en distinkt tredje fas i deras produktion, men det säger nog mer om hur lite de har förändrats från säsong till säsong än något annat.
facebook 
tweet 
utskrift 
email