Annah Björk

VIDEOPREMIÄR: Little Jinder ”Hångellåten (feat Mauro Scocco)”

Här är den, Little Jinders video till självklara hitten Hångellåten (feat. Mauro Scocco) – en dag innan videon släpps.
Videon kretsar kring Japan, den unge Jinders lidande – och en hel del blod. Men Josefine Jinder känner inget ansvar för de explicita scenerna.

– Tänk vilken skuld Goethe sitter på då. Alla tog livet av sig av hans bok.

 

Little Jinder – Hångellåten (med Mauro Scocco)

Videon till Hångellåten är den första i en trilogi som Little Jinder gjort för den kommande skivan, tillsammans med nyfunna samarbetspartnern Ossian Melin.

– Jag drog med honom på efterfest i min studio en stökig natt i april. Vi satt och rökte och drack och pratade konst som två rikspretton tills solen gick upp och sen dess har vi varit typ oskiljaktiga. Jag älskar det han gör och är så jävla glad att ha hittat någon att expandera min inre värld med visuellt.

Varför utspelar sig filmerna i Tokyo?

Det är ganska lite Tokyo i den här faktiskt, mer som ett intro. Nästa video till nästa singel Super 8 är mer Tokyo och den sista, till min favoritlåt Puzzel håller vi på med nu. Men Tokyo är drömmigt och future! Som Bladerunner. Det är min favoritfilm och att vara i Tokyo känns lite som att vara i Bladerunner, så jag stormtrivs.

 

Screen Shot 2015-11-25 at 3.37.01 PM

 

Videon är också ganska blodig… har du funderat någonting över det och de associationer det kan väcka?

– Nä… Det har jag faktiskt inte. Jag är så distanslös till videon och musiken jag gör och har jättesvårt att se vad folk ska uppleva. Min mamma blev bedrövad och drömde mardrömmar efter att ha sett den. Rebecca [Scheja] började gråta i en taxi när hon såg den.

Vilket ansvar känner du för dina unga fans när det kommer till scenen på slutet, med tåget?

– Jag känner inget ansvar. Det är en film, det är inte på riktigt. Skulle man börja tänka så skulle man inte kunna göra någonting. Tänk vilken skuld Goethe sitter på då. Alla tog livet av sig av hans bok. Jagtycker mer det säger att det var en bra bok, all bra konst är transparant.

Berätta om idén bakom videon?

– Det har varit så mycket snygg tjej på äng i slow motion på senaste tiden. Jag ville skapa en hel värld, en fördröjd verklighet som speglar känslan av att göra musik. Det gör de här tre videorna.

Hur har Little Jinders visuella värld förändrats med den här skivan, Allting suger

– Det är en superviktig del av nya skivan, att jag träffade Ossian och sättet vi började jobba med det visuella ihop… Han är med på massa olika hörn förutom att han gjort tre videos och artwork. Han kroppsmålade mig i UV på turnéavslutningen i somras. Det är han som har sminkat mig i videorna och pressbilderna. Vi ska göra scendekor ihop till turnén som jag åker ut på i januari. Det är viktigt för mig att vara i den här förhöjda verkligheten när det kommer till nya skivan. Och att allt hänger ihop. Med förra skivan var det inte lika genomtänkt, vilket jag också tycker har sin charm men den här skivan har en mkt tydligare sfär och hade det redan när jag skrev den. Förra skivan var som ett spretigt startskott, nu har jag fördjupat mig.

 

Screen Shot 2015-11-25 at 3.37.22 PM

Videocredits:
Regi: Ossian Melin
Fotograf och producent: Filip Aladdin
Exekutiv producent: Yoishi Kunii, Sanwa

På fredag är det releasefest för videon på Nobelberget i Stockholm.

Lyssna på Nina K’s album innan det släpps

Nina K har gjort ett album som jag inte hittar någon som helst anledning att stänga av eller ens på paus. On ice släpps på fredag, men här kan ni höra hela skivan i förväg:

On ice är ett engagerande, berörande och samtidigt mjukt behagligt och trösterikt album. R’n’b-pop i 2015-tappning med världsmusikaliska och plingande asiatiska influenser. Och det handlar om… döden. Jag intervjuade Nina K om musiken och det oundvikliga i livet.

