Annah Björk

Alla måste lyssna på Frida

Det är redan avgjort. Här är årets skiva.


Eller, egentligen vet jag inte om det år årets musik. Det är liksom mycket mer än en skiva. Kanske inte heller direkt en roman eller antologi. Mer en musikal. Så slugt att pränta in varenda ord tillsammans med en ton i skallen på sina lyssnare.

Det blir som leran i Göta älven som satt sig på själen, som inte går att bli av med. Som Håkan Hellström sjöng en gång.

Ja, förresten är Kvinnor och barn allt som Du gamla du fria inte är. Alltså Håkan Hellströms skiva som också kom i år, om någon minns?

unnamed-7

Fridas skiva är totalt stilbildande och helt ny. Den utgår från hennes värld, hennes samtid, kompromisslöst hennes perspektiv. Hennes blick. Inga försök till genvägar till framgång genom svunna tider. Inga tomma formuleringar.

Den sju minuter långa ”Fredag morgon” slog mig fullständigt ur spår. Grät typ i ett dygn. Tror alla som någon gång varit i en destruktiv relation känner både omedelbar tröst och vrede av den. Ett sådant stort verk.

Och liksom, just när man trodde man tröttnat på att alla ska göra musik på svenska, så kom en som gjorde någonting man aldrig hört förut.

”Kvinnor och barn” är så skör och samtidigt så stark. Ja, som en födande kvinna. En urkraft och en blottad sårbarhet.

Tusen igenkänningsmoment.

Och så roligt! Imponera på mig!
Och textraden ”Aldrig varit längre norr ut än till Gävle, det är fan inget att skryta om” i Min stad. Så roligt och mittiprick (och JA, jag känner mig träffad, *skäms*).

hyvonen1

I ömsint soul och pop. Jag älskar det och jag vill att var och en av alla som läser det här ska lyssna på skivan. Oavsett vad ni tyckte om Frida Hyvönens pianohamrande och ylande innan. (Jag har alltid diggat det, men det här är något annat).

Det bor en sådan enorm litterär intelligens i texterna. Och det är så respektfullt producerat av Tobias Fröberg (<3).

Allt snack om generationsromaner jä jä… Det här är ett generationsalbum.

Eller som Hannah Horwath säger:

”I think I might be the voice of my generation.” ”Or at least a voice… of a generation.”

(Elin Berge har tagit bilderna, jag tycker de är skitfina)