Lukten av pomerans ligger farligt nära den av apelsinskal, som är nästan omöjlig att bli av med om man väl fått den på sig. Man får gå sömngångarlikt med händerna droppande framför sig utan att nudda inredningen, skrubba med nagelborsten, tvätta sig som en läkare långt upp på armarna, och ändå blir man inte av med den jobbiga brandgula lukten. Så jag undviker apelsiner. Men pomerans är något annat – smalare, strängare, bittrare. Stoppade man en bit pomerans i munnen på ett barn skulle det börja spotta och gråta. Och då vet man att man är något bra på spåren.

Bigarade Concentree från Editions des Parfums Frederic Malle tar denna bitterhet till perfektion. Parfymören Jean-Claude Ellena har låtit doftlabbet Monique Remy specialdesigna en pomeransessens åt honom. De rensade bort pomeransens vanliga baksidor – som att den innehåller pigment och är fototoxisk – så att han kunde använda en överdos, och det kan man konstatera att han gjort. Men det är inte bara ultraminimalistisk citrus som pågår. Under den bittra bomben finns något som hindrar den från att bli tröttsam: ett mjukt, salt och kryddigt ackord som leder tankarna till en solbränd arm, en nacke, en lagom otvättad hårbotten, något som känns igen från en gammal Hermès-parfym.

Och börjar man spåra Bigarade Concentrée bakåt i tiden är det dit man kommer. Backar man två år hittar man den tunnare, nästan identiska och nästan lika fantastiska Cologne Bigarade (2000), också den en Ellena-kreation utgiven av Frederic Malle. Ytterligare två år innan dess kom hans första laborerande med temat i form av Declaration från Cartier – en doft som betraktas som inflytelserik men som idag känns märkligt medioker bredvid Bigarade-duon från Frederic Malle. Och samtliga går att härleda till Jean-Claude Ellenas kroniska besatthet av Eau d’Hermès från 1951, komponerad av hans framlidne mentor Edmond Roudnitska.