Tom Ford, Christopher Kane, Michael van der Ham, Erdem, Burberry höst/vinter 2012
publicerad 21 februari 15:49
Vad är en signatur för en designer? Under presentationen av Tom Fords kollektion förklarade pr-personen att märket den här säsongen har velat definiera vad Tom Fords damskrädderi handlar om. Svaret var något i stil med tydliga axlar, accentuerad midja, förstärkta höfter. När det gäller aftonklänningarna känner man i stället ekon från Gucci-tiden, samt Toms YSL-dagar. Ändå är det intressant att Tom Ford ännu efter några säsonger känner ett behov att definiera vad han står för. Förutom ”lyx”, vad är ett Tom Ford-plagg?


Christopher Kane höst/vinter 2012
På Christopher Kane var signaturen oerhört tydlig. Ett Kane-plagg är direkt igenkänningsbart, oavsett om han sysslar med vätskefylld plast eller virkat, blommigt eller neon. Det är något på en gång hårt och mjukt, både oskuldsfullt och syndigt. Så även i kollektionen för höst/vinter 2012, som rör sig från leopard till moiré i såväl rött som lila, från skinn till blommig tapet. Ibland är plaggen närmast att likna vid väskor, tvådimensionella med tjocka passpoalsömmar i skinn. Kollektionen är sällsynt skarp.
Michael van der Ham och Erdem är två designers som också har sina ”signaturer”. van der Ham är känd för sin collageteknik medan Erdem känns igen på sina blommiga och delikata klänningar. Men är det egentligen en verklig signatur? Michael van der Hams klänningar för höst/vinter 2012 är på många sätt oerhört vackra, inspirerade som de är av Veronica Lake och andra fyrtiotalssirener. Erdems kollektion för säsongen är underskön, med oerhört vackra plagg i de mest utsökta material och mönster. Men ändå känner man, särskilt med Erdem, att det skulle gå att plocka varje plagg och sätta in i någon annans kollektion utan att någon skulle reagera. Med van der Ham är problemet ett annat. Collagetekniken skulle på sikt kunna göra honom till en Basso & Brooke: ett en gång omhuldat märke som ingen riktigt bryr sig om längre (Mark Fast verkar också snart vara där).


Vänster: Michael Van Der Ham höst/vinter 2012. Höger: Erdem höst/vinter 2012
En signatur är oerhört svår att skapa för en designer och många märken lever ett helt liv utan att egentligen hittat något eget. I fallet Erdem kan man tänka sig att det alltid kommer finnas ett behov av vackra klänningar och så länge Erdem Moralioglu uppdaterar silhuetten, mönstren och färgskalan så att kollektion känns här och nu (den här säsongen är det föga förvånande femtio- och sextiotal även hos Erdem) kommer det också att finnas ett utrymme för honom. Med eller utan signatur.

Burberry Prorsum höst/vinter 2012
Vi lyckades med nöd och näppe komma i tid till Burberry, som skickade ut en cool twist av den urbrittiska country-looken. Tweed, korta täckjackor (täckjackan är överallt den här säsongen), oljerockar, trenchar, randiga kjolar, ett mönster som såg ut som en murrig William Morris-tapet och glittriga uggle-applikationer. När finalen kom började det regna artificiellt, både inne och utanför lokalen. Burberrys signatur är i dag Christopher Baileys. Det är en look som går hem bland västra Londons kvinnor, med tydliga, nästan blaffiga detaljer (i stället för loggor). Knappar, blixtlås, axelklaffar, allt det som kan hotta upp märkets grund – den rätt vardagliga trenchen – accentueras, samtidigt som stylingen drar sin kraft från den vårdslösa blandning som England är känd för. Det är först om det blir en signatur i behov av förändring som Burberry kan få problem.
facebook
tweet
utskrift
email