BON VOYAGE

Intervju på bon.se!

Goran Perkovic gjorde en intervju med mig inför lanseringen av bloggen. Läs den här!

 

Linda Waxin var den skarpa tjejen som suktade efter en kometkarriär inom PR. Hon nådde dit – och blev vd redan vid 30. Men livet förändrades plötsligt när familjen nåddes av ett sjukdomsbesked, följt av djup sorg och saknad.

 

1077827_10152052619623082_843462462_o-2

Linda och pappa Maths.

 

I dag har Linda lämnat allt som heter jobb, krav och måsten. Hon sade upp sig från prestigejobbet och tog sin lillebror under armen och gav sig ut på en världsomspännande resa. Med start idag börjar hon blogga på bon.se, en resa över jordens kontinenter på jakten efter vackra platser och sig själv.

Berätta om din bakgrund – från drömmen om vd, till ditt avhopp.

– Jag var tidigt målinriktad, jag började i skolan redan som sexåring och drog till New York som artonåring. Jag drömde om att få jobba med PR och efter en dubbel examen på universitet började jag jobba med just detta på min 25-årsdag. Sex år senare fick jag erbjudandet om att bli vd för Edelman i Sverige, världens största PR-byrå. Uppdraget i Sverige var tufft, då byrån där var rejält eftersatt. Tillsammans med varje person som jag handplockade jobbade jag stenhårt, och vi lyckades till slut.

Du lade sedan av.

– Två år efter att jag tackat ja till vd-jobbet fick min pappa Maths, då 55 år, ett cancerbesked. Det var den 24 april. Vi stod varandra otroligt nära. Han var min vän, mentor, kund och min klippa. Hela min värld vändes upp och ner, för oss var han odödlig, osårbar nästan. Hela familjens stora trygghet. En smärtsam period följde; med hopp, förtvivlan, dagliga strålbehandlingar och fler ofattbara besked. Efter sommaren, när vi alla var inställda på en operation, kom beskedet: Cancern hade spridit sig ytterligare och den var ingen idé att operera, han skulle inte överleva. Jag sålde min lägenhet och flyttade hem till Tyresö. Några månader senare fick vi rekommendationen av hans läkare att gå ned på halvtid – en halvtid som vd blir typ åtta timmar om dagen. Jag insåg att det inte skulle gå, jag skulle inte kunna sörja och vara en bra chef på samma gång. Jag insåg att jag inte ville försöka, jag vill ta mig tid till reflektion och att leva. Den 25 november sa jag upp mig. Den 13 december dog pappa.

Hur ser du på ditt beslut – ångrade du dig?

– Det var ett megabra beslut. Jag har inte ångrat mig en sekund.

Hur har du och din tillvaro förändrats sedan dess?

– Som vd hade jag sex månaders uppsägningstid, så jag jobbade tills nyligen. Men beslutet har förändrat mig. Den stora förändringen skedde nog dock redan innan och möjliggjorde att jag kunde se alternativet ”att säga upp sig”. Att ge livet mer utrymme.

Vad gör du i dag, hur ser du på livet?

– Nu har jag och min lillebror David precis börjat vår sex månader långa resa. Just nu är vi i bergen ovanför Comosjön i ett område som heter Pian del Tivano, det är overkligt vackert. Själavårdande.

Vad kommer vi se på din nya blogg Bon Voyage på bon.se?

– Ni kommer att få följa vår resa, både till vackra platser i världen men också en inre resa – vad händer när en prestationsneurotiker inte har krav eller deadlines?

Hur ser din relation till mode ut?

– Jag tycker om det vackra och dras till människor med ett tydligt eget uttryck. Oavsett i vilken form, men stil är definitivt ett. Själv gillar jag att vara fin, snarare än rätt. Gillar mode som framhäver snarare än distraherar.

Har du någon favoritdesigner eller ett favoritplagg?

– Klänningar! Har en rejäl samling vintageklänningar, men om jag är ärlig mot mig själv också en rejäl samling nya. Just nu suktar jag efter Dolce & Gabbanas körbärsblommiga bikinis (och klänningar) men försöker anpassa mig till att inte ha någon lön. Det går sådär.

Vad händer i sommar?

– Efter två veckor i bergen vid Comosjön byter vi om några dagar till stranden vid Gardasjön. Juli spenderas i Sverige, på mammas gård i Småland, blandat med Stockholm, skärgården och Gagnef. I augusti fortsätter resan till USA, Sydamerika, tillbaka till USA via Hawaii till Japan och sen Nya Zeeland. Men inga måsten, allt kan ändras längs vägen.