Annah Björk

VIDEOPREMIÄR: Sharks ”Money”

Redan förra veckan kunde jag smygvisa videon till den svenska duon Sharks låt Money  i min Musikspaning i Gomorron Sverige i SVT.  Men i dag är det dags att rulla ut röda mattan och hoppa i galastassen för här är det premiär för videon i sin helhet!

Sharks gör popig house som gjord för listorna. För ett par veckor sedan var de en av två kvinnliga akter av totalt 31 på Summerburst… Suck.

Men låt oss inte fastna där. Sharks singel Money är någonting så nytt och oväntat som, tja, en EDM-låt med ett slags punkbudskap. Låten kritiserar vårt arbetsklimat där många unga enbart har tillgång till jobb med timanställningar och inga kollektivavtal i sikte. Så kan det gå om kvinnliga producenter och låtskrivare släpps fram.

Jag mailade med hajarna tidigare i dag:

Varför skrev ni Money?
– Vi satt i studion och pratade om vardagsproblem och kom in på pengar. I ett ironiskt ögonblick slängde någon ur sig ”I love money” och ur det föddes låten.

Vad vill ni säga med videon?
– Videon skildrar en strävan efter pengar och lyx som samhället romantiserar. Inget av det vi har i videon är vårt eget och egentligen kanske allt inte är så bra som det kan se ut.

Ni verkar i en extrem mansdominerad genre – hur jobbar ni för att fler kvinnor ska komma fram inom EDM?
– Genom att fortsätta ta den plats vi gör inom EDM-scenen och inte ge upp. När en festival vi spelar på bokar för lite kvinnliga akter uppmärksammar vi det på ett eller annat sätt. Vi är alltid öppna för att ge tips och råd när frågan kommer!

 Slutligen, hur kom ni på namnet Sharks?
– Vi älskar hajar! Som yngre och med känslan som oförstådda relaterade vi till hajar. Vill också slå ett slag för att hajar inte förtjänar sitt dåliga rykte!

 

VIDEOPREMIÄR: Firefox AK ”Wildfire”

Det är fortfarande min födelsedagsvecka så jag tänkte dela med mig av en väldigt fin grej, som en present från mig till er. Nämligen världsexklusiva premiären av en av mina favoritartisters nya video. Det är Firefox AK’s underbara åttiotalstalsekande låt Wildfire som blivit med ultrasnygg visuell inramning.

Wildfire är det första vi får höra från Firefox AK’s kommande ep och jag tycker att det lovar så himla gott. Firefox AK har uppdaterat sitt ganska egna, naivistiska elektropop-sound till en bredare,  mognare musikvärld, lite nostalgiskt kanske. Wildfire är både längtande och sorglig och videon, som är inspelad i New York, understryker tomheten i låten på ett strålande sätt.

Det är en strand som är så grå som en strand inte kan vara, en storstad som är så tom som den bara kan kännas och tunnelbaneresa som är så fylld av flykt och avstånd som bara urban och nattlig loneliness kan vara.

Videon är regisserad av Mats Udd, som tillsammans med Firefox AK tog hem priset för Best Song på Berlin Music Video Awards för deras förra samarbete – videon till Heart of Mine.

 

PREMIÄR: Ji Nilsson ”Save me for later”

Stockholms r’n’b-mästare Ji Nilsson är äntligen tillbaka med sommarens heartbreak-anthem. Save me for later har ett driv som om den bara väntat på att bli skriven. Den har nicea tropiska sommarnattsklubbiga inslag och väcker den enorma kraften i revanschlustan.

Hey Ji, vad handlar Save me for later om?

– Den handlar om att komma över ett ex, eller kanske snarare om att vilja vara över ett ex. Den är det stadiet du vill vara i när du fått ditt hjärta krossat och springer på hjärtekrossaren ute. Du är snygg, superkär i någon annan och struntar i vad det där exet tycker och tänker om nått. Sen om det är sant eller inte är ju en annan femma, hela låten handlar ju om ”hur lite jag bryr mig om dig” och om en inte brydde sig kanske en inte skulle göra en sådan låt? Jag gillar dubbla budskap och undertoner, så det finns det gott om här. Men den har power och är inte som många av mina andra kärlekslåtar där jag bara är helt totalt lämnad och superledsen, finns en pepp och ett driv att gå vidare.
Varför skriver du så mycket olyckliga kärlekslåtar?

