Det är omöjligt att inte jämföra Biehl Parfumkunstwerke med det franska parfymhuset Frederic Malle, även om inget riktigt låter sig jämföras med det senare. Båda fungerar som parfymförlag. Tanken är att parfymörerna får större maginaler av en förläggare än av modehusens marknadsavdelningar, både konstnärligt och ekonomiskt. Men medan Frederic Malle sitter på industrins riktigt tunga och etablerade näsor, har parfymörerna hos Biehl Parfumkunstwerke redan från början en mer nischpräglad bakgrund, särskilt de två mer framträdande. Geza Shoen är mest känd för sina parfymer baserade på en molekyl och Mark Buxton ligger bakom en rad dofter från Comme des Garçons, ett hus som knappast rör sig i mittfåran. En av näsorna, Patricia Choux, visar sig dock ha gjort en parfym åt karletten Kimora Lee Simmons.

Resultatet känns spretigare och mer flytande än Malle, kanske framför allt mindre franskt. Särskilt namnen (parfymörens initialer och parfymens nummer) låter som antika tyska trummaskiner och effektrack. Börja med att testa GS02, en rökigt fruktig anisliknande sak, en slags nedtonad Breath of God. Eller MB02, en spröd nittiotalsdoft som skulle kunna vara Guerlains Après L’ondée som gått några vändor genom luftkonditioneringen på ett japanskt spa.

Biehl Parfumkunstwerke säljs sedan en tid tillbaka i Sverige genom Slowfashionhouse.