Som ett komplement till varje ny kollektion släpper det kultförklarade modemärket Lazoschmidl ett fanzine fyllt med bilder och texter. Det kan i princip ses som ett långt och kreativt homage till inspirationen bakom plaggen – och har handlat om allt ifrån pojkbands-crushes till allvarligare ämnen som sexturism.

Nu är det dags igen och nummer tio av fanzinet Unpublished Material behandlar klassiskt amerikanska high school-stereotyper. Tänk jocks, tänk nördar, tänk cheerleaders. Givetvis som alltid med en suggestiv queer visuell identitet. Go team go!

Bon fick tag i Andreas Schmidl, en av grundarna till märket, för att få höra om inspirationen och tankarna bakom fanzinet – och hur det var att arbeta med ikoniske stylisten William Baker för den senaste upplagan.

Det här med att lansera fanzines med ”opublicerat material”. Hur kom det sig att ni började med det?

– När vi lanserade märket så valde vi formatet fanzine för att presentera våra kollektioner istället för att visa upp vårt arbete på annat vis. Och eftersom varje kollektion utvecklas ur skrivande och ett manus som sätter tonen och förklarar individuella looks så kände vi att det var logiskt med ett helhetskoncept i form av ett tryckt zine. Det tillåter oss också att experimentera med det visuella och samarbeta med konstnärer och fotografer från hela världen som kunde tolka det vi skapat på sitt eget unika vis.

Genom åren har samarbetena blivit många och tolkningarna har varit vitt skilda. Hajpade och extremt respekterade skribenter, illustratörer och fotografer har hjälpt till att skapa det här fanzinet – och samarbetspartners till Lazoschmidl-familjen har inkluderat ikoner som Bruce LaBruce, Paul Mpagi Sepuya, Arvida Byström, Johnny Kangasniemi, Joseph W. Ohlert, Doug Inglish och nu William Baker.

Hur var det att jobba med en så legendarisk queerikon som William Baker?

– William är verkligen en av de mest underbara människorna i hela världen! Det var så roligt att få jobba med honom. Han stylade ju Kylie Minogue under det tidiga 2000-talet, en ikonisk era när mode mötte musik. De gyllene hotpantsen, den vita jumpsuiten med huva, det är ju han! Du vet Can’t Get You Out Of My Head.

Den senaste upplagan av fanzinet rör sig mellan något å ena sidan väldigt blygsamt och å andra sidan småsnuskigt och sexuellt. För att illustrera detta har stereotyper från USA och ”high school” använts. Resultatet är intressant och som vanligt, med en queer estetik.

Varifrån kom high school-inspirationen? Och vad säger det om stereotyper i stort?

– Kollektionen har mycket riktigt baserats på stereotyper från high school, men vi ville också vrida och vända på de förutfattade bilderna man får lite grann. Så vi utforskade idén om hur stereotyperna klädde sig. The jock, the geek, the cheerleader, the mean girl och så vidare. Så vi utvecklade cheerleaderlinnen i lurex och korta paljettshorts som muskulösa killar fick ha på sig, sen kom också pastellfärgade gymshorts, kostymbyxor som matchades med linnen som prytts med stenar och så vidare. Vi blev förälskade i idén om att porträttera varje enskild modell som en typisk year book-karaktär – du vet de där klyschiga studiobilderna – men samtidigt bryta ner fasaden och visa vad tonåringar egentligen gör efter skolan. Det vill säga utforska kärlek, lust och sexualitet.

Personligen så älskar jag den queera naturen som Lazoschmidl kommunicerar visuellt. Är det en politisk kärnfråga för er att visa upp modeller på det här viset – eller är det mer ett visuellt ställningstagande?

– För oss så är det bara modernt. Hur män ser sig själva idag och hur de känner i och med det har inte riktigt uttryckts. Vi försöker att visa upp det genom att underförstått kommunicera detta och på så vis öppna vägar att uttrycka sig på.