BON VOYAGE

Fem sätt att rösta på Fi! trots deras partiprogram och vänstervurm

 

500-e0138a13e7eb791e39c6f096951c90cf

Det rasas och rantas med en skrämmande intensitet. FIs partiledare och anhängare hånas, men det stannar inte där även de som kan tänkas rösta på partiet idiotförklaras. Jag har inte läst genusvetenskap, än, men betraktar skeendet med förundran och tolkar det hela som något slags uttryck för att FI verkligen behövs. Det främsta slagträt verkar vara ett triumfsarkastiskt “har du verkligen läst deras partiprogram?”

 

Precis som rubriken utlovar ska jag ge dig fem sätt jag tycker är goda nog att rösta för att få in ett parti i riksdagen med ett feministiskt perspektiv högst upp på sin agenda. Trots ett i delar spretigt, utopiskt och vänstervridet partiprogram. Men först ska jag ge en kort bakgrund om vem jag är som väljare, eftersom jag skriver detta som privatperson, väljare som inte är medlem i något parti, som inte känner sig helt i linje med någon partilinje.

 

Uppväxt på Tyresö utanför Stockholm i ett entreprenörshem med tydliga värderingar. De viktigaste dygderna var öppenhjärtlighet, arbetsmoral, ambition, ansvarstagande och generositet. Hemma har det varit M som gällt.  Sedan jag lämnade föräldrahemmet har jag studerat på universitet i fem år samt arbetat i PR-branschen i nästan tio år, varav tre som anställd VD i ett amerikanskt bolag. Idag är jag 34 år, jobbar inte utan reser under sju månader för sparpengar från VD-tiden, kommer hem till min bostadsrätt i Hägersten till jul. Jag är en flitig användare av både ROT och RUT, är varken vegan eller naiv förespråkare av försvarsnedmontering. Jag har röstat på M, på C och övervägt att rösta rött (S) förra och nu detta val, främst för att min människosyn med åldern förändrats.

 

Jag tycker att det är svårt att välja och tycker gärna att det får vara svårt så länge jag utvecklas. En röst är varje gång en jämkning mellan den du var igår och den du vill vara imorgon, mellan ideologi och vardag, mellan intryck utifrån och signaler inifrån. Mellan tillhörighet och taktik. Mellan parti och person.

 

Så hur kommer FI! in i bilden? Jag tror att det började på universitetet, jag minns speciellt två tillfällen. Ett var under introduktionen till informations- och kommunikationsprogrammet på Örebro Universitet, en av sessionerna berörde yrkeslivet efter utbildningen. Vi var några som tidigt var inriktade på just PR och just byråsidan men många i klassen gick där för att bli informatörer eller kommunikatörer. Så, informatörsyrket var centralt, lärarna förklarade att det tidigare varit ett högstatusyrke och därmed högavlönat yrke tills många kvinnor sökte sig till yrket, då rasade statusen och därmed lönerna. VA?! Som tjugoåring fattade jag absolut ingenting. Ett gäng år senare närmade jag mig min civilekonomexamen på Stockholms Universitet och vi hade ännu en lärarledd diskussion om yrkeslivet, en nattsvart bild målades upp för kvinnors chans att lyckas i näringslivet. Glastaket, det manliga ryggdunkandet, barnafödandet. Blev förbannad igen, hur kan de stå där och säga att vi inte har lika stor chans tänkte jag som 24-åring? Det är väl upp till mig som individ!?

 

Hur gick det då? Jo, bra. Har jag diskriminerats för mitt kön i arbetsliv eller vid lönesättning? Nej, det skulle jag inte säga.

 

Så hur kommer då FI! in i bilden? För att jag har fattat hur tacksam jag ska vara till de som kämpat för att vi kommit så långt att jag så länge kunde tro att det var upp till varje kvinna eller man hur man skulle bli bemött eller behandlad. Utan radikalerna hade vi inte kommit så långt vi kommit så långsamt som vi gjort det. Det hade gått MYCKET LÅNGSAMMARE. Så;

 

1) Tacksamhetsrösta, du behöver inte hålla med om allt eller ens det mesta. De radikala feministerna gör och har gjort ett arbete genom att förflytta gränserna inom opinionen för att tillslut kunna ta myrsteg för myrsteg i verkligheten. Detta kan du idag dra nytta av oavsett ideologisk eller partipolitisk tillhörighet.