– Jag började tänka mycket på döden när jag gifte mig. När jag hade lovat att älska min man kärlek tills dagen då någon av oss dör. Det är ju så absurt liksom. Jag kan ju omöjligt veta vem jag kommer att vara tills jag dör. Eller vem han kommer vara. Men det är det som är tjusningen kanske.

Varför ville du skriva om döden?

– För att döden har varit så närvarande i mitt liv de senaste åren. Det behövde bearbetas en del. Men kanske också för att jag har gjort en min mest r’n’b-iga skiva någonsin, och de r’n’b-skivor jag växte upp med innehöll minst en låt om någon som dött.

Vad har du för personliga erfarenheter av döden?

– Min bror fick ett barn som dog för några år sedan. Vi var samlade hela familjen när de livsuppehållande maskinerna stängdes av. Vi satt och väntade på att döden skulle komma till den lilla barnkroppen. Det går inte att beskriva det riktigt.. Isac hette han. Det betyder ”den som skrattar”. Skivan handlar mycket om det.

Pratar vi för lite om döden?

-Kanske, men jag tror det är meningen. Alla vet att den kommer. Och när den kommer är den en så sjuk bitch som tar alldeles för mycket plats, så vi behöver ju egentligen inte uppmuntra hen mer än vi gör.

Är det för lite av dödstemat i musiken tycker du?

– Döden i musiken gör ju kanske lite för ofta religiösa kopplingar. I r’n’b i alla fall. Men det kan ju fungera som tröst. Jag lyssnar för lite på death och black metal, de är ju rätt bra på det där.

1410_Nina Kinert_051_jp

Vilken musik har influerat skivan?

– Divorna jag växte upp med. Mariah var min första kärlek. Vid sidan om Enya. Framförallt de två har fungerat som mina levande skyddshelgon under arbetet. Att få till de nästan synthiga körerna som finns i Enyas musik kändes viktigt. Men också få waila mer som Mariah.

Vad händer nu?

– Livet fortsätter… Eller? Med förutsättningen att döden håller sig borta såklart. Jag ska inte ut på någon turné. Men det kommer bli en konsert. En exklusiv, i början av nästa år.

Nina K heter tidigare Nina Kinert. On Ice är hennes femte album och är producerat tillsammans med Daniel Fagge Fagerström (Optic Nest, The Skull Defects) och mixat av Alex ”Lexxx” Dromgoole (Björk, Jessie Ware, Angel Haze, Fatima Al Qadiri).

VIDEOPREMIÄR: Marit Bergman ”Dra åt helvete”

Med tio superkvinnor, spegelglas och en discobollshoodie gör Marit Bergman årets hittills mäktigaste musikvideo. Videon till till singeln Dra åt helvete släpps egentligen först i morgon men jag kan visa den för er redan i dag, bara här på bloggen. Kolla in:

 

Marit Bergman – Dra Åt Helvete

Och så har jag intervjuat Marit om att göra sin första skiva på svenska, hur man gör en diskoboll av en luvtröja, samarbetet med Lilla Namo och vem det egentligen är som ska dra åt helvete.

Hej Marit! Alltså, Dra åt helvete – varför det?

– Det är ett bra mantra som jag tycker jag behöver då och då. Frasen/melodislingan kom jag på när jag var ute med hunden för typ två år sen, men sen tog det lång tid att klura ut vem det egentligen var som skulle dra åt helvete. Jag landade i ett ämne visat sig vara relaterbart, även om man inte är en popstjärna som har byggt sig ett näste i Bredäng och känner viss oro för att kasta sig ut i offentligheten igen, med allt var det innebär av nagelfarande, blickar, hat eller kärlek.

Vem är det som ska dra?

– Alla som bryr sig lite för mycket om hur kvinnor beter sig, och även jag själv kan dra åt helvete om jag vill det.

Det är din första officiella singel på svenska. Varför har du bytt språk?

– Well, jag har ju hållit på med de svenska låtarna i fem år ungefär. Jag tror att det kan ha att göra med att vi just då flyttat hem från USA och att jag ville mysa in mig i det svenska… gå till simhallen, gå på skogspromenad, sjunga svenska sånger. Sen har det ju visat sig att en helt ny värld av möjligheter öppnar sig, med vilka referenser man ”får” stoppa in i sångerna och ens kunskap om exakta skillnader i språkets nyanser.

