Annah Björk

LA – Dag 4

Utflyktsdagen! Vi cabbade ner bilen och raceade i väg längs kusten, norr ut. Mellan vidunderliga berg och ett vilt hav sjöng jag högt i varje låt och lät håret fladdra fritt.

Vi stannade och köpte jordgubbar längs vägen och jag tänkte att snart blir det kanske sommar hemma också. Jordgubbslunchade på Zuma Beach utanför Malibu. Och så här går det när man tvingar med ett emo till stranden:

Det förblir emo.

Nåväl. Jag levde strandliv lite intensivt men blev snart för rastlös för att bara chilla. Fanns så mycket som väntade så vi åkte vidare.

Upp i bergen. Utsikter är inte fotogenique. Snarare experter på att bli dåliga på kort. Men jag försökte fånga lite.

Här gick en vandringsled som jag vid en första anblick blev sugen på att hikea. Sen läste jag på skylten: Man kunde stöta på lejon??? Och leden var en lite av en sommarstig rakt in i naturen???

Hoppade in i bilen och serpentinade oss fram till Topanga istället. Och. Det. Var. Det. Mest. Magiska.

Svängde av vägen, stängde av motorn. Och allt var plötsligt helt stilla och liksom en väldigt ödslig, sömnig stämning. Den här snubben spelade konstant gitarr mot en loopad slinga och förstärkte den stillastående stämningen. Topanga var på 60 och 70-talet hem, inspiration och häng för artister som Jim Morrison, Neil Young, Joni Mitchell, Stephen Stills, Canned Heat och Marvin Gaye. Och hippiekulturen har inte lämnat byn sedan dess.
Även om de boende, med sina lyxbilar, i dag, snarare verkar vara glamourhippies. Jag såg så många ultrasnygga damer i långt, grått hår som kopior av ledaren den där kvinnogruppen i Top of the Lake.

Vi kunde inte slita oss från den sömniga stämningen och stannade kvar i timmar. Gick runt och lyssnade förundrat till sagovärlden som parken av vindspel skapade. M spelade in det drömska ljudet. Lekte i roliga vintageaffären Hidden Treasures. Jag, som insett att varken hatt eller bandana handlar om mode utan om skydd från solen, letade hatt som inte fick mig att se ut som tonårig modebloggare.

Men det gick inte så jag fick knyta en sjal runt huvudet som Axl Rose för att skydda mig mot solen istället. Aja.

För att maxa och kontrastera det hela. Drog vi vidare till Down Town, hotellet The Standards rågrymma rooftop. Elliphant spelade mellan skyskraporna och det var svårt att behålla greppet om verkligheten.