Madelaine Levy
visa alla

Så här ser jag ut för så här gillar jag att se ut

publicerad 16 februari 14:51

 

 

Who’s that girl? skrev Dazed & Confused över en modebild av Rooney Mara i sitt förra nummer och det är inte utan att man kan undra. Vem är hon? Mara har exponerats enormt de senaste månaderna. Men bilden av henne är lika fragmentariserad som 2010-talets mode. Från 20-talspingla till kontorsråtta. Från maskulint minimalistisk till klassisk vamp. Från gullig pastellklänning till trasiga jeans. Inte en inriktning utan massor.

Rooney Mara är bara ett exempel. Byt ut henne mot Hailee Steinfeld eller Chloe Moretz eller Amanda Seyfried och titta igenom de senaste årgångarna av Vogue, Harper’s Bazaar och W. Det finns ingen enhetlig bild, bara hundratals olika fantasier skapade av lika många olika team. De här kvinnorna är alla skådespelerskor och vana att gå in och ut ur olika roller. Och jag inser att det är mycket mer utmanande och kreativt för en stylist att få vrida in och ut på deras ansikten och kroppar. Växelspelet är dessutom del av modepressens själva essens: Flicka ska bli kvinna – kvinna ska bli flicka. Sådant är idealet. Och jo visst, mode kan vara ett sätt att utforska sin identitet genom rollspel.

 

Men är det ändå inte lite konstigt att ingen ung skådespelerska kan få behålla något slags stabil medial identitet? Kanske är det dags att ställa den där trista frågan som tyvärr fortfarande ofta är nödvändig: Om Rooney Mara (eller Hailee Steinfeld eller Chloe Moretz) vore en man hur skulle det bli då? Om hon vore, säg, Taylor Lautner, skulle hon då kastas från punkare till gullig femtiotalspojke till gubbig gentleman till slick brat? Skulle hon kläs i peruker och målas om i ansiktet? Skulle hon träna kampsport i en plåtning och ligga död som Ofelia bland näckrosorna i nästa?

Svaret är nej. Taylor behöver alltid bara vara Taylor, i flexade muskler och halvöppen mun. För ingen modetidning vågar be en heterosexuell manlig skådespelare hoppa in och ut ur olika roller lättvindigt. Hans förmåga att förställa sig värderas i miljontals dollar och han antas behöva månader för att utforska sin karaktär innan han ställer sig framför en kamera.

Så visst vore det upplyftande om en enda ung kvinnlig skådespelerska värderade sig själv lika högt och drog upp lika tydliga gränser mellan sitt eget yrke och modellens som männen tillåts göra.

Jag efterlyser inte nödvändigtvis några extremer à la Diane Pernet, den svarta änkan som tack vare sina höga huvudbonader och sitt flor går att känna igen på flera kilometers avstånd. Jag skulle nog nöja mig med en motsvarighet till Helena Bonham-Carters kroniskt avklippta handskar.

Framför allt längtar jag efter en ung tjej som kommunicerar att det här är jag. Så här ser jag ut, för så här gillar jag att se ut. Så här förhåller jag mig till mode och det här är min stil.

Tyvärr verkar ingen i den nya generationen skådespelerskor befinna sig i en position där de kan riskera att ta kommandot på det sättet. För tyvärr, när det kommer till unga kvinnor och media, har det utrymmet fortfarande inte skapats.

 

Övre bilden Rooney Mara för Dazed and Confused av Glen Luchford och Karen Langley

Undre bilden Rooney Mara för Vogue US av Mert & Marcus och Tonne Goodman

Saknade saker Men alltså hur kan jag vara idiotisk nog att tappa min favorithandske en dag före London Fashion Week? Någon som råkar ha en Vintage Escada Driving Glove anno 1993 i Heavenly Blue över? Hitåt tack!

visa alla
object(stdClass)#248 (45) { ["ID"]=> int(6357) ["post_author"]=> string(2) "14" ["post_date"]=> string(19) "2012-02-16 14:51:53" ["post_date_gmt"]=> string(19) "2012-02-16 13:51:53" ["post_content"]=> string(4343) "

 

 

Who’s that girl? skrev Dazed & Confused över en modebild av Rooney Mara i sitt förra nummer och det är inte utan att man kan undra. Vem är hon? Mara har exponerats enormt de senaste månaderna. Men bilden av henne är lika fragmentariserad som 2010-talets mode. Från 20-talspingla till kontorsråtta. Från maskulint minimalistisk till klassisk vamp. Från gullig pastellklänning till trasiga jeans. Inte en inriktning utan massor.

