Du visade nyligen din avgångskollektion som utgår ifrån en sittande kropp. Hur fick du idén till kollektionen?

– Idén till kollektionen kom till mig när jag själv gick från att vara stående till statiskt sittande i rullstol. En sådan förändring bidrar till olika typer av problem som jag ville vända till något positivt och såg därför istället problemen som potentiella designlösningar. Dels är det problematiskt att hitta kläder som sitter snyggt och bekvämt i en statiskt sittande position vilket främst handlar om konstruktionen av kläderna. Jag har också stött på mycket fördomar och uppfattningar kring att vara en person i rullstol. I examenskollektionen har jag valt att fokusera på frågan ”är du dina ben?”. Jag har själv många gånger känt att jag blivit bemött som om hela jag vore mina ben bara för att jag använder rullstol.

Hur kommer det sig att du ville bli modedesigner?

– Jag har studerat både modedesign, sömnad, mönsterkonstruktion och konst, och har även ett stort intresse för digital design. Jag uppskattar verkligen att modedesign inte bara handlar om att sy kläder. För mig handlar det om ett skapande för att åstadkomma ett uttryck som kommuniceras med kroppen som medium.

”Det var mycket draperande och experimenterande på min egen kropp eftersom att det var den enda statiskt sittande kroppen jag hade tillgång till. Dagens provdockor är i stort sett bara en rak pinne.”

Hur kommer det sig att du fokuserat mycket på jeans i kollektionen?

– För att jag personligen kände att det var det svåraste plagget att ha på sig i en statisk sittande position. Även jeansens tydliga koppling till ben är viktig, de argumenterar redan kring proportionerna på benen i förhållande till den resterande kroppen med high waisted, low waisted och dropped crotch. För att ge visuella förslag på svar till frågan ”är du dina ben?” har linningen använts för att bestämma var midjan sitter, baserat på hur jeansen ofta tolkas idag. Jeans har en så tydlig ram. Linningen ska sitta strax över eller under kroppens midjelinje, gylfen ska vara cirka x antal centimeter lång, de ska ha hyllor, rivets, bakfickor och andra typiska detaljer. Denna ram har jag tagit vara på för att detaljerna har varit viktiga att bevara. Jag har alltså enbart ändrat proportionerna och i och med det har bärandet av jeansen förvrängts.

Hur var processen att ta fram kollektionen?

– Det var mycket draperande och experimenterande på min egen kropp eftersom att det var den enda statiskt sittande kroppen jag hade tillgång till. Dagens provdockor är i stort sett bara en rak pinne. Ett grundmönster utifrån en sittande kropp gjordes som var grunden till konstruktionen och designen för de flesta jeansen.

Vad vill du göra nu efter examen?

– Jag drömmer om att kunna påverka modevärlden på ett positivt och inkluderande sätt och att arbeta med min design på heltid. Det finns så mycket jag vill göra. Första steget blir att fortsätta utveckla jeansen för att de ska fungera praktiskt i en sittande position för en mer kommersiell marknad. Sedan vill jag också jobba på att utveckla en konstruktion som fungerar lika bra i sittande som stående position.