Det lät hemskt dramatiskt. Herregud, hon ba tog boxen och drog! Inget drama (även om en catfight i media-Sverige över mig vore spännande). Bloggen går från bon till (b)elle och flyttar till:
Tack bästa BON för den här tiden. Vilken ynnest att få ratta denna magnifika publikations skönhetsdepartment (och få ett offentligt rum för kilometerlånga texter om sminkets betydelse). Minns som igår när chefred-Linda ställde frågan om skönhetsredaktörsskapet över en cola light på Berns veranda. Ganska ny i Sverige och hopplöst lost fick allt lite mer färg och mening. Satan vad kul det varit.
(PS. Det är ju lite tokigt att adressändra mitt i detta, livet tenderar ha låg känsla för tajming. Nomineringen gäller fortfarande, supervalåret fortsätter som om inget hänt)
Epigenetik är The Thing i forskarvärlden. Med kunskap om hur vi kan slå av och på mekanismer i vår arvsmassa skrivs villkoren om för våra liv. Sjukdomar kan stoppas, öden kan kringgås och – fanfar! – hudens åldrande kan bromsas, eller kanske till och med stoppas helt.
Jag dök ner i ämnet i senaste numret av Bon. Även fenomenet ”Happy Aging” läggs under lupp. Läs gärna.
Vill du skörda frukterna av senaste forskningen men inte pallar läsa min text är det bara att knalla rakt ner till närmaste skönhetsavdelning. Chanels nya serie Le Lift, Lancômes Genifique och Estée Lauders Re-Nutriv är alla frukter av forskning på epigenetik.
Dagens sötaste nyhet. Ciaté’s nagellacksremover i chokladdoft. Vit, mörk, apelsin- eller mintchoklad – take a pick. Bonus: snäll mot naglarna, amoniakfri och berikad med vitamin E och B5 (för övrigt vitaminen jag just nu överdoserar för att försöka neutralisera min tonårsupproriska talgproduktion).
Det är pollensäsong. Pollenallergiker är mitt mellannamn. Det är knappt mars och jag är redan igång med Aerius och ögondroppar. Att jag är allergiker och stora delar av året har golfbollsögon är säkert en viktig mekanism bakom mitt nästa maniska solglasögonsamlande. Mina år som tokyoit kan nog också skyllas. Det är ett veritabelt paradis för vintagesolisar, kreativa hantverk av snuskigt dyra material och billiga plastbågar som ändå ser ut som en miljon dollar. Är man pollenallergisk är givetvis ögonsmink problematiskt. Vissa dagar rinner allt bara bort. Om jag ens orkar göra mig bekymret att sminka vill säga – jag har lite svårt för vattenfast mascara. Och då häckar jag helst bakom mina solglasögon.
Anyhows, nu börjar jag hamstra inför sommaren. Organiserar i mina gömmor, identifierar luckor, går till optikern med dem som ska få styrka i glasen och dammsuger brillebutiker här i Köpenhamn. Mykitas bågar för Damir Doma är magnifika. De heter Dawn efter jazzsångerskan Dawn Hampton. Guldskimrande lins från Zeiss är bonus. Inte ute förrän i juni, men då ska de landa hos mig, cheeeck!
Här skamlös selfie i ett par andra favvisar – nykomlingar från Saint Laurent. Liiite sugen att slå till på dem i brunmelage också. Jag menar, det kan man väl unna sig när pollenhelvetet börjar redan i MARS?
Veckans paradnagellack är OPI Kiss Me I’m Brazilian. Badar i beröm för dessa neonrosa naglar. Döm då lyckan när jag fann den perfekta kumpanen – MACs nykomling Mineralize Rich Lipstick i Be a Lady. Japp, jag har bara shitty mobilbilder (skyll på Apple), men damn! är det flott!
OPIs vårlineup Brazil Collection är bara det mest glassiga krämiga yummiga. Samma visa varje år. I oktober tror man att man aldrig vill se en pastell eller korall igen, men så BAM ramlar My Little Pony-färgerna in och jag blir vild och galen.
Favvos är mandarinnyansen Where did Suzy’s Man-go? och bubbelgumsrosa Kiss Me I’m Brazilian. På fossingarna tror jag stenhårt på djungelgröna Amazon…Amazoff. Finns en sjukt festligt gul i kollektionen också. Gula naglar är grejen i vår. Jag låter de solgula vara tills händerna är mindre likbleka, men smygstartar redan nu med L’Oréals Color Riche i Lemon Meringue, en kalkig vit lätt uppvispad med lemonad. För dagen har jag hyacintlila Nouvelle Vague från samma serie.