Rooney Mara är bara ett exempel. Byt ut henne mot Hailee Steinfeld eller Chloe Moretz eller Amanda Seyfried och titta igenom de senaste årgångarna av Vogue, Harper’s Bazaar och W. Det finns ingen enhetlig bild, bara hundratals olika fantasier skapade av lika många olika team. De här kvinnorna är alla skådespelerskor och vana att gå in och ut ur olika roller. Och jag inser att det är mycket mer utmanande och kreativt för en stylist att få vrida in och ut på deras ansikten och kroppar. Växelspelet är dessutom del av modepressens själva essens: Flicka ska bli kvinna – kvinna ska bli flicka. Sådant är idealet. Och jo visst, mode kan vara ett sätt att utforska sin identitet genom rollspel.

 

Men är det ändå inte lite konstigt att ingen ung skådespelerska kan få behålla något slags stabil medial identitet? Kanske är det dags att ställa den där trista frågan som tyvärr fortfarande ofta är nödvändig: Om Rooney Mara (eller Hailee Steinfeld eller Chloe Moretz) vore en man hur skulle det bli då? Om hon vore, säg, Taylor Lautner, skulle hon då kastas från punkare till gullig femtiotalspojke till gubbig gentleman till slick brat? Skulle hon kläs i peruker och målas om i ansiktet? Skulle hon träna kampsport i en plåtning och ligga död som Ofelia bland näckrosorna i nästa?

Svaret är nej. Taylor behöver alltid bara vara Taylor, i flexade muskler och halvöppen mun. För ingen modetidning vågar be en heterosexuell manlig skådespelare hoppa in och ut ur olika roller lättvindigt. Hans förmåga att förställa sig värderas i miljontals dollar och han antas behöva månader för att utforska sin karaktär innan han ställer sig framför en kamera.

Så visst vore det upplyftande om en enda ung kvinnlig skådespelerska värderade sig själv lika högt och drog upp lika tydliga gränser mellan sitt eget yrke och modellens som männen tillåts göra.

Jag efterlyser inte nödvändigtvis några extremer à la Diane Pernet, den svarta änkan som tack vare sina höga huvudbonader och sitt flor går att känna igen på flera kilometers avstånd. Jag skulle nog nöja mig med en motsvarighet till Helena Bonham-Carters kroniskt avklippta handskar.

Framför allt längtar jag efter en ung tjej som kommunicerar att det här är jag. Så här ser jag ut, för så här gillar jag att se ut. Så här förhåller jag mig till mode och det här är min stil.

Tyvärr verkar ingen i den nya generationen skådespelerskor befinna sig i en position där de kan riskera att ta kommandot på det sättet. För tyvärr, när det kommer till unga kvinnor och media, har det utrymmet fortfarande inte skapats.

 

Övre bilden Rooney Mara för Dazed and Confused av Glen Luchford och Karen Langley

Undre bilden Rooney Mara för Vogue US av Mert & Marcus och Tonne Goodman

Saknade saker Men alltså hur kan jag vara idiotisk nog att tappa min favorithandske en dag före London Fashion Week? Någon som råkar ha en Vintage Escada Driving Glove anno 1993 i Heavenly Blue över? Hitåt tack!

