Mamma och dotter Big och Little Edie Bouvier Beale från Albert och David Maysles kultdokumentär Grey Gardens (1975) verkar vara en outtömlig källa av inspiration för populärkulturen och refereras flitigt i både spelfilmer och serier. Det finns en Grey Gardens-musikal som har satts upp på Broadway, Michael Sucsy regisserade en spelfilm baserad på deras liv (2009), en dokumentär om dokumentären släpptes 2005 skapad av Liliana Greenfield-Sanders och underbara Jinkx Monsoon spelade Little Edie under Snatch Game i RuPaul’s drag race säsong 5 (sen kammade hon hem hela tävlingen). Nypremiärade Den sommaren är inte en uppföljare utan en eftersläpande föregångare till Grey Gardens. Regissören Göran Hugo Olsson har kommit i kontakt med aldrig tidigare visad dokumentation av Big och Little Edie, från ett filmprojekt som sedan övergavs initierat av Peter Beard och kvinnornas släkting Lee Radziwill (syster till Jacqueline ”Jackie O” Kennedy Onassis).

Året är 1972 när vi möter den ikoniska duon i deras överklassruckel Grey Gardens i priviligierade East Hamptons utanför New York. Big och Little Edie ligger i passiv strid med kommunen. Stora högar av konservburkar, lass av kattavfall och en igengrodd trädgård, bland mycket annat, leder till kravet att huset ska saneras med ett bakomliggande hot om vräkning. Flera räder görs mot byggnaden strax innan just denna sommaren i olika nedsättande försök att tvinga bort kvinnorna, som då bott där isolerade från omvärlden i 20 års tid.

Men trots att vi befinner oss mitt i kontroversen skapad av East Hamptons fisförnäma handlar inte filmen om den, eller om ett förfallet hus med kattbaj i. Nej, Den sommaren är en kärlekshistoria. Kultureliten flockas kring Edie och Edie och hjälper dem att fortsätta leva i den självvalda, excentriska fångenskapen. Kamerorna rullar och släktingen och tidigare första damen Jackie O går in med 36 000 dollar för att rädda fastigheten och dess ägare. Göran Hugo Olsson förklarar: ”Originalfotot speglar Peter Beards och Lee Radziwills förhållande och kärleken de hade för sina vänner, däribland Big och Little Edie Beale. Min förhoppning är att vår film också ska lyckas förmedla vidare den kärlek vi känner för karaktärerna och tidseran.”

Det gör den. Grey Gardens har fått kritik för att vara för privat, integritetskränkande. I Den Sommaren får vi lära känna kvinnorna via Radziwill. Ett ömt och just kärleksfullt band finns mellan släktingarna vilket mjukar upp uttrycket och kan lugna de som blir obekväma av 1975 års dokumentär.

Big och little Edie för genomgående intelligenta och kvicka dialoger om mode, smink och smickrande vinklar vilka kontrasteras med smuts, barskhet och en nära relation med tvättbjörnarna som lever av kvinnornas avfall. Precis som Little Edies språk beter sig, klär hon sig också – funktionellt, vackert, humoristiskt och absurt. Men medan hon levererar poetiska oneliners som rör det överbelastade huset och den täta trädgårdens dolda skatter är Big Edie krass. För på plats finns även ett inte ovanligt maktförhållande mellan mor och dotter. En liten Edie längtar tillbaka till storstaden, till uppmärksamhet och puls. En stor Edie är för rädd för att leva ensam för att kunna tillåta sin dotter frihet. Medan de äter glass i sängen och solar på verandan får Little Edie ta kängor från sin mor, och nästan varenda dialog dem emellan innehåller drift och sarkasm.

Kattdjuren som omger dem, vilka besitter namn som Bigelow, Tedsy Kennedy och Zeppo, speglar den ovårdade grace som vilar hos karaktärerna. Det finns inga tvivel om dessa kvinnors genialitet, som visas bland annat genom den i dokumentären uttryckta disassociationen till en overklig verklighet vi alla föds in i.

Det går inte för mig att säga något om de två isolerade ikonerna som någon annan inte redan har sagt bättre. Men genom Den sommarens kärlekshistoria introducerad av en åldrad och nostalgisk Peter Beard själv får vi ny information, nya ovärdeliga ögonblick, nytt bevis på sann originalitet, nya egenskaper att spegla oss i och nya saker att referera till. Dokumentären är, som Grey Gardens, en smäktande historia om identitet, att skapa sin egen värld för att fly en annan och ett försök att hitta något som kanske kan kännas tryggt. Det mänskliga i komplicerade relationer, en längtan bort eller hem (vad är vad?), ett samvete som är en fotboja och en bekräftelsesökande osäkerhet bryts av med upplevelsen av att the Beales är två gudomliga profeter. Materialet i Den sommaren är inramat av, kontextualiserat genom, klipp av den kulturelit som rör sig i Hamptons tillsammans med Beard och Radziwill under den här perioden — Mick Jagger, Andy Warhol, Jackie O. Det är inte det extrema levernet, kontrasterna mellan det rika Hamptons och det fattiga Grey Gardens eller kvinnornas individuella och gemensamma, osannolika livshistorier som fängslar Warhol, Beard, Radziwill och Kennedy Onassis den sommaren 1972, eller oss i början av hösten 2018. Det är Big och framför allt Little Edie Bouvier Beales filosofiskt storartade personligheter. Allt annat runtomkring är bara rekvisita.