”För mig är Gilbert & George de ultimata brittiska modernisterna och jag är besatt av deras arbete. Jag uppskattar både känslan av anarki och ordning som finns i allt de gör, och på det här sättet funkar det perfekt tillsammans med JW Anderson – det är ett giftemål mellan brittiska excentriciteter och traditioner.” – Jonathan Anderson

***

Konstnärsduon Gilbert Prousch och George Passmore som en gång blivit kända för att undersöka kroppsbehåringens symbolik och hata just konstnärer, är återigen ute efter nya etablissemang att rasera. De vittrar nytt blod i modebranschen tillsammans med landsmannen Jonathan Anderson och lanserar därför kapselkollektionen JW Anderson x Gilbert & George och publikationen The Pleasure Book for boys with JW Anderson and Gilbert & George. Det är ett samarbete som tillsynes gör sitt yttersta för att fortsätta rasera normer och former. Resultatet: en raffinerad Tom of Finland-esque latexdröm. Där duons gamla fotografier tryckts på läderjackor, och latextröjor som varvas med lediga voluminösa bomullstunikor och randiga shorts. En semesterfirare som sannolikt chartrar på Bodyfest.

Konstnärerna har samarbetat i över 40 år. De träffades på Central Saint Martins College of Art and Design och redan 1970 ställde de ut sitt första konstverk The singing sculpture på Nigel Greenwood Gallery i London. De sjungande statyerna var inga mindre än de själva. De täcke sina kroppar med pulverfärg, tog på sig kostymer (som sedan kommit att bli deras signum) och sjöng med till låten Underneath the arches. De utropade sig själva till levande skulpturer, vilket innebär att allt de gjort sedan dess utnämnts till konst. Sedan dess ses de sällan utan dessa kostymer och har aldrig riktigt lämnat varandras sida.

De tror inte på etablissemang. De tror inte på form, på enformighet eller anpassning. De adopterade tidigt slogan ”konst för alla”, och sedan dess har deras mål varit att skita fullständigt i konstetablissemanget. På många sätt är deras kritik – och kanske till och med hat – mot överheter, klasspolitik och tradition en av de mest brittiska uttrycken som finns och för Jonathan Anderson har det varit en livslång dröm att få samarbeta med och hylla duon som färgat hans egna kreativitet och mode sedan barnsben. Tidigare i höst såg vi hur han byggde sin vår/sommar 2019 kring konstduons tre verk Guard Plants (1980), Dog Boy (1980) och Heavy (1988). Men det är i denna korsbefruktning av herr- och damkläder som en verkligt anti-elitistisk kollektion har fötts. En kollektion som drömmer om hur en brittisk sommar för en ”vanlig” människa skulle kunna se ut. Om etablissemanget bara ville dö.