Lady Gagas musikvideo till singeln G.U.Y finns nu ute till beskådning. I Hearst-palatset kan vi se Gaga klädd i haute-papier kreationer av svenska designern Bea Szenfeld.
Hur känns det nu?
– Det känns jättebra. Vi skickar väldigt mycket fram och tillbaka till olika artister och det är inte alltid en självklarhet att det funkar. Ibland har jag budat kläder sju-åtta gånger men i slutändan har de ändå inte kommit med.
Var du själv på plats med kläderna?
– Nej, de har en egen produktion så det är sällan jag är på plats. Jag är bara med om jag känner att jag inte riktigt kan lita på den som jag lånar ut till. Annars finns det inte tid eller pengar. Jag tror det är ganska skönt också, att låta någon annan ta hand om ens kläder, att de får tolka det på sitt sätt istället.
Vad tänkte du när Lady Gagas team tog kontakt med dig?
– Först trodde jag att det var ett skämt. Samtidigt vet jag att ett sådant här samarbete inte alltid blir av och man förstår att de kontaktar flera andra designer samtidigt.
Hur ser processen ut när du skapar en haute papier-kollektion?
– Det är lite olika. Den här kollektionen, till exempel, visades i augusti förra året på modeveckan och då är det en helt annan process. Då jobbar jag ungefär i ett år med mina assistenter, det finns ingen annan som lägger sig i och tycker och tänker. Jag börjar ofta med tre looks som får växa fram i ateljén. Sedan, när de är ungefär femtio procent klara, tänker vi ut vad vi ska addera till det här. Det är en väldigt levande och flytande process.
Hur har det sett ut när ni har jobbat inför musikvideon, från första mailet till att det budades?
– Jag fick skriva på ett gigantiskt kontrakt. Inget har fått lämnats ut under tiden vi har jobbat. Inga bilder får läggas upp från när vi skapar något i ateljén, även om det är saker som är gjorda med en teknik som vi redan använt. Kläderna som jag har tar ju väldigt lång tid att göra så minst måste jag ha två veckor och helst en månad på mig innan de fraktas.
Vad tror du det här kan göra för din karriär nu när videon har släppts?
– Jag vet faktiskt inte, det är ju som en trisslott. I dagsläget är det väldigt svårt att säga. Sedan jag gjorde greje för Björk, det var fem-sex år sedan, hör folk av sig och säger ”vi såg det här på omslaget på AnOther Magazine, kan du göra någonting för oss?”. Än så länge har jag fått fler instagram-följare och konstiga meddelanden på Facebook.