Varför startade ni Nisch Management?

– Vår idealistiska grundtanke med Nisch var, och är fortfarande, att tillhandahålla och framföra ett alternativt skönhetsideal. Love hade själv arbetat som modell och vi hade en ganska klar bild av hur vi ville jobba med våra modeller. Vi är inte deras chefer, all management sköts tillsammans med modellen. Vi ville ha en mindre agentur där alla får plats och där vi inte behöver kompromissa på våra ideal och vi har knappt 100 modeller på fyra agenter så varje modell får mer tid och utrymme.

Vilken var den första modellen som ni hittade?

– Den första modell vi scoutade för oss själva var Nathalie Nyrén, som fortfarande är representerad av oss. Hon var då bara 12 år och hon kommer lanseras nu i höst, sju år senare. Det är så klart spännande att se vad resultatet blir av våra sju år av förberedelser.

Hur ser ni på manliga skönhetsideal?

– Det var just den frågan som intresserade oss när vi startade Nisch. Looken på modellkillar i Sverige var väldigt förlegad och ”katalogig” medan det i utlandet rådde en boom med Raf Simons-killar och Hedi Slimane på Dior som förespråkade en ny alternativ look och silhuett: mycket mer androgyn, rock’n’roll och kanske inte så lättillgänglig. Vi ville erbjuda ett alternativ till Dressman-killen, utmana den maskulina stereotypen och representera ett mer specifikt och inte så klassiskt utseende. Jag tror vi lyckats påverka idealet så väl på den lokala marknaden som internationellt, men det finns fortfarande mycket att jobba på och fler barriärer att bryta sig igenom.

Vad söker ni efter hos en modell?

– Vi söker inte efter en särskild modell, vi söker efter personligheter som vi gillar och de vi tycker har något unikt och speciellt. Vi säljer inte enbart ett utseende, vi vill representera personer som får dig att stanna upp och lägga märke till dem, personer som din blick fastnar på.

Vilka eller vilken modell tycker ni bidrar till att tänja på idén om hur en modell ”måste” se ut?

– Av våra egna modeller så har bland annat Carl Hjelm och Linnea Rimberg tänjt på och förändrat modeidealet. När vi lanserade Carl så sa flera kunder att de sökte ”en kille och inte en tjej” och att han är alldeles för specifik för att någonsin tjäna pengar. Nu har Carl fjärde säsongen i rad varit en av de manliga modeller som gått flest visningar internationellt, och har bokat flera större utländska kampanjer. Linnea Rimberg, för att hennes look är totalt unik med oklassiska drag, hon är dessutom väldigt vältränad och intelligent, pluggar juridik vid sidan om sitt modellande. När det gäller utländska modeller så har vi alltid fascinerats av Omahyra Mota, Éve Salvail och Jamie Bochert. Bland killar så revolutionerade modeller som Christopher Fagerli och Boyd Holbrook branschen.

Mathias, du har påpekat att agenten själv inte är maktlös. På vilket sätt förändrar eller förbättrar ni branschen?

– Jag blir ofta provocerad när det framförs kritik mot branschen och agenter säger att de inte kan göra något eftersom ”det är kunderna som bestämmer”. Som om agenterna bara är hjälplösa sekreterare. Det jag kan göra är att se till att erbjuda ett diversifierat utbud av modeller, att aktivt jobba med att sälja in dessa modeller till de kunder jag tror är mottagliga för den looken. Det är  kunder jag jobbar nära och ofta med, som litar på mig som agent och därför är öppna för nya alternativ och tankegångar. Mer indirekt kan jag jobba med att försöka scouta och vara manager åt modeller som tidigare inte funnits representerade hos agenturer.

Love, i en intervju för Bon.se förra året sa du att du var chockad över att ”man år 2015 fortfarande har en så pass rasistisk syn att man buntar ihop alla icke-skandinaver till en grupp så kallade ‘etniska modeller’” och klagade på att valen av modell ofta var likriktade och förutsägbara. Hur långt tycker du att vi kommit på ett år?

– Jag kan absolut se en positiv utveckling och kan med glädje säga att vår modell Oliver Kumbi på ett år har blivit en av våra mest bokade modeller. Trots förändringar är dock det vita klassiska utseendet överrepresenterat.

Hur har branschen utvecklats sedan ni startade Nisch?

– Det är en helt annan bransch, framförallt den enorma efterfrågan på nya ansikten hela tiden, särskilt i utlandet. Detta har medfört att det är väldigt svårt att hålla liv i en modellkarriär mer än något år eftersom kunderna hela tiden vill ha ansikten som inte setts tidigare. Diskussionerna om etnicitet, kroppsideal och ålder förs i mycket högre grad idag. Men det som är annorlunda är fascinationen för instagramkändisar, bloggare och kändisbarn som i allt högre grad bokas för modekunder. Det finns inga lokala marknader längre i vår bransch och vi har idag lika många utländska kunder som vi har svenska, dessutom ökar andelen utländska kunder hela tiden.

Om ni ser tillbaka på modelldebatten från 2013, när det kom fram att modellscouter jobbat utanför en anorexiklinik i Stockholm, vad är skillnaden nu från då?

– Det har skett en stor förändring, svenska kunder har alltid tagit ett stort ansvar i att inte boka för smala modeller. Det förs just nu en aktiv och pågående debatt mellan agenturerna och kunderna om smalhetsidealet. Det är helt nytt och har hjälpt mycket på en lokal nivå. I utlandet har det trots olika former av lagstiftning inte skett någon förändring alls och provplaggen är fortfarande lika små som tidigare. Utbutdet av större modeller har samtidigt ökats men de gör nödvändigtvis inte jobb med high fashion-kunder.

Varför tror ni att det knappt finns några manliga plus size-agenturer?

– Männen har traditionellt i reklam och mode ett bredare spektra av ”accepterade kroppar” och den större manliga kroppen existerar redan i reklam och media på ett helt annat sätt än den kvinnliga – som snarast fortfarande inte existerar alls. Eftersom vi är mer vana vid att se en större manskropp i media så tror jag det tar bort mycket av pr-effekten – ”chockeffekten” – med att boka en större man och därmed är efterfrågan på det mindre.

Vetements och stylisten Lotta Volkova fick mycket kritik för att ha utelämnat mångfald när de instagramcastade till sin visning. Hur ser ni på den problematiken och hur arbetar ni som modellagentur för mer mångfald?

– I denna tid av egocentrism verkar det vara allt svårare att relatera till något som inte direkt rör en själv eller ens egna erfarenheter. Många varumärken verkar ha problem med att inse att vi lever i en annan värld än tidigare och att deras kunder troligtvis ser helt annorlunda ut än vad människorna i deras reklamer gör. Alla agenturer i Sverige har blivit bättre på att hitta modeller med annat påbrå än det kaukasiska. Det som inte förändrats alls är att dessa modeller sedan är tvungna att jobba i en väldigt vit värld där alla som bokar modeller, tidningsredaktionerna, stylisterna, fotograferna, art buyers och så vidare fortfarande består av mer eller mindre uteslutande vit medelklass. För att få till stånd en riktig och bestående förändring inom branschen skulle det behövas att alla parter inom branschen jobbar för att vara inkluderande – inte enbart modellagenturerna.