– För att känslan av att bli lämnad eller att något fantastiskt bara inte funkar är så oerhört stark. Har inte bara varit olyckligt kär, har vart superlycklig också, men det är uppbrotten som stannar kvar långt efter. Har alltid haft svårt att skiljas och släppa taget, jag är väldigt nostalgisk.

Vilken är den ultimata olycklig kärlekslåten?

Can’t Make You Love Me med Bonnie Raitt.

Vad lyssnar du på i sommar?

– Marlene, Frank Ocean, Julia Spadas hemliga demos och sen alltid Rihanna och Ne-Yo.

Vad har Save me for later för dress code?

– Sexiga och avslappnade Gå-ut-på-klubb-kläder i valfri stil och kanske nått läppstift om en är sugen på det. Hela omslaget går ju i blått och millennial pink och det är ju riktigt snygga färger tycker jag.

 Ja just det, det är mycket snyggt. Vem har gjort den snygga grafiska formen på omslaget?

–  Minna Sakaria, geni och art director/graphic designer som jag bara totalklickade med nu i våras. Visst är det sjukt snyggt? Adrian Wigerdal har tagit bilden, han har alltid tagit mina bilder och kommer nog alltid göra :)

Vad händer nu?
– Släpper mitt debutalbum i slutet av augusti/början av september, 13 spår, är så peppad! Innan dess ska jag mixa klart några låtar, hänga med min hund på Långholmen och åka ut på landet och plocka hallon.

VIDEOPREMIÄR: Elias ”Thinking of you”

När magiska Elias sjunger så stannar min värld upp ett litet tag. Den här unga artisten har en röst som inte går att bortse från (och ens till som bara är att kopiera, boys). Jag är därför väldigt stolt över att presentera premiären till hans video till Thinking of you – en svartvit tung historia som utspelar sig framför ett piano på spåret i en mörk tågtunnel.

Vem handlar Thinking of you om?

– Den är lite som en process av ett avsked till en person och en tid som varit. Det är någon som funnits i mitt liv sen länge och på många vis haft makt över mig.

Berätta om idén till videon?

– Jag tror jag ville få fram en mer suggestiv sida av låten. Så tillsammans med Sofie Kivimäe Skoog och Alexander Kallas jobbade vi fram den idén.

Det är väldigt symboliskt att sitta på ett tågspår och spela – hur kändes det? 

– Ja, det kom faktiskt ett tåg under inspelningen men vi lyckades få det att backa haha… Så det blev några få heltagningar och inte så mycket tid för oss att jobba på. Men tror den pressen var rätt bra.

Du sjunger så man ryser/gråter/bara stannar upp och slutar med det man håller på med – varfrån hämtar du den känslan du förmedlar?

– Jag tänker faktiskt inte så mycket på det mer än att jag känner jävligt mycket, och att jag alltid haft ett behov av att utrycka mig. Det är som att det jag går förbi på gatan eller upplever i min vardag kommer ut just då.

Vem är din viktigaste inspiration?

– Den galnaste människan på min gata.

Vad är viktigast för dig i ditt artistskap?

– Att jag får göra vad jag vill, det är ju svårt i början och i ett ganska snävt och smalt musikland, men det är viktigt för mig. Total frihet. Och att få leka med de olika världar som för stunden intresserar mig.

Vilken är den viktigaste milstoplen/vändpunkten i din artistkarriär?

– Jag tror det var när folk började höra av sig från andra länder och jag fick åka runt och jobba med producenter jag bara kunnat drömma om innan. Det gav mig helt andra perspektiv på vad jag kan göra och vilka vägar som finns att ta.

Vad väntar härnäst?

– Jag kommer släppa fler singlar inom ganska snar framtid, som också är delar av mitt album som kommer att komma i höst.

Mabels Bedroom

Hon är såklart sjukt trött att höra det, men är nån dotter till Neneh Cherry och Massive Attack-producenten Cameron McVey, går det liksom inte att bortse från. 21-åriga Mabel Mcvey släpper typ exakt nu sin nya singel och video Bedroom. Kolla:

 

Senare i vår kommer en hel ep och inför det bombas hennes instagram med översnygga magasinsplåtningar och tja.. redo-för-klubben-outfits. Jag har kärat ner mig helt i Mabels övercoola stil och popiga klubb-r’n’b fick en snabbintervju med henne om Aaliyah, Rytms och såklart kläder.

Hey Mabel! Vilka ingredienser är viktigast i din musik? 

– Soul och RnB influenser är sjukt viktigt men det viktigaste för mig är att låten faktiskt förmedlar någonting och att texten berättar en historia.

