Vem är Mahsa Khoshnood?

– Jag föddes i Iran 1988 och flyttade till Sverige med mina föräldrar och min storasyster när jag var ett spädbarn. Vi flyttade runt ganska mycket de sex första åren, jag har till exempel bott i en liten ort utanför Kiruna ett tag och det var såklart väldigt speciellt för mina föräldrar som hade flyttat hit från en mångmiljonstad. Mina föräldrar har beskrivit det som att det var kallt, ensamt och mörkt.

– När jag var sex år flyttade vi till Bagarmossen i Stockholm. Där hade jag några väldigt roliga första år som jag tror har påverkat mig rätt mycket musikmässigt. Jag är väldigt präglad av min åtta år äldre storasyster, vi hängde mycket när våra föräldrar jobbade som mest. Hon influerade mig i mode, musik, film, och allt som har med kultur att göra. Sedan flyttade jag till Danderyd när jag var åtta och det är där jag spenderat största delen av min uppväxt.

Hur var det att växa upp i Danderyd?

– Det var väldigt annorlunda jämfört med Bagis. Jag var fortfarande så liten att jag inte märkte av klasskillnader på samma sätt som man gör när man blir lite äldre. Jag var en av de få invandrarna i min skola. När jag tittar tillbaka på den tiden hade jag en väldigt fin och trygg uppväxt. Jag har alltid varit tacksam och stolt över att ha föräldrar som är från ett annat land och att jag också är född någon annanstans. Bland mina peers, som inte så oväntat bestod av en rätt homogen grupp, var många rätt inskränkta.

– Jag gick gymnasiet på Viktor Rydberg Djursholm och det var inte alltid så lätt i den åldern att hitta människor jag kunde identifiera mig med, även om jag trivdes. Återigen var det få med samma bakgrund som jag själv, men samtidigt kom jag in i det, för de såg ju mig som “en av dem”, något jag problematiserat först i vuxen ålder. Att det inte fanns så mycket utrymme att vara annorlunda, utan att alla skulle passa in i mer eller mindre samma mall.

Hur kommer det sig att du började dj:a?

– Min systers man, som hon varit tillsammans med sedan jag var tolv år, var dj. Så under mina tonår tyckte jag att det var häftigt och något som jag ville lära mig. Både syrran och han lyssnade mycket på house. Fast innan house blev väldigt, väldigt kommersiellt. Inte för att det är något fel med det! Men det var liksom old school house, och det var framförallt han som introducerade mig för den genren.

– Jag började själv spela för att jag hänger mycket ute. Så är det ju oftast. Så blev min kompis tillsammans med en kille som hade en klubb, de skulle öppna ett urban-golv, som det hette då, då ringde hon mig och sa: “Jag vet att du inte kan dj:a men nu gör vi bara det här”.

Exakt samma sak hände mig! En kompis kom och sa att jag bara skulle börja köra.

– Precis! Jag hade aldrig rört ett mixerbord, jag hade aldrig ens tryckt på play. Så fick vi komma till hans kontor och så förklarade han allt. Vi lärde oss absolut ingenting. De två första åren bytte man låt hejvilt. Jag har alltid känt mig duktig på musik! Det är väl så många klarar sig så i början, man tänker att “vi är inte bäst på att mixa men det kommer bli en fet fest”. Jag lärde mig allt successivt och började spela med Storken och Amir, de tog mig under sina vingar och började boka mig till massa olika grejer.

Vilka är Storken och Amir?

– De är två killar, Stefan Johansson och Amir Šela, som har haft ett hiphop-kollektiv ihop hur länge som helst och drivit många stora hiphop-klubbar. När jag jobbade heltid efter gymnasiet hade jag ett ganska tråkigt jobb, surfade väldigt mycket på nätet och gödde mitt musikintresse. En dag kom jag in på en hemsida som hette The Soul Lounge, där de delade med sig av mycket ny musik och framförallt då svensk hiphop. Det visade sig vara Storken och Amir som låg bakom den.

Vad spelar du för musik nu?

– Nu är jag inne i en sån konstig schizofren period där jag har tröttnat sjukt mycket på att spela hiphop och RnB. Jag lyssnar väldigt mycket på R’nB hemma, det tycker jag fortfarande är nice. Men jag har verkligen utvecklat en sån grov allergi mot trap. Det har klubbmässigt blivit en sån överdos. Det är en sak att lyssna på det hemma, men det blir väldigt krystat att festa till det.

Jag tycker det kan bli väldigt grabbigt?

– Exakt, det blir väldigt mycket av en ryggdunkarstämning. Ibland kan jag undra: “Gillar verkligen folk det här eller spelar de detta för att man borde gilla det?” Jag har många vänner som älskar trap på riktigt, men jag tycker det är tråkigt att spela ute, det dödar viben.

– Jag har börjat ta gig där jag ser till att få spela exakt vad jag vill, vilket såklart alltid borde vara en förutsättning, men oftast blir man ju bokad för att de vet att man har spelat hiphop och R’nB forever. Men jag har börjat spela mer house och tycker det är så kul!

Jag har ju väldigt svårt för house, jag kan inte ens skilja på house och techno.

– Haha, du är färsk! Jag känner att jag också är färsk för jag har inte lyssnat aktivt på house på snart tio år. Jag har insett att det händer mycket mer spännande grejer inom elektronisk musik än inom hip hop just nu. Just trap har ju blivit så himla enformigt också…

Precis, det har utvecklats en formel för hur trap ska låta.

– Det är så jävla ospännande. R’nB har däremot verkligen fått en nytändning, folk blandar med andra genrer och så blir det så mycket mer intressant och ständigt utvecklande.

Vilken är din favorit av klubbarna du styrt?

– På Celezte hade jag och Nataša Marijana [Ladieslovehiphop] en klubb som var magisk. Vi körde liveuppträdanden i början av kvällen med olika kvinnliga artister, både up and coming och etablerade. Det var väldigt uppskattat och det var nice att få involvera live i en klubb. Stockholm är så litet och det blir lätt enkelspårigt. Det var så kul att jobba med alla involverade för alla var så jävla grymma och härliga och det gjorde den sommaren till ett oförglömligt minne.

Finns det någon du känner “thank god att jag började dj:a, annars hade jag inte mött den här personen”?

– Fiona FitzPatrick framförallt. Jag skulle ha ett gig i Visby, på en söndag. Storken hade klubb där och Rebecca och Fiona hade spelat dagen innan. Jag kom ner och skulle giga men det blev inställt. Då hängde jag och Fiona runt på Gotland i ett par dagar och sedan den första dagen blev vi bästisar. Senare träffade jag Rebecca [Scheja] via henne.

Hur har dj-livet förändrat ditt liv?

– I och med att jag valt ett väldigt konservativt yrke, jurist, så har jag alltid känt att jag behöver en kreativ outlet och det har dj:andet skapat för mig. Ett musikintresse är något man kan ha utan att göra något med det, alla måste ju inte dj:a/producera/sjunga och så vidare.

Vad hoppas du på för framtiden?

– Jag hoppas att jag jobbar med något som känns utvecklande och givande, klyschigt nog. Det vill väl alla? Gärna inom musik eller något annat kreativt område som angränsar till musik. Jag hoppas även att det finns mycket mångfald inom den bransch jag väljer att verka inom. En annan viktig grej är att det ska finnas stor frihet i det jag gör, att jobba nio till fem med chefer som envisas med att micro-managea allt man gör känns inte så eftersträvansvärt just nu.