" ["post_title"]=> string(54) "Så här ser jag ut för så här gillar jag att se ut" ["post_excerpt"]=> string(289) "Om Rooney Mara vore Taylor Lautner, skulle hon då kastas från punkare till gullig femtiotalspojke till gubbig gentleman till slick brat? Skulle hon kläs i peruker och målas om i ansiktet? Skulle hon träna kampsport i en plåtning och ligga död som Ofelia bland näckrosorna i nästa?" ["post_status"]=> string(7) "publish" ["comment_status"]=> string(6) "closed" ["ping_status"]=> string(6) "closed" ["post_password"]=> string(0) "" ["post_name"]=> string(49) "sa-har-ser-jag-ut-for-sa-har-gillar-jag-att-se-ut" ["to_ping"]=> string(0) "" ["pinged"]=> string(0) "" ["post_modified"]=> string(19) "2012-03-26 11:36:53" ["post_modified_gmt"]=> string(19) "2012-03-26 10:36:53" ["post_content_filtered"]=> string(0) "" ["post_parent"]=> int(0) ["guid"]=> string(21) "http://bon.se/?p=6357" ["menu_order"]=> int(0) ["post_type"]=> string(4) "post" ["post_mime_type"]=> string(0) "" ["comment_count"]=> string(1) "0" ["ancestors"]=> array(0) { } ["filter"]=> string(3) "raw" ["type"]=> string(4) "post" ["post_classes"]=> array(9) { [0]=> string(9) "post-6357" [1]=> string(4) "post" [2]=> string(9) "type-post" [3]=> string(14) "status-publish" [4]=> string(15) "format-standard" [5]=> string(6) "hentry" [6]=> string(11) "category-se" [7]=> string(22) "category-uncategorized" [8]=> string(8) "tag-mode" } ["post_content_raw"]=> string(4303) " 

 

Who’s that girl? skrev Dazed & Confused över en modebild av Rooney Mara i sitt förra nummer och det är inte utan att man kan undra. Vem är hon? Mara har exponerats enormt de senaste månaderna. Men bilden av henne är lika fragmentariserad som 2010-talets mode. Från 20-talspingla till kontorsråtta. Från maskulint minimalistisk till klassisk vamp. Från gullig pastellklänning till trasiga jeans. Inte en inriktning utan massor.

Rooney Mara är bara ett exempel. Byt ut henne mot Hailee Steinfeld eller Chloe Moretz eller Amanda Seyfried och titta igenom de senaste årgångarna av Vogue, Harper’s Bazaar och W. Det finns ingen enhetlig bild, bara hundratals olika fantasier skapade av lika många olika team. De här kvinnorna är alla skådespelerskor och vana att gå in och ut ur olika roller. Och jag inser att det är mycket mer utmanande och kreativt för en stylist att få vrida in och ut på deras ansikten och kroppar. Växelspelet är dessutom del av modepressens själva essens: Flicka ska bli kvinna – kvinna ska bli flicka. Sådant är idealet. Och jo visst, mode kan vara ett sätt att utforska sin identitet genom rollspel.  

Men är det ändå inte lite konstigt att ingen ung skådespelerska kan få behålla något slags stabil medial identitet? Kanske är det dags att ställa den där trista frågan som tyvärr fortfarande ofta är nödvändig: Om Rooney Mara (eller Hailee Steinfeld eller Chloe Moretz) vore en man hur skulle det bli då? Om hon vore, säg, Taylor Lautner, skulle hon då kastas från punkare till gullig femtiotalspojke till gubbig gentleman till slick brat? Skulle hon kläs i peruker och målas om i ansiktet? Skulle hon träna kampsport i en plåtning och ligga död som Ofelia bland näckrosorna i nästa?

Svaret är nej. Taylor behöver alltid bara vara Taylor, i flexade muskler och halvöppen mun. För ingen modetidning vågar be en heterosexuell manlig skådespelare hoppa in och ut ur olika roller lättvindigt. Hans förmåga att förställa sig värderas i miljontals dollar och han antas behöva månader för att utforska sin karaktär innan han ställer sig framför en kamera.

Så visst vore det upplyftande om en enda ung kvinnlig skådespelerska värderade sig själv lika högt och drog upp lika tydliga gränser mellan sitt eget yrke och modellens som männen tillåts göra.

Jag efterlyser inte nödvändigtvis några extremer à la Diane Pernet, den svarta änkan som tack vare sina höga huvudbonader och sitt flor går att känna igen på flera kilometers avstånd. Jag skulle nog nöja mig med en motsvarighet till Helena Bonham-Carters kroniskt avklippta handskar. Framför allt längtar jag efter en ung tjej som kommunicerar att det här är jag. Så här ser jag ut, för så här gillar jag att se ut. Så här förhåller jag mig till mode och det här är min stil. Tyvärr verkar ingen i den nya generationen skådespelerskor befinna sig i en position där de kan riskera att ta kommandot på det sättet. För tyvärr, när det kommer till unga kvinnor och media, har det utrymmet fortfarande inte skapats.  

