BON VOYAGE

300 steps down to turn the light on at Point Reyes

Jag samtalade (chattade) med en vän häromdagen. En älsklingsvän som talade om kris. Men det enda jag kunde höra var en resa mot ett skarpt inre ljus i väntan på att bli till fullo avtäckt. Det fick mig att tänka på intagande Point Reyes där jag befann mig den första oktober. Där läste jag om fyrvaktarna som levde farligt och räddade liv.
 
”It can get very foggy and windy during certain parts of the year at the lighthouse, and to be effective, the lighthouse had to be situated below the characteristic high fog. When foggy, visibility is so slim that one cannot even view the lighthouse from the top of the approximately 300 steps necessary to walk down to reach it.
 
The lighthouse serves a great purpose in such a foggy area, as there is no beach to wash up on; it is on a rocky cliff. Day or night, the light may be the only thing visible to ships”
 
Ibland är den enda vägen mot ljuset 300 trappsteg ned. I hård vind genom tjock dimma. Men det måste få vara din viktigaste uppgift, älskade vän, att erövra och förmedla ditt egna ljus. Jag lyssnar till dig och tror att det kan rädda människosjälar fångade på fel skepp.
 
We are the music-makers,
And we are the dreamers of dreams,
Wandering by lone sea-breakers,
And sitting by desolate streams.
World-losers and world-forsakers,
Upon whom the pale moon gleams;
Yet we are the movers and shakers,
Of the world forever, it seems.

 
Arthur William Edgar O’Shaughnessy
 
Bilder från Point Reyes, California