quetzala

när man blir halv och hatar det

Så här är det. Jag har skrivit en jävla massa konstiga grejer som jag inte är megastolt över idag.

Om allt från att skriva att tjejer är ”tjocka” till okänsliga eller snarare osmidiga blogginlägg.

Ibland har det varit drev, oftast blåser de över.

Men för första gången på länge känner jag ”fan vad jag inte orkar” för det är inte värt 1000 mejl från rassar. Nä, det kanske inte är 1000. Men 10 på en kväll räcker. Det är faktiskt mer än tillräckligt. Bara ett enda är ett för mycket.

Igår skrev jag en rewrite från Aftonbladet. De hade intervjuat Gina Dirawi som berättar att hon har en livvakt eftersom SVT tycker att det är bäst så. För hon har fått utstå hot. För att hon är rädd ibland.

För att hon kollar sig över axeln en extra gång när hon ser en vit man.

(Bara det är helt sinnessjukt, att det har gått så långt. Men det är en annan femma. Så gnäller de vita rassesnubbarna sen över att deras skattepengar går till en livvakt? Men strunta i att hota folk som gör sitt jobb och gör det jävligt bra då? Kan jag ju spontant känna…)

Min fria tolkning av det är att man inte vet om just den mannen har nåt jävla fuffens för sig. Om det är något galet troll. Hur fan ska man veta det?

Så för första gången så kände jag att ”fan jag orkar inte en gång till”. Hundra vita män som ska hota mig, hota ens familj, sänka en helt, berätta hur ful man är, hur horig man är, syna varenda detalj och sen: hur mycket man ska våldtas eller dödas.

Det tar emot att skriva det här för jag vill inte visa för någon att jag är rädd, för vafan, jag gillar mitt liv, älskar att skriva om Hollywood, blogga om killar och smink och alltid vara stolt antirasist och vad en del skulle beskriva som feminist. Känner ju inte själv att jag har en galen agenda liksom chemtrails eller vit makt-stile…

Men ja, för första gången på länge är jag också rädd och det är livsfarligt. Det kommer förmodligen inte hända något speciellt men det är sjukt läskigt att känna att man kuvas. Liksom blir halv. Det är en känsla jag inte önskar någon. För då har de ju vunnit. Och då är allt kört.