I helgen hade jag ett fantastiskt beauty moment. Det var middagsbjudning hemma hos oss och klockan hade sedan länge passerat midnatt. Parfym och kaffedoft hängde under kristallkronan (i plexiglas, men ni anar känslan), barnen hade slumrat, vi vuxna tjuvrökte i skift och whiskyn hade bäddat in oss i luddigt bärnstensskimmer. Plötsligt är det någon av damerna som önskar skönhetsrelaterat tips. Jag ser min chans att be gästerna greppa vinkupan och följa med in i le bain (måste tvångsmässigt säga det på franska, “badrum” osar gulnat duschdraperi och tandborstsmugg). Jag är som en bilsamlare, släktforskare, Commodore 64-geek eller vilken nörd som helst. Under blygsam förhoppning har jag putsat upp parfymflaskorna och ställt nagellacken i färgskala, i fall att. När gästerna så visar intresse hugger jag som en kobra. Det är som när farfar ska prata om Kriget, det finns ingen hejd. Pulsen stiger, arkiven öppnas, allt ska fram.

Gänget visas in i baderiet, och vi inleder med att lokalisera en doftprofil som passar Gäst A. Gäst A beskriver preferenser och jag lägger pannan i djupa veck, hmmm;ar och plockar fram diverse flaconer. Framför spegeln visar jag sen hur man mejslar fram osynliga kindben, inspirerad av tekniken som Max Factor använde på Marlene Dietrich – skugga två nyanser mörkare än hudtonen under benet och så en ljusare nyans på benets högsta punkt. Stora rörelser, dramatisk uppvisning, “Det HÄR damer, DETTA är hemligheten!”.
Sen kommer belöningen – publiken vill ha mer. En hel kväll föreslås! Sällskapet bokar in en afton i min studio som exklusivt ska ägnas åt skönhet och vin under ledning av yours truly. Som aftonens curator plockar jag samman ett noggrant redigerat urval av skönhetsbriljans. Jag ska bygga stilleben av läppstift och snittar, ja det ska jag. “Får det vara ett serranolindat fikon följt att två svep 037 Diorling ur Diors vinterkollektion Grand Bal?”

Lip Maestro, Giorgio Armanis nya serie läppfärg, som finns på NK från mitten av november, ska stå på piedestal. Den är så klyftig att någon faktiskt borde överväga att instifta Nobels pris i färgkosmetik. Detta är inte ironi, det handlar om smarta sätt att behandla och förvalta ljus och pigment.
Det är ett matt läpplack. Matt glans låter som en paradox, men det är bara att vänja sig, det här är morgondagens läpp. Vi är vana att välja mellan matt läppfärg, där mattheten tyvärr ofta efter en stund övergår i torrhet och ojämna färgpartier, och glans, där ljusreflektionen ger fin spegeleffekt men försvinner alldeles för fort. Men hos Lip Maestro talar man om “sammetssfärer” (“ett nätverk med studsande, mjuka och smidiga sfärer”) och fyrdimensionellt resultat. Även om jag i ärlighetens namn inte riktigt begriper vad som menas (vilka är de fyra dimensionerna på munnen – ut, upp, åt sidan…?), så är det farligt snyggt. “Hello Maria, jag menar Marilyn!”
Färgen är klar, ren och intensiv. Den är modern. Inget glitter, inget skirt, bara krämig, ren in-your-face-färg mjuk som smör. Pigmenten integrerar med ljuset så att läpparna ser plutiga och mustiga ut, tänk körsbär som är på väg att spricka av sina egna juicer. Detta är precis en sån läppfärg jag skulle bära på första dejten om jag någonsin hade någon.
Får man lov att föreslå Lip Maestros 400 The Red eller 402 Chinese Lacquer? Jag upprepar – Chinese Lacquer. Det är så poetiskt att man svimmar. Skönhetsaftonen i studion kommer definitivt innefatta live-demonstration av “den nya tidens läpplackering”, utvärdering av plumpeffekt och analys av varför matt läppglans känns angeläget just här och nu. Kanske skulle man bjuda in farfar för samtal kring krigsårens och efterkrigstidens läppmode? För tankarna går onekligen till fyrtiotal, levererat i sammetssfärisk, mattglossig, fyrdimensionell och fullständigt funktionell lyxförpackning.
(Note to self – nämn inte Chinese Lacquer för farfar, då blir det Mao och kulturrevolution – “Ja du vet di kinesiska LAKEJERNA…).