BON VOYAGE

Förutom att du har det bra, hur har du det?

Fick den frågan häromveckan. Min första reaktion var att, sådana människor, som ställer sådana frågor, ska man spara på.

 

Och sen tänkte jag att jag borde försöka svara ordentligt, när någon frågar så fint. För att det är en svår och det är en bra fråga.

 

Så, förutom att jag har det bra har jag det;

 

Overkligt. Det är nog det ord som kommer snabbast och starkast till mig. Det är fortfarande så bortom alla tidigare upptrampade stigar att leva med döden. Att inte jobba. Att inte vara i ett förhållande. Att någon annan tillfälligt bebor den kvarstående mest konkreta fasta punkt som finns kvar, förutom familj och vänner, min lägenhet. Att om igen vakna upp på nya platser. Overkligt vackra platser. Att leva en dröm.

 

Det är långt från den vana verkligheten på gott och på ont. Det ger mig en känsla av enorm frihet, av möjligheter, ett rus av öppenhet ikring mig och inuti. På ett sätt känns framtiden ljusare än någonsin tidigare, som att jag gått igenom ett helvete och kommit ut på andra sidan med en klarare blick, en lugnare själ. En inre röst som talar med tydligare stämma. Och jag gillar det jag hör.

 

Samtidigt är allt upp till mig, det kan låta konstigt att det skulle vara ett problem för mig med tanke hur jag levt. Men det är stor skillnad, när man jobbar gör man det i relation till andra. Jag tror inte att jag är ensam om att ha närmare till klokt och intensivt agerande när det kommer till andra än till sitt eget välmående som enda strävan. Jag har stora förhoppningar på den här resan, var den ska ta mig, men det är bara upp till mig att det blir så. Det finns inga konkreta förväntningar eller deadlines från någon annan. Och sen är balansen trixig, projekt vilautsörjaläkadrömmaupplevaplaneraframtid får ju inte komma i vägen för att vila ut, sörja, läka, drömma. Och det, är också bara upp till mig.

 

Frihetsruset kommer också med en bieffekt som yttrar sig i form av mental yrsel, eller en känsla av att vara en synsk rookieastronaut på sin första rymdfärd. Viktlös i rymden utan att nå repen som du ska hala in dig via. Även om du vet att snart kommer greppa tag i rätt rep, att du ska till en ny planet och du vet att slutet är happy. Du vet att du kommer landa säkert och du kommer att komma rätt. Men ändå! Det är ju ändå läskigt att sprattla runt i rymden på egen hand första gången. Kittlande. Overkligt.

 

Som i en dröm. Allt jag oftast dagdrömde om när jag jobbade på har jag nu. Tid att tänka, tid att läsa, tid att skriva, tid att sova, tid vid haven, tid för kroppen, tid till dialog. Hur stor del av tiden lyckas jag njuta av allt detta? Hur har jag det, förutom att jag har det bra? Svaren på de frågorna skiftar med dagen. Idag är en bra dag. Det som består dag för dag är en ny stolthet över mig själv, att det här stora steget inte stannade vid snack. Att jag vågade göra det som jag tror är bäst för mig.

 

Det är kanske just det jag vill förmedla genom att skriva ärligt om min resa, att även om du valt på ett sätt 99 gånger kan du välja på ett nytt sätt gång 100, det betyder inte att du underkänner alla dina tidigare val, det betyder bara att  att du inte fastnat. Låt ingen cementera vem du är, inte heller du.

 

Bon Voyage!