BON VOYAGE

Busy busy busy doing nothing at all

Extrajobb, sommarjobb, frilans, heltid. I tjugo år har jag arbetat. De tre sista som VD. Alltid dedikerat. Oavsett Filippa K-butik, glasskiosk eller frilansande PR-ass. Idén om att jag INTE skulle jobba var, när jag lanserade den, hyfsat oväntad för både mig och de mina.

 

Så nu är både de och jag supernyfikna på hur det är att inte jobba. Många frågar och jag trevar lite kring svaren. När jag riktar in blicken mot känslan undflyr den.

 

Kanske vet jag inte än. Det har gått sex veckor nu, varav fyra i Italien. Kanske tar kroppen, själen och hjärnan det ännu som en lite förlängd semester. Men ska försöka sätta ord på processen.

 

Den svåraste omställningen är nog att vara utan en riktning och ett resultat för var dag, de tydliga livsramar som ett mål och en roll ger dig. Att kunna checka av och veta att nu har jag gjort det jag ska checkcheckcheck och lite till checkcheck och allt det här hann jag inte och allt det här borde jag checkcheck då vet jag vad morgondagen ska resultera i check. Och så igen och igen. Mot målet och vidare till nästa mål. Det finns en trygghet i det.

 

Och en svårbeskrivlig frihet att inte checkchecka. Ha!

 

En trygghet och bekräftelsekanyl jag trodde jag skulle sakna var den ständiga känslan av att vara behövd, när SMSen, samtalen, mailen och mötesförfrågningarna alltid köar och pockar på att just DU ska svara. För mig är det dock lite förvånansvärt  lätt att vara utan just det, precis som intensiteten i mötesmarathon och det bisarra flödet av information som ska ombearbetas på minustid till beslut som ska verkställas springande ur minusenergi. Do not miss.

 

Älskar utrymmet som gör att  l å n g a  tankar kan tänkas.

 

Däremot saknar jag, än så länge, att vara produktiv, att prestera, styra upp. Det skaver lite till och från att låta dagarna gå. Ser fram emot att det ska avta också, för jag tror att där bakom hörnet finns en lust. Inte som i drivet jag kände en gång i tiden för att jobba och uppnå mål. Eller för att vara duktig, att visa allt jag kan. Utan som i en renare skaparlust.

 

I mitt liv post tillfällig pension hoppas jag vara mindre duktig och mer bara jävligt bra. För mig äger ingen utom jag.

 

IMG_1171