Annah Björk

Jag snor Frida Hyvönens stil

Om det är något jag mer glad över än att Frida Hyvönen är tillbaka så är det att Frida Hyvönen är tillbaka med stil. Och då menar jag stil som i mode, kläder, look.

image1-2

Den här Baywatch goes Norrland-looken stjäl jag rakt av för den här hösten. Har till och med bestämt mig för att överge det rosa håret ett tag för en mörkare blond att slänga åt sidan. Man kan ju tänka sig att jag hade Frida i tankarna när jag snackade veckans nöjeshöjdare i morgonsoffan häromveckan… Vad vet jag.

14193693_10157671024065019_1082974164_n-2

Frida Hyvönens första album på svenska heter Kvinnor och barn och redan när man hör titeln förstår man att det är någonting som kommer stoppa allt bullshit i sin väg. I dag kom den första singeln Imponera på mig. Och haha, det här är årets låttext som Marit Bergman skrev på sin instagram tidigare i dag. Låten är liksom AJE en pil rakt i den blödande manliga Akilleshälen. Kan citera hundra olika rader ur den så jag klistrar in hela kampsången här nere. Nobels jämställdhetspris till Frida. Nähe Alfred har inte instiftat ett sådant? Så överraskande.

Visst jag känner tacksamhet
att någon visar intresse
Vet att all kultur och hela
ordningen förväntar sig det
Du vill vara nära mig
Luta huvudet mot mig
Fånga strålarna från mig
Jag kan inte klandra

Men frågan är
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Frågan är
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig
Frågan är
Kan du imponera på mig
Kan du imponera på mig

Du tycker det är härligt
med en kvinna som kan allt
Spela, sjunga, byta däck,
tänka fritt och koka palt
Tror du att jag är glad och nöjd med
att få slita hårdast
Min önskan är att lägga mig
i en varm famn och vårdas

Men frågan är
Fixar du att ta hand om mig
utan att tycka synd om dig själv
Fixar du att ta hand om mig
utan att tycka synd om dig själv
Frågan är
Fixar du att ta hand om mig
utan att bli undergiven
Fixar du att ta hand om mig
utan att bli undergiven

Jag ser dig, du försöker
leva upp till min nivå
Likt en lydig och tapper soldat
du sträcker dig på tå
Du försöker tala mitt språk
Du försöker knäcka min kod
Vet du vad, det kanske inte går
Vet du, jag ska ge dig en ledtråd

Kan du inte imponera på mig
genom att bara va den du är
så får du ta och maka på dig
Då har du inget att göra här

För du kommer irritera dig på det,
hur fruktansvärt kapabel jag är
Efter ett tag kommer du försöka få mig
att göra mig till mindre än jag är
Min kapacitet är obarmhärtig
mot den som inte svarar upp
Vi har sett den skörda offer
Vi har sett den skrämma vuxna män

Jag lovar jag har sett det hända tusen gånger
Jag lovar hon har sett det hända tusen gånger
Jag lovar ni har sett det hända tusen gånger
Nu sjunger vi om det i våra sånger

/Barnförbjudna veckan/ Kåta favoriter

Det här är en text jag skrev i Ottar 2015. Men jag tycker den passar bra in fortfarande och speciellt i den här bloggens temavecka.

timthumb.php

En novemberdag 2014 lade artisten Little Jinder ut en bild på soulsångaren Melo på Instagram. Han ler in i kameran. Under bilden, texten: ”Proddat den här DILFens nästa singel som handlar om att just knulla! Så d niiiiiice”.

En låttext om att knulla? På svenska. Det låter ju inte bra. Eller? Vi har varit så svältfödda på bra, erotiskt laddade sångtexter på vårt eget språk att vi nästan gett upp hoppet. I decennier har vi dragits med genanta, pekorala, extremt dåliga och äckliga låtrader på svenska.

Men någonting händer nu. Lorentz sjunger om att han ”kan göra dig våt”, Joy ”var ung och kåt” och Silvana Imam rappar om lesbiskt sex i baksätet i bilen.

En ny låtskrivarlyrik har dykt upp och ställt dörren till den svenska sängkammaren på glänt. Den senaste tiden har den inhemska hiphopen och andra, typiskt amerikanska och ångande heta musikstilar som soul och r’n’b transformerats och utvecklats till en egen genre på den svenska popmarknaden. Med dem bultande sexskildringar.

– Jag tror det anses lite töntigt och ocoolt att skriva om sex på svenska. Och det beror nog på att det till skillnad från i amerikansk och engelsk musik helt enkelt skrivits så få låtar om sex på svenska. Men nu när r’n’b har blivit större i Sverige ändras det, det är ju där man hittar de riktigt nicea sexiga låtarna, tror Nils Tull.

Nils Tull är personen bakom Melo, som Little Jinder skrev om på Instagram. Hans låt Långsamt är talande för utvecklingen. Med mjuk sammetsstämma sjunger Melo soul av typen vi annars är vana att höra från landet i väst. När Melo med Långsamt gick över till att skriva på svenska fick det sexiga innehållet vara kvar. ”Om du vänder dig om, är jag inte långt ifrån, det går långsamt, min baby”.

– Jag är rätt hård mot mig själv när jag skriver om sex, man vill ju akta sig för klichéer. Jag försöker hålla mig till mitt eget språk. Det blir cheesy om man börjar skriva saker man inte egentligen säger själv.

