Annah Björk

LA – Dag 5

Han köpte kaffe och stoppade in mig i bilen. Vi lämnade Venicelivet i det rosa hotellet för den här gången.

Jag hoppade av i Berverly Hills och hängde med den amerikanske låtskrivaren och producenten CJ Baran upp på taket till huset där hans lägenhet låg. Solen och utsikten där uppe var okej och han pekade ut ett vitt hus precis nedanför. Marilyn Monroes gamla hus. Och numera Max Martins studio, huset bredvid var också den superhemlige svenske superproducentens. Där brukar gästande artister bo. CJ jobbar nära med Max Martin och vi skulle egentligen träffats i hans studio, men ingen fotografering är tillåten där så det blev i CJs lya istället.

Där hade han byggt in en studio i garderoben. Mycket stiligt och fiffigt.

Och där satt den finfina svenska artisten och låtskrivaren Rosanna Munter och jobbade lite.

Sen checkade vi in på vårt Down Town-hotell och spelade nattpingis tills det blev för sent.

LA – Dag 3

Vaknade av vågorna utanför vårt Venice-hotell. Så ska man alltid vakna.

Klockan var väl 05.30 eller något liknande när vi gick ut och sprang och gick och spanade på surfarskolor på beachen. Jag lekte Mitch Buchannon från en av mina favoritserier ur ungdomen, Baywatch. På Venice ser allt ut exakt som Baywatch. Livräddartornen, de gula livräddarbilarna, de röda livräddarbojarna, livräddarna. Nästan så att man hör themesongen I’m always here spelas över sandstranden.

Det är en av orsakerna till att jag är så kär i Los Angeles. Allt är som en tv-serie, en låt, ett skivomslag, en musikvideo. Från att en stadsdel heter Beverly Hills till det alldeles förtrollande ljuset. Eller 70-talsmusikervibbarna i Topanga. LA är popkulturen i kvadrat. Nöjesvärldens urmoder. Och jag som är fullständigt nerträskad och förälskad i just amerikansk populärkultur är förstås på hemma plan i denna drömmarnas stad. Så är det.

Vi åt frukost på Gjelina på Abbot Kinney Blvd, som är Venices hippaste och nytrendigaste gata. Skitfin restaurang, men vi ville sitta ute eftersom vi är svenskar och det är vad man vill när man kommer utomlands. Fint att det fanns en öppen eld att värma sig vid. En av de andra magiska sakerna med LA är maten. Veganskt och vegetariskt är nästan vanligare än kött. Det finns smootihies och juicer på så många olika knasiga grönsaksingidienser att jag inte ens kunnat hitta på dem i min egen fantasi. Här en avokadosmoothie. Veg är så grundläggande i det Los Angeleska köket att en servitris varnade för köttinnehåll när M beställde en Quiche Lorraine. I love it.

Jag tog på silverkjolen och mötte upp med foto-Susanne igen, så kunde lilla arbetsdagen börja.

(Foto Susanne Kindt-Wollam)

 Den här gången för för att intervjua världsomseglande dj:n Anna Korsgren. Vi fortsatte dagens tema att dricka gröna smoothies – den här gången på veganska Café Gratitude.

Jag avslutade dagen med häng hemma hos Ellinor Olovsdotter, mer känd under sitt artistnamn Elliphant. Det eh… ösregnade utanför. Jag satt uppkrupen i hennes amerikanskt gigantiska soffa medan hon stod i dörröppningen och rökte. Elli hade varit uppe sedan klockan 03 för att spela in en video. Jag sedan 03 för att… för att det var tiden jag vaknade hela veckan. Så vi var på ett slags samma nivå.