Vad händer i år?

– Jag har en EP som släpps på den 26:e maj men sen jobbar jag även på ett album. Jag turnerar lite och spelar på lite festivaler också.

Beskriv dig med tre ord? 

– Bestämd, rolig, kärleksfull.

Var hämtar du inspo till din fantastiska stil ifrån?

– Älskar att blanda feminina, designer plagg med streetwear. Jag är jätteinspirerad av all 90-talsstil. Aaliyah är min stilikon.

Vad musikaliskt har du med dig från Sverige? 

– Jag pluggade på Rytmus i Stockholm och lärde mig jättemycket om min kreativa process och även om produktion. Min poppiga sida känns väldigt svensk också!

 

Vad jag pratar om när jag pratar om LA

I senaste Sonic – ett helt nummer med Los Angeles som tema  (!!!!) – står det så här:”Sonics LA-special lät som en dröm så Annah packade väskan med cheerleaderkläder och drog västerut för att hänga med Laleh, Noonie Bao och Mac DeMarco. och så har hon skrivit en hymn till sin favoritplats på jorden – Topanga”

Sagt och gjort. Jag och min kompis Sara checkade in i en lägenhet i Marina del Rey och jag lekte för ett litet tag att det var mitt vardags liv.

I LA träffade jag tre olika men lika spännande artister.  De har två saker gemensamt – de bor och jobbar i de storslagna drömmarnas stad, Los Angeles.

Haffa ett av de här lyxiga Sonic-numren och läs. Där finns förutom mina texter också intervjuer med Bleached och Father John Misty, texter om klubbscenen studiomäklare och en lista på de bästa LA-albumen.

Jag och grymma fotografen Susanne Kindt, som bor i världens finaste hus i Silver Lake och som jag jobbat med tidigare, träffade Laleh innan lunch och drog söder ut. Det är hon som har tagit alla de här fina bilderna på Laleh. Palos Verdes är ett slags pensionärsområde och klassiskt staycation-resemål. Och som en drömsemester.

Medan lovely Laleh fotades hängde ett gäng pelikaner på en klippa en bit ut i vattnet.

Laleh fick feeling och ropade ”Today I own the ocean” – alla vi tre älskade det, hur mångbottnat det är och pratade om att ”det är ju en låt”. När tidningen kom ut skrev Laleh på sin Instagram att:

– Under den här intervjun kom jag på orden ”Today I own the ocean”, det blev en vacker låt, en dag kommer jag eller någon med en vacker röst sjunga den för er om ni vill.

Jag fick feeling och ville känna på vattnet. Vattnet fick feeling och skapade en extravåg som sköljde över mig upp till midjan. Så resten av den dagen var jag blöt därifrån och ner. Och rätt så kall när det blev kväll.

Jag hann med en hike i Griffith Park, lite shopping (gissa vad?) och massa mexikansk mat.

Också upptäckte jag och Sara kanalerna i Venice. Totalt magiska. Alla hus är olika, det ser ut som motsatsen till svenska k-märkta områden som är så likriktade, trista och fula att man aldrig vill skaffa hus.

Husen längs Venice kanaler ligger precis vid vattnet och det verkar liksom som att det bor en hyperexcentrisk person i varje stuga. Spela roll om stilen är ful, det är en stil. En egen idé om hur man vill ha sitt hus. Är kär i den världsbilden.

Samt måste få bo där. Snälla.

Under ännu en historiskt regnig dag drack jag frukostkaffe med Noonie Bao. Den svenska artisten som verkligen slagit igenom som låtskrivare, så kallad topliner, i Los Angeles.

Hon har ett posse med Charli XCX, Sasha Sloan och Sarah Arons och skriver låtar till bland annat MØ, David Guetta och Jessie Ware.

Och så hälsade jag på hemma hos indiefolkrockälsklingen Mac DeMarco. Han var helt förtjusande i sin vanlig-skön-snubbighet, körde en skruttig Volvo från 80-talet och hade inrett huset som ett musiklager/replokal i källaren.

När jag åkte bil längs de där motorvägarna som slingrar sig som ormar runt LA, som alla som bor där hatar av uppenbara anledningar men som jag fortfarande är helt förälskad i, kände jag på riktigt sorg i bröstet.

Har säkert sagt det här förr, men jag har en totalt okritisk kärlek till Los Angeles och Kalifornien. Känner en sådan samhörighet med LA som bara kan liknas vi den som slog mig hårt i magen när jag träffade min älskade.

