1. Riccardo Tisci för Givenchy.
En otroligt imponerande uppvisning i creative direction. Allt från fantastiska damkollektioner, snygga kampanjer, modern couture, intressant menswear till otroliga visningar med genomgående stark casting, grymma accesoarkollektioner och de coolaste lookbooksen. Hur hinner en man göra så mycket bra saker på ett år?
2. Jil Sander Womens a/w 12 visningen.
Raf’s sista visning för Jil Sander. The end of an era. Sorgligt. Vackert. Poetiskt. Ett av de underbara ögonblick då mode lyckas beröra på fler plan än det estetiska.
3 Kenzo under Humberto och Carol’s ledning.
Det finns en magisk period för vissa märken. Då det finns ett enormt flow. Allt stämmer, lekfullheten och kreativiteten är på topp. Inga hinder. Att se Kenzo så fort omvandlas från ett dammigt modehus till ett märke med mest fingret på den unga pulsen är magiskt. Men att se det hända över en natt är trolleri. Allt från visningar och butiksinredningar till animationer och accessoarer andas energi. Och det smittar av sig.
4. Miu Miu s/s 13 visning.
Miuccia visar var skåpet ska stå och hur man gjorde en riktigt bra visning. Kombinationen av den smarta, damigt sexiga men kommersiellt gångbara kollektionen och fantastisk set design (i en byggnad man inte kunde tro att fransk byråkrati ens skulle överväga att låta en modevisning ta plats). Supercool casting med både nya och gamla ansikten plus den bästa visningsmusiken på hela fashion week. Mer än man kunde önska.
Det har ALDRIG skvallrats och spekulerats så mycket som 2012. Carine’s CR Fashion Book. Hedi till YSL. John Galliano på rehab. Jil Sander till Jil Sander. Stefano Pilati till Zegna. Raf Simons till Dior. Wang till Balenciaga. Nicolas Ghesquière startar eget. Och det är bara med facit i hand. Alla rykten om Riccardo eller Hedi till Dior, Pilati till Armani, Jacobs till Dior, Tom Ford till LV, Raf till YSL etc. Det blev äntligen roligt att spekulera i vad som händer i karusellen eftersom den snurrade så fort.
