Annah Björk

Smiley Mileys bäzta vän

Så, Miley Cyrus släppte ett album häromdagen. Här kan man lyssna på det. Och nu ska jag berätta lite om varför skivan är mer spektakulär än några av Mileys provokativa icke-kläder.

Miley Cyrus and her dead petz är ett glittrigt, sotigt, trippigt och alldeles strålande album. Det är 23 (!) låtar långt och det ligger gratis på Soundcloud. Det är en skiva som en av världens största och bäst säljade stjärnor spelat in, bekostat och gett ut på egen hand. Vid sidan av sitt kontrakt med RCA.

Det är ett album som kostade ca 55 000 dollar. Mycket pengar, men bara jordnötter i jämförelse med Bangerz som kostade flera miljoner att ta fram. Miley Cyrus and her dead petz är ett album som aldrig hade varit 23 låtar eller låtit som det gör om hon varit under pressen att ge ut uppföljaren till Bangerz.

Det är en skiva som är ett slags kärleksbarn från den oheliga alliansen Miley Cyrus och The Flaming Lips galna professor Wayne Coyne.

“He’s everything in the world — you can’t even define us. I am 100 percent in love with Wayne, and Wayne is in love with me, but it’s nothing sexual in any way. That would be the grossest.”

Förklarar Miley i en intervju i The New York Times.  (bilden nedan är lånad därifrån)

Det artistiska paret är helt logiskt. Wayne Coyne var först med jordens mest urballade scendekor. Sist jag såg honom hade han en baby-docka i famnen under hela konserten. Oftast rullar han runt i stora bollar i publikhavet. Och så vidare. De delar en glittrande, psykadelisk fantasivärld – visuellt och musikaliskt. Miley är Coynes unga, kvinnliga, platinasäljande motsvarighet.

Det går att göra utlevande låtar på som Dooo it! : ”Yeah I smoke pot, Yeah I love peace”.

Det går också att göra ballader som seglar i väg med hjärtat till månen. Som Karen don’t be sad.

Eller så blir det knaserier som Pablow the blowfish – som hon sjunger gråtandes. Låten handlar om hur mycket hon älskar och saknar en blåsfisk. Hon hoppas att han kanske hittar en ladylike sjöhäst i vattnet en dag – att göra barn med…

I alla fall är det hennes egen version av Flaming Lips Yoshimi Battles The Pink Robots Pt. 1.

Jag fastnar för ett citat i New York Times-intervjun. Miley jämför med Taylor Swift och hennes entourage av hippa manusskribenter, regissörer, musiker, entrepenörer…

”I’m not trying to be in the squad. None of my friends are famous and not because of any other reason than I just like real people who are living real lives, because I’m inspired by them.”

Smiley Miley, den gråtande clownen, struntar därmed i hur en artist ska uppföra sig. Det är lättare att gå sin egen väg om den inte är kantad av kloner och konkurrenter.

Och så var det en sak till.

Jag kan jag inte sluta gripas av skörheten i Mileys besatthet av sina döda husdjur – i synnerhet hunden Floyd. Floyd, den blåögda huskyn, som dog 1 april förra året. Miley bröt ihop fullständigt. Strax efter ställde hon in delar av sin turné, till följd av en allergi mot antibiotika heter det men… Det var när hon låg på sjukhus hon träffade Wayne Coyne. När hon kom hem träffade hon en kinesisk healer som satte henne i kontakt med den döda hunden.

“I pet my dog for like three hours. I really think, in a way, his energy went into Wayne’s energy. What he was to me, Wayne has become.”

Och det är fint. För, som den barnstjärna Miley är, verkar det som att Floyd var den enda och bästa vän hon haft. Det är så ensamma popstjärne-symtomatiskt och sorgligt, samtidigt helt rimligt. Många barn har djur som största kärlekar. Några av mina bästa vänner när jag var barn var också djur. (Hästen Bosse allra mest och den dagen han såldes dog jag lite kändes det som).

På Bangerz-turnén fanns Floyd med som en gigantisk docka, som Miley sjöng en låt till. Hon höll långa mellansnack om sin död hund. Hon har tatuerat in hans lilla tryne med texten ”With a little help from my fwends” (också en Flaming Lips-referens). Och när det gått ett år efter hans död hyllade hon honom med en fest – som ett överdådigt barnkalas. Mileys hyperaktiva instagramkonto tillägades Floyd hela dagen och hon ägnade veckor innan att tillverka shrines till Floyds ära.

Och ja. ”Miley Cyrus and her dead petz” bygger delvis på sorgen efter Floyd. Inte minst ”The Floyd song (Sunrise)” där hon går ganska långt.

”Death, take me with you

I don’t wanna live without my flower”

Miley Cyrus får mig att gråta, klappa händerna, springa supersnabbt, stå upp, hoppas och le.

Det här ickekommersiella avsteget gör henne till en ännu större, starkare och viktigare stjärna i det där spejsiga universumet vi kallar pop.