Annah Björk

Videopremiär för Konstantin feat Ayla Shatz ”Paper” och en dag i världen

 

Moder jord gråter och jag med henne, sjunger Ayla Shatz i den enormt fina låten Paper, som jag skrivit om tidigare. Det är så sant. Jag vet inte om varken världen eller jag någonsin gråtit så mycket som nu. Ayla och Konstantin fångar den uppochnedvända mix av hopplöshet och hopp man går runt med i den här världen och nu har Paper fått en lyricvideo av Ebba Ågren som understryker det.

13022390_10157046236720019_1268609048_n

I går gick jag en lång promenad här i Berlin med min allra bästa vän i världen. Vi pratade om allt och jag sa till henne att hon var värdelös att ha som första vän eftersom resten av livet blir en besvikelse.

12988045_10157046236650019_1605763710_n

Vi gick runt landningsbanorna på Tempelhof, den enorma nedlagda flygplatsen mitt i Berlin. Jag sträckte ut armarna och kände mig fri som en flygplansstart. Det luktade svagt av vår och i solen var det riktigt skönt med bara ben.

12980561_10157046236700019_1512110689_n

Vi gick hit, till själva flygplatsbyggnaden. I dag är det enorma huset omgjort till flyktingförläggning med plats för över 7 000 personer. Vi stannade vid stängslet och själva lägret är skyddat med vit presenning. Men jag hörde massor av barnröster hela vägen dit vi stod. Jag föreställer mig att de spelade fotboll på utegården, eller lekte kull. De lät levande, som en helt vanlig skolgård. Jag drog in luften i mina lungor, den fick nästan inte plats av allt svart ont som värkte där inne. I Grekland sitter 52 000 människor fast i limbo bakom stängda gränser. Ungefär samtidigt som jag stod där på den häftiga öde flygplatsen med min bästa vän transporterades hundratals människor från ett läger tillbaka till en hamn i Athen. De kunde inte stanna på lägret de placerats på eftersom det var fullt av ormar och skorpioner.

Min bästis har flugit hem till Bryssel. Hon har landat på en annan flygplats, där många människor förlorade sina liv i terrorattentatet för bara ett par veckor sedan. Och i helgen åker vi vidare till två andra flyktingläger i två andra tyska städer för att träffa anhöriga som förlorat sina familjemedlemmar en mörk, blåsig och regnig natt på Egeiska havet.

Jag lyssnar på Paper hela vägen.