Vad är ett hem? Frågan ställs under Stockholms internationella poesifestival, som i år går under temat ”Hem – hemifrån”. Det är en mångbottnad fråga. Dels knyter den an till bristen av solidaritet i en tid då människor flyr sina hem, men också till kroppen som ett hem, och sorgen när man förlorar någon och kärleken blir hemlös, berättar Madeleine Grive. Hon är konstnärlig ledare för Stockholms Internationella Poesifestival, som anordnas av tidskriften 10TAL för 22:a året i rad.

Bland de som deltar under den internationella scenen finns namn som Johannes Anyuru, Jila Mossaed och Hanna Rajs Lundström.

– Poetens uppgift har i alla tider varit att bära flera människors röster, med angelägna tankar om vår samtid, säger Madeleine Grive. Hon berättar att ett gemensamt karaktärsdrag för poesin idag är rotlösheten, och oron för framtiden.

Och om den internationella scenen säger något om vår samtid, så står Akt Ung för festivalens framåtblick– de angelägna tankarna för vår framtid. Bon har pratat med tre av lördagens 14 unga och lovande poeter.

Nioosha Shams om twitterpoeternas era

Sedan hon tilldelades Tensta Konsthalls textpris 2016 för texten En värld färgas röd har hon bott på Kuba, i Malmö, och nu går hon på Biskops Arnö författarskola. Det var där hon för första gången ägnade sig åt något hon själv kan kalla poesi, berättar hon.

En röd tråd genom mycket av poesin idag är rotlöshet, känner du igen det?

– Det är inget jag funderat över, så jag är inte säker på att jag kan svara på den frågan. Jag tycker ofta det är lätt att känna sig dum i sammanhang av författare och poeter och kunniga, där det dessutom ofta är väldigt vitt. Jag läser och skriver om det som kommer in i min bubbla. Det är twitterpoeternas era och jag inspireras av det som mina vänner skriver, bland annat Mimounah Alma, [reds.anm: som också deltar under Akt Ung]. Jag tycker att alla som skriver något de själva inte fattar är poesi är genialiska.

Christofer Degrér om sitt skrivande

Christofer Degrér är en konstnär baserad i Stockholm, och i år tog han sin masterexamen i fri konst från Kungliga Konsthögskolan. Christofer Degrér berättar i en mejlintervju att han ännu inte vågar säga att det är just poesi han ägnar sig åt förens han läst alla böcker om ämnet. Däremot menar han att hans texter kommer från telefonanteckningssamhället, och att det dessutom är ganska billigt att skriva förutsatt att du har en snygg dator eller en telefon som är jättedyr. ”En macdator kostar kanske nästan 50 000”. Ska han rangordna sina praktiker ser det ut såhär:

1. Hemmasnickrad schizoanalys ihop med mina älskade vänner

2. För svårt att säga

3. Hemmasnickrad schizoanalys ihop med ganska nära vänner

4. Melatoninstimulerade klardrömmar om självreferentiella performansprojekt/förkylda

holismer

5. Självreferentiella performansprojekt/förkylda holismer

6. Subtila biografiska instick

7. Typiska konstformeln typ “den traditionella leran möter internet” fast jag är självmedveten

och mår dåligt hela tiden

8. Text

9. Grönmålade växter

10. Nr 5 fast när det är helt annorlunda

Bereket Hailemariam om konst som sista utväg

Inför poesifestivalen berättar Bereket Hailemariam att allt det här är helt nytt, att han tidigare inte varit en del av litteraturvärlden.

– Jag är en färsking och lär mig hela tiden. Men i min poesi vill jag i det lilla skildra stora liv. Mina texter handlar om människors relationer till varandra, och framförallt svarta personers relationer. Jag vill skildra den hoppfullhet våra föräldrar som kom till Sverige kände, hur de gick runt med solglasögon, köpte nya möbler, hade massa sex och trodde på framtiden.

Vad fick dig att börja med poesi?

– Jag kan inte svara utan att låta dramatisk, men jag tror ofta att konsten blir en sorts sista utväg för människor. För mig hade det kunnat vara vilken konstform som helst, det råkade bli poesi. Skapandet kommer från ensamhet, och blir en sorts brygga mellan mig och den värld jag lever i.

Årets tema är ”Hem – hemifrån”, vad tänker du på när du hör ordet hem?

– Jag skulle säga att hem är något bortom mig, att det är något jag söker efter i min konst.