Postmodernism: Style and Subversion 1970–1990 som just nu visas på Victoria & Albert Museum är den sortens inspirerande utställning vars influenser inom kort lär dyka upp på catwalken och i modekampanjerna.

 

Ungefär som Richard Prince på Guggenheim…

…eller den stora Surrealist-utställningen som vandrade runt i slutet av förra decenniet:

Inte mig emot. Jag tror postmodernismens otraditionella färgmixar och historiska krockar, om de placeras i ett lite renare och enklare sammanhang, kan komma att kännas väldigt 2012. På sätt och vis har de redan letat sig in i Bon.

Postmodernismen har under åren samlat på sig en hel del fiender. Kritikerna brukar hävda att rörelsen är ytlig, vilket försvararna tycker är helt okej, till och med lite av dess poäng. Och både belackare och hängivna fans är rörande överens om denna ism egentligen inte är någon riktig ism. Dess utövare är en alltför brokig skara för att kunna samlas under samma flagg.

Men jag har nu, efter grundliga studier i ämnet, kommit fram till att så inte är fallet. Postmodernisterna finns visst! De förenas i sin kärlek till och fascination inför… te! För den som vandrar runt i korridorerna på V&A blir det uppenbart. Bland Venturis Las Vegas-visioner och Jean-Paul Goudes Grace Jones-bilder kryllar det av kannor, koppar, silar och värmeanordningar. Ja, varenda postmodernist värd namnet verkar på något sätt ha ägnat sig åt gudarnas näst bästa dryck.

 

Titta här:

Gåtan är alltså löst. Postmodernismen finns visst. Och den älskar thé. Vad modevärlden ska göra åt den saken? Tja, Mary Katrantzou, jag ser med stor iver fram emot ditt svar på den här…

Bilder: Super Lamp Martine Bedin, 1981. Han Dynasty Urn with Coca-Cola Logo Ai Weiwei, 1994. Sjuksköterskor hos Louis Vuitton S/S 08 och i Richard Prince Nurses-serie 2007. Surrealism à la Prada S/S 2011. Wet Wedge Tea Pot, Peter Shire, 1975. Colorado Tea Pot, Marco Zanini for Memphis, 1983. Supremely Black (detalj), Haim Steinbach, 1985. Donut Tea Pot, Peter Shire, 1982. Renaissance Pattern Place Setting, Ettore Sottsass for Swid Powell, 1986. Murmansk Centrepiece, Ettore Sottsass for Memphis,1982. Cup in Colour, Richard Shaw, 1972.

Saknas: Coffee? Tea? Me? Nej, inget som verkar saknas idag…