Alla bilder på Laleh av Susanne Kindt (susannekindt.com)

Soffhäng med Leslie Tay

Leslie Tay är en stjärna som gör sig redo att födas i en mjuk explosion av svart glitter. Jag hängde lite med honom i soffan i en fotostudio på Södermalm medan hela det kreativa musikkollektivet RMH, som Leslie Tay är en del av, skulle plåtas för Café. (Jag gjorde en intervju med Silvana Imam, kolla in i nya numret!!!)

Leslie Tay nominerades till en grammis för årets nykomling och årets hiphop/soul i redan förra året. Då hade han ”bara” ep:n 12 år, som innehåller makalösa spåret Sofie och ett gästspel av Seinabo Sey. Han har också jobbat med Cherries debut Sherihan – ett av årets absoluta guldkorn. I somras kom en samling ”skisser och sms” på soundcloud. och han jobbar på ett debutalbum. Men formatet känns ganska orelevant – Leslie Tay tar sig an r’n’b och det svenska spåket med en mjukhet och passion som känns alldeles ny – helt kärleksfull. I vilken förpackning det kommer kvittar – bara det kommer nytt snart.

 

– Jo men jag jobbar på att ett album ska komma ut 2017. Jag har gjort en del bra låtar till det. Det är lite större låtar. Själva känslan är större, det är lyxigt.

Vad skriver du helst om?

–Inspirationen till mina texter kommer från minnen av kvinnor jag varit med och kvinnor jag är med i dag. Det mesta är verklighetbaserat. Det är enkelt att berätta historier, när man bara berättar sanningen.

Har du väldigt bra minne?

– Jag minns känslan mer än själva situationen. Känslan som sedan lever vidare i musiken.

Hur hittade du ditt språk?

– Det är något som växt fram under en lång tid, som jag nu lärt mig att hantera. Att skriva på svenska började som ett skämt. Jag och Sonny Falhberg (Norlie från Norlie & KKV) skojade fram lite låtar, men så blev det bra. Och vi ställde oss frågan, varför har ingen gjort det här? Tillslut blev det jättebra låtar och jag visste inte vem jag skulle ge dem till. Det var då jag kom på att jag skulle släppa det själv.

Varför är den här typen av  r’n’b på svenska en sådan smal genre, typ fram till nu?

– Ingen har vågat tidigare. För att göra det bra måste man ha självförtroendet att vara både sexig och sårbar – man får inte vara rädd för det.

Kan det inte vara svenska språkets fel då? Att det är lite… stift och fattigt?

– Jo, svenskan kan vara begränsande. Jag måste jobba en del kring språket för att den rätta känslan ska komma fram, det får inte bli för ”fint” heller, det blir stift. Men en bra sak är att jag är från Skåne. Då kommer man undan med mycket, språkligen.

Hm. Ge mig ett exempel!

– Jo men istället för att säga ”det här” säger jag ”denna hära”. Jag kan bryta det traditionella sättet att skriva på tack vare min dialekt.

 

Här är Leslie Tays senaste. Ett klubbigt samarbete med norska Unge Ferrari.

 

3 x nya låtar från mina bästa med roliga bokstäver i artistnamnet

unnamed-8

Bara för att det är fredag. Bara för att det är så grått ute att man vill slå sig i ansiktet bara för att se andra färger. Bara för att jag har köpt en resa till Kalifornien. Bara för att babyhud en dag blir till helt vanlig hud. Bara för att ingen dag är någonting annat än det man gör den till. Bara för att man förändras. Bara för att en är kär i mig. Bara för att drömmar alltid finns. Bara för att det finns något som heter månbåge.

Bara för det kommer tre nya låtar och videor med mina bästa artister med roliga bokstäver i namnet. Ängies nya låt kom i dag och om hennes smaskiga Smoke weed eat pussy är hennes Uffie, så är Housewife Spliffin’  hennes Lily Allen. Hur som helst. Bedårande.

Charli XCX är bäst i England tycker jag. Hon är låtskrivare (som jobbar mycket med svenska ligan) och artist som växt upp i Londons ravescen, där hon dj:ade som nybliven tonåring. I dag gör hon pop inspirerad av allt från techno, Spice Girls, Schampoo och Nirvana. Hon är dessutom en av mina absoluta stilfavoriter bland popstars.

