När jag sitter i tunnelbanan på väg hem från mitt jobb har någon slitit loss reklamskylten framför mig. Denne någon – som jag antar – är en kvinna har med en svart, tjock tuschpenna skrivit ”Låt inte män som hatar kvinnor degradera feminismen till kvinnor som hatar män.”

Någon dag senare, när jag nu befinner mig på Emelie Janrells vår/sommar 2019 under Fashion Week Stockholm förklaras krig mot patriarkatet. Vi ska till helvetet och det utlovas vara en himmelsk plats. Kollektionen heter Martrianarchy och som det kan anas har världen som vi känner den förfallit. Janrell proklamerar satanistisk feminism vara den nya statsreligionen och runt hörnet vänder den första matriarken i Female-Jesus törnekrona.

– Satanistisk feminism är ett mörkare tema än de jag tidigare arbetat med, och det har såklart präglat mitt arbete. Jag ville skapa en parallel liten värld till den vi lever i nu med en matriark i toppen – en inkluderande värld, säger Emelie Janrell.

Här är kvinnor – och män – fria. Kvinnorna bär sina erövringar runt halsen i ben som skapats av Pia Simensen och Sara Gewalt, skräddade klänningar i slinkiga material kramar om kroppar medan genomskinliga toppar konsekvent pryds av den satanistiska stjärnan.  Under den första halvan av visningen påminner krigarna om alver där färgskalan domineras av dova pasteller. Sedan händer något, kanske är det syndafallet. Bacchus dränker kollektionen i chockrosa och kulört gul. Om vi tidigare var i Mordor är vi nu på Ibiza och firar vårt förfall. Det finns en befrielse i det helvete som Janrell porträtterar, en dekadens som proklamerar absolut frihet. Och kanske även hopp.

Det går en våg igenom samtidsmodet där många aktuella designer utforskar just förfall och framtid. Inte minst Raf Simons som förutspådde en rätt vissen framtid med sin höst/vinter 2019 för Calvin Klein, tätt följd av Rick Owens herrkollektion under Paris vår/sommar 2019. Men skillnaden – och den stora behållningen – i Janrells kollektion är att hon föreställer sig en utopi hellre än en dystopi där män och kvinnor tillåts vandra sida vid sida.

– Det patriarkala samhället styr inte bara över oss kvinnor, det styr ju över hela samhället. Så när jag skapade min kollektion var det självklart att männen skulle vara med i gänget. Att då göra det genom att klä dem i kläder med feminina uttryck visar ju också på ett förtryckt uttryck. Patriarkatet handlar inte om en dikotomi mellan kvinnor och män, det handlar om att inte ha en patriark.

Simone de Beauvoir skrev i Det andra könet. ”Allt förtryck skapar ett tillstånd av krig. Och detta är inget undantag.” Det hon beskriver är patriarkatet och det helvete vi faktiskt lever i som inom elva dagar kan komma att nå sitt klimax. Hon beskriver det krig där framtida finansiering av jämställdhetsarbete och genuspedagogik i skolor riskerar att gå förlorad, där aborträtten är hotad, där kvinnliga journalister mordhotas och icke-cispersoner inte kan garanteras absolut skydd av rättsväsendet.

Dagar när det förtrycket kväver mer än vad jag mäktar ska jag be till Bacchus och Janrells Satan och den framtid de redan firar. För vem kunde ha anat att helvetet är en hoppfull plats?