 

MARIT BERGMAN photo by FREDRIK SKOGKVIST2

 

Så väljer du en låt med titeln Dra åt helvete som första… Magiskt, punkigt och ganska ovanligt språk i svensk pop just nu. Vad har inspirerat dig till det?

– Jag har inspirerats rent tekniskt av att umgås mycket med Namo, med användandet av täta rim till exempel.

Men många av mina andra låtar har mycket mer bilder i sig än vad den här har… det är nog en ganska ovanlig text även för mig. Det jag gjorde var att jag sa till mig själv att vara 100 procent ärlig i den här låten, fast jag egentligen inte vågade och då blev det så.

Hur kom du fram till att du skulle sjunga så mjukt med så hård text?

–  Jag blev tvingad ha ha. Petter och Pontus [Winnberg, som producerat] hade någon sorts vision som jag inte fattade någonting av, men jag bestämde mig för att försöka göra som de sa. Jag skulle försöka sjunga som Justin Bieber fast med Lou Reed-frasering. Tycker själv att det blir väldigt starkt med mjuk sång som möter hård text. Egentligen är det ju så jag velat jobba med precis allt kring min musik nu, att det ska finnas något hårt och svart i mitten men som är fluffigt och glittrigt i kanterna. Som livet självt ju!

Hur kom du i kontakt med regissören Roxy Farhart?

– Jag gillar det hon gör och jag tänkte att hennes sätt att tänka skulle passa väldigt bra i det här sammanhanget….Hon är ju en estet såklart men hon har också väldigt bra koll på bildspråk och symbolik, det tycker jag kan saknas ibland hos regissörer, de är bra på att göra det snyggt men de har inte alltid koll på vad allt betyder.

 

MARIT BERGMAN photo by FREDRIK SKOGKVIST3

 

Vad var din idé med videon?

– Jag hade en lös grundidé om att samla kvinnor omkring mig som jag dels själv kan relatera till och som jag också trodde skulle kunna relatera till texten. Jag tänker att ämnet inte bara kan appliceras på kvinnor i offentligheten, utan egentligen på alla kvinnor som försöker säga något. Alla som någon gång försökt få tillgång till sitt rättmätiga utrymme. Det pratas ju ofta om att vi ska ”våga ta plats” men det handlar ju inte bara om att våga, det handlar ju också om att syna det motståndet som möter oss. Jag tycker det där ”våga ta plats” ofta låter som att vi kvinnor helt enkelt är lite fega av oss och att vi borde lära oss att vara lite mindre fega, vilket inte stämmer överens med min erfarenhet i alla fall.

Vad var den visuella idén?

– Vi tänkte mycket på speglingar. Den kraft som finns i att spegla sig i varandras erfarenheter, att krossa faktiska speglar och att använda sig själv som reflektor utåt. Därav bland annat de krossade speglarna i ramen som omger oss i videon, och därav spegelhoodien. Vi tänkte också mycket på smink, smink som skönhet och även skydd/rustning.

 

Skärmavbild 2015-11-23 kl. 20.18.26

 

Vem har gjort stylingen, med den fantastiska diskobollshoodien till exempel?

– Jag själv mest, med lite direktiv från Roxy. Jag fick ganska tidigt en idé om spegelhoodie och den är speciallgjord för videon av scenografen Jenny Kronberg och hennes assistent Erika Sjödin. De har skurit upp alla spegelbitarna för hand och limmat på en vanlig hoodie från HM typ. Jackan är sjukt tung att ha på sig, känns som en rustning.

Skivan är på gång – vilka har du jobbat med den här gången?

– Vi får se vad det landar i men som det ser ut nu kommer ungefär hälften av albumet vara producerat av Pontus och Petter Winnberg, och resten av mig. Jag hade tänkt skriva med andra för den här skivan men det slutade med att det blev bara mina låtar. Men jag tror jag har tagit in mycket inspiration av att skriva med bland andra Namo och Noonie Bao, även om inte just de låtarna hamnar på skiva denna gång.