 

Detta bekräftades ytterligare när jag besökte våra släktingar i Chicago nyligen, jag frågade mycket om USA och de mycket om Sverige. Jämställdhet kommer upp naturligt eftersom vi är kända för vår progressivitet. Många i den stora familjen är ögonläkare, Ruth som är ingift och även hon ögonläkare men också VD för Wheaton Eye Clinic med 200 medarbetare, var extra nyfiken på jämställdshetsfrågorna. Hon berättade ivrigt om en lag som genomförts i Norge gällande kvotering i börsbolagsstyrelser, att den skakat om “hela USA” och diskuterats ivrigt bland hennes vänninor. Hon googlade fram artikeln och visade mig, vi läste båda och insåg snart att det det egentligen innebar var var något i stil med att om man som bolag inte uppnått en jämställd styrelse måste man tydligt förklara i årsredovisningen varför. Vi skrattade båda två. Jag sa, “that´s just bullshit”, hon slutade skratta och sa “no it´s still an important symbol”. Sedan berättade jag att vi i Sverige hade ett utpräglat “feminist party” som hade chans att komma in i riksdagen, jag såg i hennes blick att detta skulle berättas vidare till många. Så;

 

2) Symbolrösta; du behöver inte hålla med om allt eller ens det mesta, om FI! kommer in i riksdagen skulle det garanterat ge ringar på vattnet och uppmuntrande kraft till många kvinnor runt om i världen. Och kanske ny kraft till förändring.

 

Jag tänkte på den rosa kopp jag gav Ruth innan vi lämnade Chicago när en rubrik av många fladdrade förbi idag, det var en bild på Schyman och ett av orden var historisk. Vet inte exakt vad artikeln sa men jag hajade till på ordet för ja det är så det känns, om FI! kommer in i riksdagen är det historiskt. För att låna Nina Åkestams perspektiv – den  inre 85-åringens perspektiv  – om FI kommer in och fullständigt gör bort sig på alla punkter med de lilla mandat de skulle få, så är jag ganska säker på att jag som 85-åring ändå stolt skulle berätta för mitt barnbarn att när jag var 34 röstade jag in det första utpräglade feministiska partiet i Sveriges Riksdag. Året var 2014 och vi hade fortfarande aldrig haft en kvinnlig statsminister. 75 procent av all föräldraledighet togs ut av kvinnor och bara drygt 20 procent av Sveriges professorer var kvinnor.

 

3) Barnbarnsrösta. Kan en göra.

 

Så varför är jag tacksam? För att jag förstått att vi som individer behöver hjälp att se strukturerna. Vi står för nära våra egna liv och våra egna normer. För att individer per se vill vara duktiga och självständiga, jämföras på samma premisser. Vi behöver hjälp att se att premisserna vi tror är samma, ännu långt ifrån är det. Lyssna på Agnes Wolds sommarprat om du vill ha ett konkret exempel. Jag har också förstått att det inte är det man tror är bäst som är bäst i längden, för att kunna se vad som förändrar normer och strukturer i längden krävs stor kunskap och åtgärder som smärtar för individer i det korta loppet. Så;

 

4) Ödmjukhetsrösta. Går också bra.

 

Hör argumenten “jaja, men håller inte med Fi om vägen till ett jämställt samhälle, feminister av idag hade behövt en företrädare som inte är fördärvad av gammeldags vänsterpartipolitik, som kunde företräda liberala feminister”. JA, det hade varit bra. Men nu finns inte det alternativet utan då blir alternativet att vänta. All respekt till feminister i andra partier men de kommer alltid ha viktigare frågor på sitt bord. Men visst kan en vänta. Eller så kan man;

 

5) Ivrighetsrösta. Det gjorde jag.

 

Jag vill ha dem där, Gudrun och hennes gelikar, jag vill att de ska vara en välformulerad nagel i ögat vid varje möjlig debatt och en liten liten men ettrig blåslampa i röven på alla de andra partierna. Om det kostar att de får igenom något annat jag är emot, må så vara. Jag är tacksam, ödmjuk och ivrig. Och feminist.

 

Även om vi kommit långt långsamt är vi långt ifrån framme.