Övre bilden Rooney Mara för Dazed and Confused av Glen Luchford och Karen Langley

Undre bilden Rooney Mara för Vogue US av Mert & Marcus och Tonne Goodman

Saknade saker Men alltså hur kan jag vara idiotisk nog att tappa min favorithandske en dag före London Fashion Week? Någon som råkar ha en Vintage Escada Driving Glove anno 1993 i Heavenly Blue över? Hitåt tack!

" ["fields"]=> object(stdClass)#13 (5) { ["attachment_id"]=> string(0) "" ["attachment"]=> string(4) "None" ["columns"]=> string(1) "1" ["attachment_link"]=> string(0) "" ["ad_link"]=> string(0) "" } ["post_tags"]=> array(1) { [0]=> object(stdClass)#15 (10) { ["term_id"]=> string(1) "5" ["name"]=> string(4) "Mode" ["slug"]=> string(4) "mode" ["term_group"]=> string(1) "0" ["term_taxonomy_id"]=> string(1) "7" ["taxonomy"]=> string(8) "post_tag" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> string(1) "0" ["count"]=> string(2) "54" ["object_id"]=> string(4) "6357" } } ["post_author_name"]=> string(14) "Madelaine Levy" ["is_bildbloggare"]=> string(0) "" ["permalink"]=> string(72) "http://bon.se/2012/02/sa-har-ser-jag-ut-for-sa-har-gillar-jag-att-se-ut/" ["ajaxpermalink"]=> string(85) "#/go=article;link=%2F2012%2F02%2Fsa-har-ser-jag-ut-for-sa-har-gillar-jag-att-se-ut%2F" ["thumb"]=> array(4) { [0]=> string(67) "http://bon.se/live/wp-content/uploads/2012/02/images-21-217x155.jpg" [1]=> int(217) [2]=> int(155) [3]=> bool(true) } ["is_film"]=> bool(false) ["categories"]=> array(2) { [0]=> array(6) { ["name"]=> string(7) "swedish" ["slug"]=> string(2) "se" ["cat_ID"]=> string(1) "3" ["nicename"]=> string(2) "se" ["parent"]=> string(1) "0" ["term_id"]=> string(1) "3" } [1]=> array(6) { ["name"]=> string(13) "Uncategorized" ["slug"]=> string(13) "uncategorized" ["cat_ID"]=> string(1) "1" ["nicename"]=> string(13) "uncategorized" ["parent"]=> string(1) "0" ["term_id"]=> string(1) "1" } } ["categories_classes"]=> string(17) "se uncategorized " ["thumblink"]=> string(85) "#/go=article;link=%2F2012%2F02%2Fsa-har-ser-jag-ut-for-sa-har-gillar-jag-att-se-ut%2F" ["post_nice_date"]=> string(26) "torsdag, 16 februari, 2012" ["template"]=> string(7) "default" ["next_post_ajaxpermalink"]=> string(56) "#/go=article;link=%2F2012%2F02%2Ffarliga-forbindelser%2F" ["previous_post_ajaxpermalink"]=> string(49) "#/go=article;link=%2F2012%2F01%2Fbasta-stallet%2F" ["social"]=> object(stdClass)#307 (1) { ["meta"]=> array(5) { ["title"]=> string(54) "Så här ser jag ut för så här gillar jag att se ut" ["thumb"]=> string(67) "http://bon.se/live/wp-content/uploads/2012/02/images-21-217x155.jpg" ["url"]=> string(72) "http://bon.se/2012/02/sa-har-ser-jag-ut-for-sa-har-gillar-jag-att-se-ut/" ["description"]=> string(60) "Om Rooney Mara vore Taylor Lautner, skulle hon då kastas..." ["ajaxpermalink"]=> string(85) "#/go=article;link=%2F2012%2F02%2Fsa-har-ser-jag-ut-for-sa-har-gillar-jag-att-se-ut%2F" } } ["gallery"]=> object(stdClass)#310 (1) { ["attachment_link"]=> string(0) "" } }