Annah Björk

Våga lyssna: Haverikommissionen S01E03

Kommer just från ännu en babblande poddinspelning i dialektiken och popkärlekens tecken i en studio högt över Kungsgatan. Min och haveriernas okrönte konung Lasse Anrells podd.

Jag är teknisk chef. Bland annat.

Medan vår fantastiske ljudtekniker som är både genialisk, snäll och lite farlig redigerar veckans avsnitt – lyssna på det senaste här nedan.

Avsnitt 3 i vilket Lasse gräver fram en sur recension av ”framtidens rockband” Depeche Mode från 1982 och hittar en bortglömd Adele-låt, Annah hatar hur tv-serier förvägrar henne klimax, Iman levererar årets sommarhit och Lasse undrar hur Annah kan älska ytligheter och vara engagerad i flyktingfrågor samtidigt.

 

 

Detta året, ett liv

Ett år som började med ett hjärta som lämnats kvar med de knallorange flytvästarna på stränderna på Lesbos, en oro som höll mig vaken men inte närvarande och som ledde mig vidare. Under de första månaderna av året trodde jag inte att det skulle bli någonting av det jag sett och nu visste. Att alla öden, brott, berättelser och ögonöppnare skulle stanna här inne och sakta sota ner mig inifrån tills jag föll ihop i en svart frasig hög.

Men så fick året gå, det gjorde ju det av sig självt. Och fastän det i världen slutade svartare än när det började, blev mitt personliga år hoppfullt.

Det slutade inte där, det sotade inte ner mig. 2017 är ett nytt andetag, fisk luft i lungorna.

Jag har skrivit en bok och jag har gjort en del i en utställning. Tillsammans med han som är den enda som vet allt.

I övrigt såg 2016 ut så här sammanfattningsvis:

Film: Andrea Arnolds American Honey (och SOUNDTRACKET!!!!!!).

Konsert: Frida Hyvönen på Musikaliska. Scenen som ett glittrande hav av ljusslingor och Frida i svart transparent långklänning. Dreamteam-band med Linnea Olsson och Amanda Lindgren från Systraskap. Låtarna på det jag utsett till årets album blev till en hel föreställning i Fridas förtjusande show. Föredömligt konceptuellt att bara inkludera de svenska låtarna från Kvinnor och barn. Så begåvat och djupt.

Avsked: Håkan Hellström, är fortfarande sur över hur lite skivan betyder för mig. Men jag hoppas vi möts snart igen.

Resa: Los Angeles always. Fick t ex surfa.

Fashion: Mina kläder! Måste gå på fler klubbar/bo i varmare länder etc så jag kan använda dem. Clarie Danes Zac Posen-klänning på Met-galan. Vetements samtliga, pga så skitsnyggt att man vill jobba dygnet runt för att kunna köpa en en dag med också skitkonstigt (DHL).

Musiktrend: Kortfilmer! Beyoncé gjorde en, lille sis Solange också. Tove Lo portades får Youtube med sin onaniscen och Silvana Imam avslutade sitt mäktiga 2016 med en visuell version av sin skiva Naturkraft.

Årets låt: Jag har gjort en spotifylista med mina 30 bästa hos Expressen. (Dock att Beyoncés bidrag def ska vara Formation ).

Underskattning: M.I.A:s album AIM om flykt och om migration fick alldeles för lite utrymme. Själv kan jag inte sluta lyssna på det.

 

Drink: Aperol spritz ju.

Mat: Som sagt ost är mat.

Förhoppning inför 2017: Fred och frid. Kunskap och djup. Bo ännu mer i Berlin, skriva en bok till. Att alla läser vår bok. Få föreläsa mer. Jobba för att göra skillnad.

I’m Alive står kvar på Tekniska till efter sommaren, sen ska den på turné. Båt 370 – döden på Medelhavet kommer på Norstedts i mars.