Saker min första förlossning lärt mig

bb
Bae och jag på BB.

Trots att förlossningen i sig varade i vad som kan jämföras som en suck i längd om man ställer den mot graviditeten, så är den större och våldsammare än graviditeten på alla sätt och vis. Förlossningen är ett moment som, oavsett hur långt tid den tar, hela graviditeten varit ett intro för.

Jag upplever dock att jag var en aning oförberedd när dagen väl kom. Vad som började som en sorts skräckblandad förtjusning, via total lustgassnedtändning, slutade i chock. Kanske är en förlossning ett helt liv på speed? Jag vet inte. Vad jag vet är att jag upplevde det hela som lätt sinnesjukt och jag har aldrig förr varit så ogenerad, eller älskat ett sjukhusplagg så mycket som den trasa till skjorta jag bar under min timmar i förlossningssalen. Jag har heller aldrig hyst så mycket kärlek och tacksamhet inför främlingar som jag gjorde inför de barnmorskor och undersköterskor som gav mig smärtlindring och hjälpte mig att driva ut mitt barn. Det kanske är obvious för er, men det var det inte för mig. Så här har jag samlat för er några saker som förlossningen lärde mig som jag inte hade koll på innan det var dags.

Exorcisten
Jag vill egentligen inte gross you out direkt, men det är omöjligt att inte göra det med den pryde när man pratar förlossning. Ni har sett Exorcisten, ja? Ni vet där i en av de första scenerna – vilken jag kanske blandar ihop med Scary Movie, men same shit – när den stackars besatta flickan ligger i sin bädd och kräks och kissar och skriker och åmar sig och vänder ut och in på sin kropp. Det liknar mycket mer en förlossning än någon annan förlossningsscen på film. Alltså de här kvinnorna som sätter sig på huk vid en bäck?! No way.

Att föda barn är inte vackert på ett sansat sätt. Och även om jag föreställt mig att förlossningen skulle bli en aning… vulgär? Så var jag helt oförberedd på att den skulle vara så här primitiv. Typ inte ens djurisk? Eller kanske som ett urdjur. Men också väldigt befriande på ett otroligt konstigt sätt. Dock kan denna aning positiva inställning – “befriande”– till förlossningen vara en efterkonstruktion. För jag vet att jag i flera veckor efter att det var över inte kunde släppa hur fruktansvärt ont och hemskt det hela var.

Det var en upplevelse, en erfarenhet, I guess, och den förde nog med sig en massa gott som jag inte kan se klart ännu (förutom mitt barn SÅKLART, *stating the obvious*). Förlossningen var dock med säkerhet riktigt whack. Exorcisten bör ses i utbildningssyfte, för då kan det ju bara bli bättre.

De olika faserna
Jag läste Gudrun Abascals Att Föda två gånger från pärm till pärm. Kapitlen om “de olika faserna” läste jag några extra gånger. För detta är jag tacksam. Jag fattade direkt när latensfasen började, den långa, otydliga fasen. Jag förstod också när öppningsfasen började. Men när den kom igång på riktigt, alltså när värkarna kickade igång ordentligt, då blev allt ett kaos. Det är värkarna som gör ont. Ont är föresten en underdrift. Värkarna smärtar, VÄRKER (duh) och ett tag känns det som om de aldrig kommer upphöra.

Utdrivningsfasen, alltså när man ska trycka ut sitt barn, är som en dröm i jämförelse. När jag förstod att nu äntligen var det dags, förändrades hela min kropp från ett motvilligt JAG-VILL-INTE till ett lugnt och avslappnat VÄLKOMMEN! Jag tar emot dig, livet. Jag är flum. Kände mig lite som kvinnan på huk vid bäcken. Det var också här någonstans som jag vägrade släppa lustgasen och på grund av det trippade iväg till annan, färgglad plats. Min kille säger att det var första gången jag log och såg “harmonisk” ut sedan vi anlänt till förlossningen. Värkarna VS Utdrivningsfasen 0–1.

Nummer två
Att trycka ut ett barn känns inte som att underlivet ska vändas ut och in eller som att ha samlag från insidan och ut med något jättestort. Det känns som att gå på toaletten och göra nummer två. Man pressar mer än vanligt bara. När man blir bajsnödig är det dags.

Avslappningen
Jag lärde mig aldrig att slappna av på egen hand trots gravidyoga och avslappningsövningar, tyvärr :(. Ni vet det där man ser i filmer när gravida måste stirra in i sin partners ögon och typ hyperventilera? Det är så på riktigt och anledningen till att man gör så är för att koncentrera sig på att SLAPPNA AV. Inte andas, inte döda någon. Jag tror en profylaxkurs kan vara värd att få till. Jag sket i det vilket resulterade i en manisk besatthet av att andas, så till den grad att jag glömde bort att slappna av.

Mandelolja 4-ever
Jag har alltid älskat mandelolja som hudvårdsprodukt. Well, i alla fall sedan kompis Ylva berättade om 90+ år gammal släkting/kompis som är rynkfri på grund av den. Men när barnmorskan använde mandelolja som glid för att på ett så smärt- och sprickfritt sätt som möjligt få ut mitt barn nådde min kärlek för den nya höjder. Jag insåg där och då att det inte går att leva utan detta ljuva kladd. Alltså, du är ej kommen av jord mitt barn, du är kommen av mandelolja och för det är din mamma glad.

Så jävla värd grej att alltid ha med ändå om man tänker ur hud och sexsynpunkt. Dessutom kostar den typ ingenting på apoteket (om man jämför med dagkräm + nattkräm + glidmedel + lite random shit att hålla rynkor på avstånd.) Och, mina vänner, den är helt naturlig!