Det är inte första gången modeskaparen Nhu Duong och konstnären Karl Holmqvist arbetar tillsammans. Första gången Karl och Nhu samarbetade var inför en föreställning på Serpentine i London förra året. Och nu samarbetar de igen för vår/sommar 2017-kollektionen Work collection där de har har inspirerats av arbetskläder och hobbyuniformer. Det handlar att undersöka vad begreppet ”att arbeta” betyder och de suddiga gränserna mellan arbete, fritid och att posera framför en kamera.

Du har arbetat med idén kring uniformer tidigare, exempelvis under konstmässan Frieze. Vad är det med just uniformer som fascinerar dig?

– Det handlar om att när uniformer har sitt fokus på funktionalitet och standardisering, är de på ett sätt raka motsatsen till vad mode är, som tvärtom ofta ses som något individualistiskt och dekorativt. Jag gillar att leka med tolkningen och idén om funktionaliteten i kläder, vad ett klädesplagg symboliserar, vad det gör eller förväntas göra och framför allt hur det kan förändra bäraren.

Det känns som att du genomgående i ditt skapande är väldigt intresserad av kläders funktionalitet. Måste kläder fylla en funktion?

– Det fascinerande med mode är att det är en produkt och en idé i ett. Mode har en tydlig funktion i att det ska vara bärbart men samtidigt ifrågasätts ständigt denna funktion och mode försöker tämja på gränserna, vare sig de gränserna är fysiska, tekniska, eller sociala. Mode balanserar på en fin linje mellan funktion och dekoration hela tiden och det är också det som skiljer mode från att bara vara ”kläder”.

Din och Karls kollektion handlar om arbetskläder som traditionellt sett utgår från väldigt strikta föreställningar om hur en ”bör” klä sig och olika behov som kan finnas i olika arbetsmiljöer. Har det varit svårt att arbeta med kläder som utgår ifrån en så begränsad mall?

– Vi lever i en tid där gränserna mellan fritid och arbete alltmer suddas ut, så istället för att lyfta fram distinktionen av olika arbetssammanhang, utforskar kollektionen hur abstrakt arbetet som form är idag. Plaggen leker med begreppet funktion. Mode har inte bara en materiell funktion utan också en symbolisk, nämligen den att uppfylla rollen kring hur man förväntas klä sig.

Ni har försökt vända på perspektivet från hur kläder betraktats och låter kläderna stirra tillbaka på de betraktande. Varför är det intressant att tillämpa det perspektivet?

– Jag tror att det begreppet är inspirerat av Karl och hans lekfulla användning av ordet “work”, som båda kan innebära “working”, men också “work it”. Den aspekten finns i kollektionen som hela tiden sätter det verkliga arbetet mot det symboliska arbetet, verklig funktion kontra symbolisk funktion, det verkliga livet kontra det symboliska livet och så vidare. Det får mig att tänka på hur vi lever våra liv på sociala medier, där det blir alltmer oklart vad som är arbete eller vem som betraktar vem.

Ni hade catwalkpresentation under den 9:e Berlin Biennalen och sedan en presentation pa Gavin Brown under New York Fashion Week med ett middagsperformance av konstnären Rirkrit Tiravanija. Hur tycker du att det skiljer sig åt att visa utomlands mot i Sverige?

– Jag är glad att kollektionen fick så mycket uppmärksamhet och att vi haft turen att visa den på så många olika ställen och sammanhang och nu äntligen i Sverige, där jag började med mode. På ett sätt har jag en känsla av homecoming, men jag är också nyfiken på hur människor kommer att uppskatta kollektionen här.

Du är annars baserad i Berlin, tycker du att det skiljer sig åt att jobba med mode i Berlin jämfört med i Sverige?

– Sedan två säsonger har jag börjat visa i New York, vilket har varit en bra kombination med att vara baserad i Berlin. Berlin är som en blank canvas. Människor har många positiva associationer till Berlin, men inget är specifikt förknippat till en modestil eller en viss estetik. Det är i många avseenden bra och det ger mig rum att uppfinna mig själv eftersom jag hellre vill vara erkänd för min design hellre än för platsen jag befinner mig på eller min nationalitet.