BON VOYAGE

Madly in love with Maui

 
Jag har ett seriöst problem med förväntningar. Skulle säga att det ligger i den absoluta toppen av mina mest svårarbetade tillkortakommanden. Och då har jag ändå en samling sådana att välja på. Vi vet ju alla definitionen av en idiot och det är precis vad jag är när det kommer till detta, en förväntansidiot. Gör samma sak, förväntar mig ett annat resultat. Har en fantastisk och bildlig fantasi som jag låter skena iväg och för att i ett senare skede göra mig besviken. Lite gulligt visst, en del av en barnslig naivitet. Men ack så irriterande för stackarna i min närmaste krets som får hantera besvikelsernas känsosvall innan jag inser att denna version av verkligheten också är fab trots att den inte överensstämmer exakt med mina förväntningar.
 

Men. MEN. Så along came Maui. En plats jag fantiserat om sen barnsben. Förväntningar = skyhöga. Och vad händer? Jo. Stränderna är vitare. Vattnet vågigare. Fisken finare. Yogaklasserna mer spirituella. Männen mer sensuella. Vulkanerna högre. Regnskogen tätare. Hippiesarna mer bohemiska. Grönsakerna mer närodlade. Palmerna mer vajande. Vattenfallen kolossalromantiska. De surfande barnen livmodersaktiverande. Kokosnötterna helbrägdagörande.
 

Så, nu har jag kanske pajat det här för en eller annan förväntansidiot.
 

Men ge det en chans ändå! Paradis! Vi hyrde ett hus i Paia och hade bil. Jag yogade på Yoga Shala och handlade mat på Mana Foods.