Marit Bergman spelar i Stockholm 28 januari, Malmö 29 januari och Göteborg 30 jan. Albumet ska komma i mars nästa år.

VIDEOPREMIÄR: Death Team ”So Fresh”

Mina själsfränder i Death Team har gjort en ny video och jag har den äran att visa den för er allra först. Så, bär upp alla era mössor och vantar på vinden igen och på med bikinin för här är So Fresh – the video:

Hey Death Team! Vad handlar videon om?

– Den handlar om att vara high on life och bara chilla med sina kompisar och om att köra chickenrace mot finlandsbåten (Fast det blev tyvärr bortklippt, pga varumärkestjafs).

Vem är fresh?

– Du! Alltid när du intervjuar oss får vi så bra frågor som både är lite knäppa och har fötterna på jorden på samma gång. I USA tror alla att vi är typ 17 år gamla så vi är ganska fresh också!!

Hahahaha, naaaw, det är för att vi är på samma mentala level. Hur gör man för att bli en i det där härliga Death Team-crewet i videon?

– Man mejlar oss på [email protected] med bild + motivering. Tribaltatueringar är ett plus *ironiska bandet är framme igen hur ska detta sluta!!!*

Delfiner igen! Är det erat favoritdjur? 

– Vi har alltid älskat delfiner. Det är vårat power animal. Delfinemojin är vår absoluta favorit bland emojisarna och Johan har inte ätit fisk på 14 år, pga 50% veganism och 50% rädsla att fisken oavsett märkning egentligen är delfinkött.

unnamed

Sommarkänslan i videon gör ju att man vill typ söva ner sig eftersom det är så långt kvar till nästa sommar! Vad är tanken med att släppa en så somrig videon mitt i karga vintern?

– Detta är vår profetia om hur vintrarna i Sverige kommer se ut i framtiden. Solnedgång, båtcruising i skärgården och delfiner som hoppar. Med växthuseffektens framfart är det inte långt kvar nu. Videon är i sig en uppmaning till alla politiker att tänka på sina barnbarn när de åker till Paris och klimatförhandlar om några veckor.

Vad har ni på gång härnäst?
– Vi kommer släppa en ny låt om bara tre veckor som heter Gold. Den handlar om att tro på sina drömmar och våga satsa på det viktiga i ens liv när samhället försöker få en att göra massa tråkiga saker som exempelvis att må dåligt och titta på tv och vara egoistisk. Vi har även gjort en musikvideo till denna låt där vi hyllar hur internet såg ut på nittiotalet.

Skärmavbild 2015-11-20 kl. 13.53.08

VÄRLDSPREMIÄR: Iman ”Sugar Deluxe”

Nästa vecka släpps äntligen Imans kamplåt Sugar Deluxe. Jag har fått den i förväg av Iman, här – och bara här – kan du höra den redan nu! Aldrig förr har anarcha-feminism smakat så här sockrigt.

Jag hängde med Iman i studion och pratade om hur hon skrev Zara Larssons hit Lush Life, hennes analys om hur kvinnor framställs i musik och hur det är att jobba tillsammans med sin mamma.

♥♥♥

Iman skrev sin första låt när hon var nio år. Hon skickade in den till MPG Junior, men kom inte med. Det var okej, för tolv år senare har hon skrivit en superit till Zara Larsson, varit på möte med One Directions manager och fått en låt upplockad av deb brittiska dj:en Kat Krazy. Och det är bara början.

Iman tar emot i sin mamma Zannah Hulténs studio vid Fridhemsplan i Stockholm. I den lilla lokalen Song Academy har artister som Tove Lo skrivit några av sina första alster. Zannah har jobbat Veronica Maggio, Robyn och Titiyo. För två år sedan gav hon också ut Imans första projekt, duon Milou.

– Att jobba med sin mamma är det smidigaste som finns. Jag litar på hennes kritik och omdömen. Hon har smyglärt mig praktisk musikteori och coachar när jag spelar in, superskönt.

KLAR_IMG_8964

Men nu är det Iman som soloartist som debuterar. Hon gör det med Sugar Deluxe – det enda r’n’b-glassen du behöver i vinter. Det är riot grrrl-musik som du aldrig hört det förut. För bakom den söta låten ligger ett argt feministiskt budskap och ett gediget analysarbete.

