När vi levde som jägare och samlare var det av största vikt för vår överlevnad att ständigt hålla ögonen öppna efter sådant som kunde vara bra att ha och ta med det hem. I dagens urbana samhälle ser det inte riktigt ut så längre, så vad är det då som gör att behovet att samla på saker lever kvar i de flesta av oss?

Sparsamhet var vanligare hos den äldre generationen. Du kanske har sett hur mormor samlar ihop presentpappret från öppnade julklappar för att kunna använda det igen och hur minsta matrest tas tillvara på. Den sparsamme köper nya kläder bara om de gamla inte går att laga och bryr sig inte om trender; här handlar det om nytta och funktion. Den gamla skolans sparande härstammar från en tid då allt var en bristvara. Samhället försökte också aktivt få folk att spara mer. Under tidigt 1900-tal infördes kollektiva sparbössor i skolan, och serien Spara och Slösa som skulle uppmana barn att inte slösa, delades ut till skolungdomar. Ironiskt nog verkade ”Slösa” ha mycket roligare, och tycks ha blivit den karaktären som fått inspirera kommande generationers konsumtion.

En ”Slösa”, eller shopoholic, är en person som på ett hejdlöst sätt köper nya saker som sedan knappt används. En kicksökare utan större impulskontroll. Med appar som Wish går det idag att klicka hem orimligt billiga prylar. Varje vecka levereras en miljon paket från Kina till Sveriges postterminaler, och de talen ser bara ut att öka.

Men bara för att vi idag kan köpa vad vi vill, när vi vill, betyder det inte att vi alltid kommer att kunna göra det. En växande skara människor har börjat bunkra upp nödvändiga varor som livsmedel, bränsle och vatten. De kallas preppers och de fyller sina förråd i väntan på en stundande katastrof. Prepping handlar om överlevnad, och  har inget att göra med vare sig affektionsvärde eller nostalgi, som annars är vanliga grunder till samlande.

Nostalgi är ett begrepp som myntades under slutet av 1600-talet av den då 19-årige schweiziske läkarstudenten Johannes Hofer. Nostalgi var från början en medicinsk diagnos för sjuklig hemlängtan, något som ofta drabbade soldater i fält. Sjukvården försökte bota nostalgin med hjälp av olika behandlingar, bland annat åderlåtning, innan det kunde konstateras att det enda som hjälpte var att soldaterna fick komma hem igen. Senare har vetenskapen insett att nostalgi faktiskt inte handlar om en längtan efter något konkret; som att komma hem. Det soldaterna egentligen saknade var tiden före kriget.

Att samla av ren nostalgi innebär att försöka kapsla in en tid som flytt. Det är det mest konkreta sättet att försöka fånga ett minne. Vissa sparar på memorabilia, minnen från kända personer. Näsduken Elvis Presley snöt sig i 1952 kan exempelvis ha ett stort värde för ett fanatiskt fan. Enligt en undersökning publicerad i The Journal of Consumer Research är vi mer benägna att lägga pengar på sådant som väcker minnen hos oss. Därför köper vi gärna second hand och antika föremål. Nostalgin är i högsta grad närvarande inom populärkulturen. Vi har sett märken återupplivas, nu senast hos modehuset Poirot och rykten går att Spice Girls ska återförenas samtidigt som vuxna samlar på smurfar och lego.

Alla är mer eller mindre nostalgiska. Vissa behåller vänner för gamla tiders skull, trots att de för länge sedan glidit ifrån varandra. Andra greppar tag i sin partner flera år efter att gnistan dött. Vi skapar tidskapslar för att spara lyckliga minnen. Nostalgi övervinner stil många gånger om; när vi köper ett plagg är det inte nödvändigtvis för att det är just snyggt, utan för att det påminner oss om en tid som flytt. En person som känner ett starkt affektionsvärde till sina ägodelar, har också väldigt svårt att slänga saker.

Hoarding, eller patologiskt samlande, är en diagnos inom sjukvården. Ett av diagnoskriterierna är när personen inte längre kan använda sitt hem för att det är för överbelamrat med saker. Sjukdomen karaktäriseras av en oförmåga att göra sig av med saker, en sjuklig vilja att behålla allt ifrån gamla tidningar till snörstumpar. Men ska vi för en liten stund ta hoardern i försvar? Det finns faktiskt ingen annan som med sådan envetenhet ser värdet i ett trasigt föremål. Som så ömsint behåller sådant som för andra helt saknar värde. Det finns ändå något fint i att allt inte måste ha en funktion eller nytta.

Motsatsen finns också. De som slänger allt utan minsta problem. Om vi utgår från definitionen av samlande ovan, handlar det troligtvis om att dessa personer inte lider av nostalgi. Det är inte helt ovanligt att göra sig av med föremål som påminner om något smärtsamt. Det nästintill patologiska rensandet hos vissa kan handla om att förtränga gamla minnen. Eller så är det ett sätt att släppa taget och gå vidare.

Mitt i allt samlande och all nostalgi kan det vara värt att påminna sig om att det inte alltid var bättre förr. Och faktum är att det inte går att få tillbaka svunna tider. Livet kan inte heller vara ett museum. Ibland måste något tas bort för att något nytt ska få plats, precis som döden ger plats åt livet. Med detta sagt; har du ett sunt förhållande till dina gamla LP-skivor eller Star Trek-figurer, fortsätt samla för all del. Men nu vet du varför du gör det.