BON VOYAGE

Jag har inte blivit våldtagen

Det är dags att sluta sopa det under mattan. Och det har tagit alldeles för lång tid för mig att förstå, acceptera, uttala och stå upp för att ett övergrepp är ett övergrepp oavsett hur långt det går. Är nu förbannad å mina egna och säkerligen många andras vägnar. Är glad att polletten under de senaste två tre åren äntligen tråcklat sig ned långsamt.

 

Jag var tillsammans med en person jag litade på, vi var kära. Varje gång han ställde sig i dörröppningen till mitt badrum för att småprata medan jag duschade eller piffade blev jag asförbannad. Stå inte i vägen! skrek jag. Han tog illa vid sig och muttrade något om morgonhumör. Visst insåg jag att det var orimligt men ilskan med inslag av panik var superäkta.

 

Tillslut började jag fundera över varför. Det tog tid men jag kom efter ett tag ihåg en händelse på den första lägenhetsfesten jag gick på, det var under första året på gymnasiet. Jag skulle gå på toaletten, en kille följde efter, låste dörren och tryckte upp mig mot väggen. Vet inte exakt hur jag kom ut därifrån eller vad som sades men jag vet att jag inte blev våldtagen. Mer än femton år senare blir jag alltså förbannad på (rädd för) min egen pojkvän som ställer sig i dörröppningen till min egen toalett i min egen lägenhet.

 

Sådana kan konsekvenserna bli av att inte bli våldtagen.

 

Senare under livet är det speciellt tre tillfällen då jag inte blivit våldtagen som satt sina tydliga spår. Vi kan kalla dem Släktingen, Kunden och Vännen. Det finns tydliga gemensamma nämnare kring dessa tre händelser förutom att jag just inte blev våldtagen. De var alla tre personer som jag litade på och tyckte om, det fanns en intimitet, ett förtroende. Kanske ska tillägga att alla var män, de var också i varierande grad äldre och definitivt starkare än jag. Alla tre situationer har sprungit ur festliga glada kvällar.

 

Hur går det då till när en rolig, förtrolig kväll med någon man litar på och tycker om, blir en kväll då man inte blir våldtagen?

 

I dessa tre fall har det börjat med en skämtsam invit från mannen. Ett skamligt helt orimligt förslag, man inte riktigt hade vetat om det är allvar, om det inte vore för de fysiska inslagen i själva inviterandet. Jag har först skojat tillbaka och sen använt argument som ”men du är ju gift” ”jag har ju pojkvän” ”vi är ju släkt” (LÄS: inte argumenten ”jag vill inte” ”du är helt störd i huvudet som utsätter mig för detta”). Så det som hänt här är alltså att, trots att jag rationellt någonstans mellan förstår och borde förstå att det inte är ok, i första hand vill undvika en pinsam situation. En pinsam situation för honom. En situation som så fort jag väljer att säga ”vad håller du på med” innebär att han som tidigare var en förtrolig inte längre är det, att jag förlorar en vän. Trots att han redan gjort valet, upplever jag det som att jag fortfarande har en möjlighet att skydda oss från det obehagliga och dess obehagliga följder. Att jag just minns dessa tre situationer så starkt är tyvärr för att det inte stannade där i  något av fallen. Övertalning i verbal och fysisk form fortsatte tills jag var så rädd att paniken gjorde mig tydlig tillslut. Efter att jag alldeles för länge försökt skydda dem från det faktum att de begått ett övergrepp.

 

När jag tillslut vågat berätta för andra jag litar på, har jag fått förklara saker i detalj för att få mina nära och kära att förstå att det faktiskt var ett övergrepp. Om och om igen till den punkt jag nästan önskar att jag inte berättat.

 

Här är min definition för mig själv när dessa övergrepp skett. Vid den punkt jag stelnar till av rädsla för att jag inser 1)att hans kåthet inte är beroende av att jag är kåt 2)att om han skulle bestämma sig för att gå hela vägen skulle det finnas en stor risk för att jag inte skulle kunna ta mig därifrån.

 

Alltså, när tanken ”tänk om jag blir våldtagen nu” tänks. Då är det helt åt helvete fel.

 

Det finns ju så mycket allvarligare brott, händelser och konsekvenser när det gäller övergrepp så varför är det här viktigt? Jo, för att om vi tillsammans hjälps åt att respektera varje berättelse om övergrepp, slutar göra det ok att sopa dem under mattan, hjälps åt att dra gränsen mycket tidigare än vid fasthållna händer och penetration borde även fullbordade våldtäkter bli ännu mer otänkbara tillslut. Det gäller såklart övergrepp på alla personer oavsett kön.

 

Bon Voyage! Och tack på förhand.