PS. Sorry nasty naglar. Sargade av svensk vinter trots aktivt motstånd.
Fotografi Piers Macdonald. Hår Malcolm Edwards för Moroccanoil
“This season is inspired by St Petersburg, stained glass windows and rich graphics. The collection is day focused with a cleaner, tidier silhouette and lots of layering.” – Alice Temperley
Jag har rufsifg sidfläta säkert varannan dag. Det är bästa vardagsfrippan eftersom den tar två sekunder och kräver ingen borstning. Så det var med glädje jag plöjde bilderna från Temperleys visning, där flätan piffats till med lugglock och inflätad fläta i flätan (!). Ser stor potential att produktutveckla vardagsflätan!
Hårstylisten Malcolm Edwards för Moroccanoil gick till väga så här.
1. I nedre hälften av längderna applicerade han Moroccanoil Treatment och kammade igenom för att göra håret glansigt och lättare att forma. Du kan så klart använda din vanliga hårolja.
2. Jobba in en klick volymmousse i hela håret medan fortfarande fuktigt. Kamma igenom så moussen sprids ut jämnt. Malcolm körde Moroccanoil Volumizing Mousse.
3. Föna med keramisk rundborste.
4. Med en locktång, locka framhåret bara precis vid rötterna för definition och inramning av ansiktet. Jag vill ta tillfälle i akt att åter tipsa om The Wand från Cloud 9.
5. Gör en låg sidbena. Fläta! Missa inte detaljen med två mindre flätor som flätas in i stora flätan.
6. Spraya! Malcolm använde Moroccanoil Luminous Hairspray Strong och en liten dusch Moroccanoil Glimmer Shine Spray för extra glans.
7. Strut! (Som i ”Strutta” alltså, inte som i konformad figur).
Tjena moss från småbarnsförälder som haft en riktig rövhelg. Ursäkta ordvalet, men tro mig, det hade kunnat vara värre. Det hade kunnat vara könsord.
Med kids kommer sjukdomar och oro som spränger alla tidigare kända gränser för oro (och då är jag en sån som gått i mångåring terapi för min otyglade oro). Det som skulle varit en fredagsafton med vinmarinerat konstevent i Köpenhamn följt av rivigt AW-häng blev soffslummer toppat med en nattlig biltur till barnakuten. Lördagsmorgonen fortsatte i de oförklarliga anomaliernas tecken. HATAR sjukdomar och symptom jag inte förstår mig på! HUR vet man vad som är ”normalt” och vad som är startskott på en mardröm?
Ännu en gång rullade bilen mot sjukan, men denna gång lämnade vi med lugnande besked. Vi firade med att köpa groteska mängder lördagsgodis och däcka hela familjen på soffan tills det var kolsvart utanför fönstret.
Då bestämde jag att det var fest! Ja, inom familjelivets gränser givetvis (typ dyrt vin i tevesoffan och nåt festligt från Netflix till päronen, Tom & Jerry-påse till kiddo). Vinet sattes på kylning, köksradion skruvades upp och jag monterade ihop en raw thai-sallad som är så god att man vill gråta.
Medan salladen marinerades och efterrätten (raw kokos- och chokladbrownie) stod på kylning stängde jag in mig i duschen och skrubbade bort 24 timmars ångest. Som pricken över I fick jag i fredags hem Avedas nya kroppskräm som kombinerar stresslindrande aromterapi med dunderfukt. Precis den kur min rusande hjärna och torra vinterkropp behövde. Aroman kommer från eterisk olja framställd av lugnande lavendel, humörshöjande lavandin och muskatellsalvia från ekologiska jordbruk i Frankrike. Känslan av att stå länge länge i varm badrumsånga och smörja varenda tum av hudytan. Ansiktet bjöd jag på min vanliga kvällsritual från Exuviance, mer om den senare.
En Ipren i rumpan på Lillan och några glas vino i föräldramunnarna senare, och vi sov som lamm 12 timmar. De första tre timmarna framför tv-flimmer givetvis. Vaknade upp som en som en ny människa idag.
Aveda Stress-Fix finns på Avedas salonger i april. Eko, reko och alldeles alldeles underbar.
