Maria Nordström höst/vinter 2012
publicerad 01 februari 11:51

Jag var nästan lite nervös inför visningen, så höga var mina förväntningar. Jag älskade nämligen Zeigeist, hipstersyntbandet som Maria Nordström sjöng i för några år sedan. Bandets största hit Tar Heart placerade Pitchfork som nummer fem på sin lista över årets bästa låtar 2006. Den är förstås fantastisk, men lika imponerande var Maria Nordströms scenkläder, någonstans på gränsen mellan chict arty och rent vansinniga. Sedan bandet splittrades har hon mest gjort scenkläder åt andra och att Maria Nordström nu bestämt sig för att lansera sitt eget märke är kittlande.
Men, jag var också nervös över fjädrarna. När Bon intervjuade Maria före jul befann hon sig i en smärre paniksituation. Hennes fjäderdealer hade plötsligt fått slut på fjädrar!
Till tonerna av dånande kyrkklockor marcherade så ett begravningsfölje i svarta tvångströjor från fotografdiket och in bakom scenen. Det finns ingen anledning att snåla med dramatiken. Sedan följde en minst lika högstämd kollektion – som Maria Nordström döpt till Purgatory, skärseld – i svart, vitt och beige, men lågt skurna ryggar, höga halsar och subtila religiösa symboler.
Plaggen var en blandning mellan enklare (i sammanhanget) byxor, klänningar och toppar som skulle kunna produceras i större skala och intrikata handsydda klänningar. Mest intressant var en onepiece i form av klänning, polotröja och kavaj i ett – jag var tvungen att kisa för att försöka lista ut hur den hängde ihop. Och fjäderkatastrofen hade tydligen löst sig. Svarta blanka fjädrar återkom på flera plagg, som i en imponerande lång kjol buren ihop med en asketisk vit genomskinlig skjorta. Andra plagg hade detaljer av musselskal. ”Det är gåsfjädrar från London blåmusslor från Västkusten”, berättade en uppspelt Maria Nordström backstage efter visningen.
Text Linda Leopold
Fotografi Daniela Norman och Charli Ljung
Se visningen här.
facebook
tweet
utskrift
email