– Jag har gjort en supernördig djupdykning i några olika genrer och tittat på hur de skriver om tjejer och hur kvinnor kategoriseras.

I sin närmast akademiska undersökning jämförde hon artister som Justin Bieber, Trey Songz, Niki Minaj, Busta Rhymes, Beyoncé, Kanye West, Selena Gomez och One Direction.

– Jag gjorde tabeller i en anteckningsbok. Jag hittade att tjejer är söta, har fint hår, fina läppar, de är blyga, passiva. Det är inte vad hon gör som är vackert utan hennes utseende. Det verkar ofta som att det är hennes strävan att vara söt, ofta är hon dessutom omedveten om sin skönhet, SUCK. Allt det här bildar stereotyper som inte ens existerar. Jag tror till exempel inte att jag känner en enda blyg tjej! säger Imam och fortsätter:

– Om OM kvinnor ska vara starka måste de anspela på sex.

När resultatet visat sig bestämde hon sig för att vända på perspektiven.

– Jag skrev en låt som inte blev lika grov, utan mer subtilt behandlar de här ämnena. Men från en tjej till en kille. Jag skickade texten till min pojkvän när den var klar och han blev lite obekväm och självmedveten… Hur ofta prata man om en killes utseende ens?

Det var inte första gången hon sockrade sina låtar med ett nytt perspektiv. När Iman var med på ett låtskrivarläger som skulle skriva låtar till Zara Larssons kommande album hade hon samma ingång. Varför skulle hon skiva ännu en låt om hur Zara blev dumpad av nån snubbe?

–  Zara är sympatisk och härlig. Jag ville skriva en låt om att hon äger, om att hon har pondus och vet sitt värde. Och kaxar runt. Vi hade med oss Trick me med Kelis och Lean on med Major Lazer och MØ och bara skrev låten efter ett beat. Efter en dag var låten färdig.

Ja och så blev Zara Larssons bästa låt Lush Life till.

Tidigare i höstas fick Iman en liten hit när hon och Lilla Namo gav ut bedårande We Are till Världens Barn-galan. Så trots att hennes debutsingel kommer först nästa vecka och hon bara är 21 år är Iman redan är en van låtskrivare och producent.

– It’s a mans world, stora delar av musikbranschen är kontrollerad av män som säger hur kvinnliga artister ska se ut, vad de ska sjunga och hur de ska föra sig. För mig ligger makten i att vara låtskrivare och producent, inte bara för att ha kontroll över de delarna. Men också för att det är det man tjänar pengar på som musiker. Och det behövs andra förebilder än Avicii som visar att det är möjligt att uppfylla drömmar, säger hon.

KLAR_IMG_8147

Det är inte bara jag som tror att Iman är en del av den den svenska musikscenens framtid. För ett år sedan fick hon ett meddelande av Simon Cowells management, som hittat gamla låten ”High for you” på Youtube. Det ledde till ett möte med One Directions manager och till att börja med en remix av låten av brittiska dj:en Kat Krazy.

I vår åker Iman till Los Angeles för att göra fler djupdykningar i popmusiken och sitt eget skrivande.

– Jag kommer ha samma grundvärderingar i all min musik. Men kommer inte göra nästa låt med rikigt lika stor push på ämnet free and sexy, haha.

Sugar Deluxe släpps den 19 november

Fotografier Saga Berlin

Exklusiv smyglyssning av Ji Nilssons ”Nothing”

På fredag släpps Ji Nilssons första ep, Blue is the saddest colour.  Jag har fått tjuvspela ett av spåren, Nothing, för er här på bloggen i förväg. Det är faktiskt min favvo på ep’n. Så sorglig att jag fick stänga av, lyssna igen, stänga av första gången jag hörde den. Det är ett bra betyg.

