Utställningen Mountains and streams på CFHILL samlar sju konstnärer från Kina med landskapsporträttering som gemensam nämnare. Mountains och streams är den engelska direktöversättningen av de kinesiska tecken som tillsammans betyder landscape painting. Genom att använda sig av en mer bokstavlig översättning lyfter man den stora rollen poesi spelat i kinesisk konsthistoria samtidigt som man bibehåller lyriken som naturligt finns inbäddad i kinesiska tecken.

Det är första gången samtliga konstnärer ställer ut i Sverige, och när Bon träffar Melanie Lum – en av två kuratorer bakom utställningen – är hon stolt över att få visa upp bredden i genren, och i konstnärernas praktiker. I rummet ryms bläck, olja, akryl, fotografi, video, skulptur, och en rejäl dos av meditativa budskap.

Hur ser vi spår av kinesiska traditionella landskapsporträtt i de verk som ställs ut?

– Om vi tar Yang Yongliang som exempel: på håll ser hans verk ut som traditionella tavlor från songdynastin, men närmar du dig verken blir det tydligt att bergen är uppbyggda av skyskrapor. Genom att använda moderna verktyg vill han ge nytt liv åt traditionell kinesisk konst samtidigt som han betonar hur Kinas modernisering förstör de landskap som han studerade allt eftersom.

– Givetvis är hans tavlor en kommentar på den kraftigt växande urbaniseringen, men också på vad det är vi gör mot Moder Jord. Han anser att vi borde kunna leva i symbios med henne, men betonar genom sin konst att vi just nu aktivt strävar bort från det.

– Traditionella kinesiska landskapsporträtt är inte fotorealistiska, de är ”landscapes of the mind” och har en mer klippig textur en Kinas faktiska berg. Men när Yang Yongliang reste till Island föll han för landskapet där, eftersom Islands natur påminde honom om den konst han inspirerats av och insåg att omg, här är de idealiserade kinesiska bergen!

Riktar Yang Yongliangs sin kritik specifikt mot Kinas industriella utveckling och klimatpåverkan?

– Nu när Yang Yongliang har rest runt i världen har han insett att miljöförstörelsen inte är ett problem bara i Asien, utan i hela världen. Det råkade bara vara så att han växte upp i Shanghai och att han iakttog den snabba utvecklingen där först. Yang Yongliang vill att betraktaren ska förstå att även om hans kollage ser ut som asiatiska miljöer, så skulle de platser han skapar kunna existera vart som helst. På så sätt visar han att vi är sammankopplade i större utsträckning än vid första anblick.

Du beskriver konstnärernas verk som “landscapes of the mind”, kan deras konst läsas som former av meditation och möjligheten att dekonstruera det verkliga och det overkliga?

– Definitivt. Det är precis vad det är. Flera av konstnärerna är praktiserande buddhister och deras konstnärskap är tätt sammanflätade med meditation.

– Shi Zhiying är en praktiserande buddhist och samtliga av hennes tavlor utgörs av singulära penseldrag – och genom penseldragen för hon över sin energi till canvasen. För ett par år sedan målade hon 365 avbildningar av Buddha i akvarell. Trots att hon målade samma Buddha varje dag i ett år, påverkades resultatet av hennes dagliga sinnestillstånd och därför såg alla målningar av Buddha olika ut. För henne är hennes praktik en form av meditation, hon vill dessutom att betraktaren ser hennes tavlor som en meditativ övning. Det finns ingen punkt där fokus ligger i hennes tavlor, vilket tvingar dig att ta in hela tavlan på en och samma gång.

– Det fina med verken i den här utställningen är att det meditativa sätt de kommit till på följer med hela vägen, det går liksom inte att förstå dem direkt – det kräver tid och eftertanke.

Vill du ge ett exempel?

– Gao Weigang vill att du ska ifrågasätta din verklighetsuppfattning. Exempelvis lutar metallstaven i tavlan Struggler 20180205 – och det stör verkligen många. För vissa är det till och med ångestframkallande. Men det är avsiktligt; konstnären jävlas med dig. Det han vill komma åt är att vi tenderar att fokusera på minimala detaljer istället för att uppfatta skönheten i det som finns runt omkring det där lilla som irriterar. Samtidigt vill han med sin konst hjälpa till att bryta vårt mönster av felsökning.

Tycker du att västvärlden behöver nå den insikten som du beskriver att dessa kinesiska konstnärer redan har?

– Lyckligtvis öppnar konst dörrar. Allt fler museum har börjat samla och ställer ut samtida kinesisk konst just på grund av att de ser att det är något unikt med den kinesiska konsten som skapas idag och, som förhoppningsvis, uttrycker insikter om tiden vi lever i. Det finns en anledning till varför Yang Yongliang är populär på flera kontinenter – han konst diskuterar globala problem.

Varför är det viktigt att visa kinesisk konst i Europa?

– Jag vill att den här utställningen ska uppmuntra besökarna att söka upp mer kinesisk konst, för det finns otroligt mycket att upptäcka! För börjar de göra sin egen research kommer de snart inse att, oj jävlar, de är fantastiska och jag vill veta ännu mer om dem och deras praktiker.

Finns det några problem med att ta hit och visa upp dessa konstnärer?

– Inte för oss, det vi visar upp här refererar till traditionell kinesisk konst – och är därför inte politiskt betonad. Den yngre generationen av kinesiska konstnärerna, födda under 80- och 90-talet har fått epiteten ”the post-passport generation” eftersom de tillhör den första generationen som haft möjlighet att resa redan som barn. Pratar du med dem om deras konst ser de inte ens politik som ett problem, de växer upp i en globaliserad värld och engagerar inte med den politiska situationen i Kina till någon större utsträckning.