Danska MØ älskade också Spice Girls som barn. Hon har till och med gjort en cover på deras Say you’ll be there. Drum är skriven av svenska Noonie Bao och (faktiskt!) Charli XCX och är ett första smakprov på MØs kommande album.

Alla måste lyssna på Frida

Det är redan avgjort. Här är årets skiva.


Eller, egentligen vet jag inte om det år årets musik. Det är liksom mycket mer än en skiva. Kanske inte heller direkt en roman eller antologi. Mer en musikal. Så slugt att pränta in varenda ord tillsammans med en ton i skallen på sina lyssnare.

Det blir som leran i Göta älven som satt sig på själen, som inte går att bli av med. Som Håkan Hellström sjöng en gång.

Ja, förresten är Kvinnor och barn allt som Du gamla du fria inte är. Alltså Håkan Hellströms skiva som också kom i år, om någon minns?

unnamed-7

Fridas skiva är totalt stilbildande och helt ny. Den utgår från hennes värld, hennes samtid, kompromisslöst hennes perspektiv. Hennes blick. Inga försök till genvägar till framgång genom svunna tider. Inga tomma formuleringar.

Den sju minuter långa ”Fredag morgon” slog mig fullständigt ur spår. Grät typ i ett dygn. Tror alla som någon gång varit i en destruktiv relation känner både omedelbar tröst och vrede av den. Ett sådant stort verk.

Och liksom, just när man trodde man tröttnat på att alla ska göra musik på svenska, så kom en som gjorde någonting man aldrig hört förut.

”Kvinnor och barn” är så skör och samtidigt så stark. Ja, som en födande kvinna. En urkraft och en blottad sårbarhet.

Tusen igenkänningsmoment.

Och så roligt! Imponera på mig!
Och textraden ”Aldrig varit längre norr ut än till Gävle, det är fan inget att skryta om” i Min stad. Så roligt och mittiprick (och JA, jag känner mig träffad, *skäms*).

hyvonen1

I ömsint soul och pop. Jag älskar det och jag vill att var och en av alla som läser det här ska lyssna på skivan. Oavsett vad ni tyckte om Frida Hyvönens pianohamrande och ylande innan. (Jag har alltid diggat det, men det här är något annat).

Det bor en sådan enorm litterär intelligens i texterna. Och det är så respektfullt producerat av Tobias Fröberg (<3).

Allt snack om generationsromaner jä jä… Det här är ett generationsalbum.

Eller som Hannah Horwath säger:

”I think I might be the voice of my generation.” ”Or at least a voice… of a generation.”

(Elin Berge har tagit bilderna, jag tycker de är skitfina)

Rosa överdimensionerat fluff

I mina extremt få pauser från ett hårt slit med en bok som ska bli klar och en utställning som ska färdigställas, i de pauserna kikar jag upp från datorn och drömmer mig i väg till fluffiga modeparadis.

gallery-1453912445-calvin-klein-spring-2016-campaign-bieber-ph-tyrone-lebon-71

Där rider jag på My Little Ponys i Vetements silverpajettklänning (som Kim Kardashian och lilla North lade beslag på före mig BUHU) på regnbågsfärgade moln mot en solnedgång som hämtad ur Justin Biebers CK-kampanj.

gallery-1473164662-gallery-1473152709-gettyimages-599542882

Ja ni fattar. Drömmarna nådde sitt klimax med Rihanna och Solanges vinterjackor som rufsade upp i mina flöden under veckan. Alltså jag svimmar av vinterlängtan!!!!

Rihanna får min egen nya rosa puff-jacka att bli en platt, blek trasa i den här monsterkreationen hon bar på en Marc Jacobs-fest under Paris Fashion Week. Ett helt duntäcke. Och dessutom designad av finlandssvenska Ella Boucht från Textilhögskolan. RiRis stylist fick upp ögonen för hennes Calming Space när hon visade på Stockholm Fashion Week.

textil

Förra veckans oannonserade skivsläpp av Beyoncés syster Solange har många höjdpunkter. En av dem är videon till Cranes in the sky. Och inte minst looksen i filmen. Solanges take på den rosa fluyffjackedrömmen fick mig att boka en resa till min andra hemstad Berlin.

Skönheten är nämligen gjord av Berlin-baserade designern Nadine Geopfert och vad jag förstår gjord i neopren.

Allt annat känns ju helt futtigt nu, men kämpar på i fantasin och i de här två rosa fluffkärlekarna tills vidare. <3

14543541_10157796467830019_851721334_n 14569854_10157796467915019_413046881_n