Så här säger Ji Nilsson om min reaktion och om hennes relation till Nothing:

– Vad fint att den berörde dig så mycket. Att du behövde stänga av den tar jag som en stor komplimang, jag gör precis samma när jag känner för mycket av en låt, måste liksom ladda om för att palla. Det var inte svårt att skriva den för den bara rann ur mig faktiskt, den är alla mina sorger ihopblandade och nedkokade till 3 minuter och 29 sekunder. Grät mycket när jag skrev och spelade in den, vilket gjorde det lite svårt att sjunga, jag fick ta många pauser. Men av alla låtar jag skrivit är det den jag är stoltast över och känner allra mest inför.

Blå är den ledsnaste färgen… Varför det egentligen?

– Även om jag personligen får mest positiva känslor av blått så är det ju en färg som förknippas med sorg, att vara blue är ju att vara nere och ledsen och min musik är för det mesta sorglig. Sen är det ju också färgen havet oftast har, och de som lyssnat på min musik tidigare vet kanske att det är något jag hämtar mycket inspiration ifrån.

Ja, du älskar ju blått! Vad är det som gör att du identifierar dig med en färg så starkt?

– Ja det är lustigt hur mycket en kan känna inför en färg, och det är verkligen sant att jag identifierar mig med den. Jag blir trygg av att ha blått omkring mig, det känns liksom som att komma hem. Jag har älskat blått sen jag var liten, alla i min familj gör det och passar väldigt bra i det också, lite som en familjefärg.

Vad handlar din EP om?

– Den är terapeutisk för mig. Jag kallar lite halvt på skämt halvt på allvar det här året för mitt ”utvecklingsår,  jag har utmanat mig själv väldigt mycket känslomässigt. Jag har vågat skriva om sorger precis som dom är, utan ett distraherande glitter runt dem, och det är otroligt befriande.

Är krossat hjärta en livsstil eller ett tillstånd?

– Åh jag hoppas verkligen inte det är en livsstil. Ett övergående tillstånd skulle jag säga, och kanske återkommande. En del av livet en bara måste ta sig igenom ibland och förhoppningsvis bli starkare av.

Kommer nästa skiva ha en annan färg?

– Den kommer nog med största sannolikhet vara blå den med, men det finns ju många nyanser av den färgen…

rsz_image1

Min Stora Sorgs vår/sommar-16

Min Stora Sorgs andra skiva heter ”Vår/sommar – 16” och en kollektion låtar om bitterhet, hämnd, kärlek och rädsla. Att skivan är döpt som en modesäsong är ingen slump. Artisten MSS är en av extremt få svenska artister som utnyttjar sitt artistskap fullt ut, med dansiga och överdådiga scenframträdanden med 1000 gäster, en självklar divahöjd och såklart byten mellan olika grader av fab outfits.
tumblr_nl59g9n0wo1u9x0q9o2_1280

Efter den glittrande showen på Berns bad jag henne och stylist/designern Daniel Åkerström Steen berätta om plaggen, tanken bakom och varför mode är så viktigt.

Annah Björk: hur startade ert samarbete?

Min Stora Sorg: När jag hade gjort min första demo så funderade jag väldigt mycket på hur och vad jag skulle göra av det hela. Det var första gången jag hade gjort musik själv och jag kände att när jag väl hade gjort det så ville jag göra allting 100%. Daniel är ju scenograf och kostymör och jag beundrar hans stil samt hans kunskap och intresse för mode och popmusik. Jag frågade honom (på en konsert med Kelis) om han ville vara med och jobba visuellt med mej och min musik. Han fick låtarna och ringde upp och grinade och sen dess har vi jobbat i team med John Artur.

Annah Björk: Berätta om konceptet på den här turnén?

Daniel Åkerström Steen: Det är tre plagg som blottas efter varandra som en rysk docka. Under förra showen var konceptet att göra överambitiöst många byten och att göra alla byten synliga, inför publik. Det ville vi inte upprepa. Jag funderade på vad som skulle kunna vara ett annat sätt att göra transformation på. Jag tänkte på att ömsa skinn.

Skärmavbild 2015-11-02 kl. 10.15.09

Tylljackan användes först. I låtarna Ituición, Min stora sorg, Det blir inte bättre, I thought you guys were my friends och Gud gråter. Efter det blev det patchworktoppen, som MSS bar i All skit kommer tillbaka, Jag står kvar, Innan du går, DL, Blomstertid och Inte ok. Bodyn användes i Anso&John och Nära dej.

Annah Björk: Vad inspirerades du av när du skapade kläderna, Daniel?

Daniel Åkerström Steen: Minnet av att ha tittat på After Dark på tv när jag var liten och den känslan av trolleri när Christer Lindarw transformerade klänningar inför publik. Den mest kända förvandlingskreationen är väl nakenchocksklänningen han gjorde till Lill Lindfors i Eurovision Song Contest på åttiotalet. Sen handlade det om att hitta looks av olika slag som dramaturgiskt skulle funka enligt den principen och komplettera varandra. Och tekniskt kunna vara inuti varandra…

Annah Björk: Svenska artister är över lag lite dåliga på ambitiös scenklädsel … Varför tror du och varför är inte du det?

– Kan ju inte riktigt svara för dom. Men jag tror att det handlar ganska mycket om att det finns en rejäl rädsla av att ”vara för mycket” ”ta sej själv på för stort allvar” i Sverige. Och jag var ganska länge fast i såna tankar kring mej själv också. Jag ville vara mycket och ta plats, men jag vågade inte eller kände skam när jag tagit plats. Därför bestämde jag mej att med Min Stora Sorg bryta mot föreställningen att  ”att vara för mycket” och ”ta sej själv på stort allvar” är något fel.

tumblr_nlrlwyID2p1u9x0q9o1_1280

Annah Björk: Varför är just kläder så viktigt i ditt artistskap, MSS?

Min Stora Sorg: Allting är viktigt i mitt artistskap. För mitt artistskap är viktigt för mej.

Annah Björk: Vem/ vad inspireras du av visuellt som artist?

Min Stora Sorg: Lady Gaga, Rihanna, Madonna, Björk.

Bilder: John Artur

Festivalmode#1: Guldtatueringar

Jag har inlett festivalsommaren 2015. Med en djupdykning i hur dagens och framtidens festivaler ser ut i nyhetsmagasinet Fokus. Och på ”Summer”-burst i Göteborg….

Även om sommarkänslan och Miami/Ibiza gömde sig bakom smällfeta grå moln gick det att snoka fram vad som kommer vara årets festivalmodetrend numero uno. De senaste årens hit med blomsterkrans i håret håller i sig även i sommar. Men lär konkurreras ut av en annan piffighet.Guldtatueringarna. Kroppspyntet är gamla hederliga gnuggis-tatueringar, sådana jag gnider fast på mina barns armar. Snirkliga i guld, som hennatatueringen men clean.

Det här är Frida Renlund som hade bråda dagar att förgylla Summerburstpubliken – tjejer och killar på plats. Celebs som Beyoncé och Ariana Grande pyntade sig med fejktatueringarna redan förra året. Och det har varit en het trend på spanska och amerikanska festivaler ett tag.

Jag som hatar riktiga tatueringar är mycket positiv till den här gulltrenden. Det är såklart hemskt tacky, men jag lockas av idén att gå loss och vara kreativ. Ryggen, magen, ansiktet. Japp, jag har nu bestämt mig för att fira min uppkommande födelsedagsvecka förgylld.

LA – Dag 4

Utflyktsdagen! Vi cabbade ner bilen och raceade i väg längs kusten, norr ut. Mellan vidunderliga berg och ett vilt hav sjöng jag högt i varje låt och lät håret fladdra fritt.

Vi stannade och köpte jordgubbar längs vägen och jag tänkte att snart blir det kanske sommar hemma också. Jordgubbslunchade på Zuma Beach utanför Malibu. Och så här går det när man tvingar med ett emo till stranden:

Det förblir emo.

Nåväl. Jag levde strandliv lite intensivt men blev snart för rastlös för att bara chilla. Fanns så mycket som väntade så vi åkte vidare.

Upp i bergen. Utsikter är inte fotogenique. Snarare experter på att bli dåliga på kort. Men jag försökte fånga lite.

Här gick en vandringsled som jag vid en första anblick blev sugen på att hikea. Sen läste jag på skylten: Man kunde stöta på lejon??? Och leden var en lite av en sommarstig rakt in i naturen???

Hoppade in i bilen och serpentinade oss fram till Topanga istället. Och. Det. Var. Det. Mest. Magiska.

Svängde av vägen, stängde av motorn. Och allt var plötsligt helt stilla och liksom en väldigt ödslig, sömnig stämning. Den här snubben spelade konstant gitarr mot en loopad slinga och förstärkte den stillastående stämningen. Topanga var på 60 och 70-talet hem, inspiration och häng för artister som Jim Morrison, Neil Young, Joni Mitchell, Stephen Stills, Canned Heat och Marvin Gaye. Och hippiekulturen har inte lämnat byn sedan dess.
Även om de boende, med sina lyxbilar, i dag, snarare verkar vara glamourhippies. Jag såg så många ultrasnygga damer i långt, grått hår som kopior av ledaren den där kvinnogruppen i Top of the Lake.

Vi kunde inte slita oss från den sömniga stämningen och stannade kvar i timmar. Gick runt och lyssnade förundrat till sagovärlden som parken av vindspel skapade. M spelade in det drömska ljudet. Lekte i roliga vintageaffären Hidden Treasures. Jag, som insett att varken hatt eller bandana handlar om mode utan om skydd från solen, letade hatt som inte fick mig att se ut som tonårig modebloggare.

Men det gick inte så jag fick knyta en sjal runt huvudet som Axl Rose för att skydda mig mot solen istället. Aja.

För att maxa och kontrastera det hela. Drog vi vidare till Down Town, hotellet The Standards rågrymma rooftop. Elliphant spelade mellan skyskraporna och det var svårt att behålla greppet om verkligheten.

Stilintervju med Tove Lo


(Bild från spelningen på Debaser Medis lånad från Tove Los instagram)

Sverigeaktuella superstjärnan Tove Lo har gjort en på flera sätt osannolik karriär. På ett annat en helt logisk. Vid en första anblick kan 26-åringens antipopstjärneattityd och nonchiga rockmanér verka motsägelsefulla för en artist som legat trea på Billboard och turnerat med Katy Perry. Hennes ständiga drogromantiserande och eum… oblyga inställning till sin sexualitet kan verka svår att jämka med hits i Amerika. ALLS INTE. Tänk om. De flesta riktiga stjärnorna är verkliga personligheter som går mot strömmen och som sedan en ocean av wannabes försöker apa efter.
Nu är ju inte Tove Lo konstig på något sätt. Bara en ovanligt cool och begåvad person som skriver lika bra som hon sjunger.
Så har hon gjort en liten stilresa också. När jag frågade henne vad hon skulle ha på sig på turnén med Katy Perry (aka stilfreak) för mindre än ett år sedan hade hon inte en aning och brydde sig nästan inte.
Nu sportar Tove Lo både extravaganta och skitcoola scenoutfits. Vi pratade lite om det i går när hon var i Stockholm för att spela på Debaser Medis (läs min recension här).
– Jag känner att jag är exakt samma, fast uppgraderad. En Tove 2.0, stilmässigt. Det beror såklart på att folk numera vill ge mig massa fina kläder, det är kul. Men också för att en av mina bästa tjejkompisar har blivit min stylist.
Hur har din inställning till kläder förändrats?
– Jag kommer från en värld där allt annat än matematiskt rockband i smutsig t-shirt och slitna jeans är töntigt. Så tidigare har jag inte brytt mig. Men jag börjar tycka det är sjysst.
Vad gillar du att ha på scen nu?
– Någonting som syns och som ger något extra till giget. Jag är fortfarande bohem grunge, men en lyxigare variant. Jag älskar till exempel kläder som blänker, metallic, guld och silver.
Vad fick dig att ändra inställning till din stil?
– När det plötsligt fanns ett stort intresse för MIG. Folk började bry sig och ställa frågor om mina kläder. och när jag började se bilder på mig själv. Då blev jag mer medveten generellt om mitt utseende. Jag hade kunnat jobba emot den grejen och vägra, absolut. Men. Jag tycker det är kul också! Så länge jag får vara mig själv.
I vilka kläder är du dig själv?
– Jag kommer aldrig någonsin ta på min stilettklackar. Jag ska alltid vara barfota på scen.
Vilka är dina stilmässiga förebilder?
– En mix av en mild Courtney Love och Joni Mitchell.