Det är inte så att svensk pop aldrig varit där inne och rullat runt tidigare. Tvärtom. På 1980-talet lekte både Gyllene tider och Freestyle med sexuella referenser i sin tonårspop. Det visades tuttar i barn-tv och svenska folket generades av Tomas Ledins erotiska sufflé i Sensuella Isabella. Men de våta drömmarna torkade ganska snabbt med 90-talets medvetenhet.

Beatrice Eli och Nordpolen. Bild: Daniel Fagge Fagerström
Bild: Daniel Fagge Fagerström ur Ottar

Depp, tomma pojk- och flickrum dominerade på musikmarknaden och de flesta kärlekslåtarna började i stället att handla om ensamhet och romantiklängtan. När Kent spelade låten Kräm sa de till en början att den handlade om oralsex: ”Jag vill ha min tunga där du är, så nära att du blir våt”. Men ändrade sig snart till att säga att det var en missuppfattning att den handlade om sex.

Dessutom skrevs den största delen musik på engelska. Därför var det kanske inte så konstigt att Sverige kollektivt satte kaffet i halsen när Tommy Nilsson plötsligt kastade kläderna och visade sin bultande lust 2005. Vill du ha sex med mig? blev årets mest omskojade låt. Rader som ”Får jag komma in när du öppnar dig som en vildros” går inte att glömma.

Veronica Maggio förklarade låten som skolexempel – på hur man inte skriver: ”Man kan använda Tommy Nilssons låt Vill du ha sex med mig som en mall för hur man inte ska göra” sa hon i en intervju i Expressen.

Efter det skulle det dröja några år innan den svenska popindustrin lyckades bli kåt igen. Men 2010 gick Oskar Linnros solo och la ut orden om det erotiska i Debut. Med musikaliska termer som förkläde skrev han om att bli het och gå ner på en tjej första gången. I Café beskrev han spåret som en knullåt och önskade att han hade lyckats skriva fler: ”att sjunga om sex är precis som att skriva om det skönlitterärt: det svåraste som finns”.

2011 hakade Veronica Maggio på med Jag kommer och Eric Amarillo gjorde sommarplågan med sitt envetna tjat med Om sanningen ska fram (vill du ligga med mig då?).

Snart kom ansiktet med en längtan att göra svensk r’n’b. Äckligt som handlar om en tjej som raggar hem en kille för att göra ”det där som är uteslutet för de flesta, de dom tycker är överkurs”. Den som inte blev upphetsad av ansiktets avancerade sex, hittade kanske lusten i Nordpolens electropop i suggestiva När mitt blod pumpar i dig. På omslaget till skivan avtecknar sig ett erigerat manligt kön, dubblerat som ett rorschachtest. texten är inte bara antydande, den är härligt porrig och pulserande ”Höfterna följer min puls när mitt blod pumpar i dig, för min stav är dirigent när mitt blod pumpar i dig”.

Och så var det som om kyskhetsbältet om svensk pop slogs sönder och ersattes av en kreativ lek med orden. Den svenska sexmusiken har inte kunnat utvecklas, eftersom språket i sig länge varit så outforskat, och själva musiken så apart från ett sådant innehåll. Men i den lyrik som nu uppfinns med varje ny artist har erotiken en given plats.

poptexter_A_RED

Bild: Daniel Fagge Fagerström ur Ottar

Joy satte förväntningarna genom att rappa ”Jag var ung o kåt, kunde vart igår, nyfikenheten gjorde att jag särade mina lår” i sin första singel Kattliv.

R’n’b-artisten 1987 tar det subtila spåret när han betraktar en tjej som står på tå i trappen i Michelle.

– Låten handlar om något sensuellt, det där att titta på en tjej med de ögonen. Svårigheten att skriva om sex på svenska är att det lätt blir plumpt. Jag tycker ofta det är mer intressant med vaga texter än att skriva om samlag liksom, säger 1987, som heter Victor Holmberg.

Silvana Imam beskrivs ofta som den första öppet homosexuella rapparen i Sverige. Hennes debutskiva Rekviem kom 2013 och var full av diffus åtrå. ”Lusten i mig, fäster i sig, lukten av dig sprider av sig”. Nu är hon mer rakt på sak.

– Jag älskar att skriva om sex. Mitt språk är explicit, men samtidigt classy, säger hon.

I låten Jag dör för dig rappar hon till ett drömskt beat ”Hon vill ge mig hela natten bortom hjältar monster på himlavalvet, hela handen runt min pulsåder”. Hon menar att det svåra med att rappa om sex är att hålla sig om rätt sida objektifieringen.

– Jag skriver inte om hur jag verkligen tänker på kvinnor i min djupaste sexuella fantasi, det är privat. Eftersom jag är en kvinna som skriver om kvinnor tänker jag efter mer på hur hon framställs. Min instinkt i jämställdhetskampen gör att jag inte bara slänger ur mig vad som helst, säger Silvana Imam.

BON-3-680x911-3

Bild från Bons stora sexnummer. Foto Henrik Halvarsson / LUNDLUND

Det ser ut som att framtiden kommer med mer musikaliskt sex.

– Jag kommer skriva många fler sådana låtar. Mer brutala, mer explicita, sexiga låtar, säger Silvana Imam.

Nils Tull – Melo – är också övertygad om att sexifieringen av den svenska musiken bara har börjat. Han menar att det hänger ihop med en generell trend att prata mer öppet.

– Tiderna förändras, sex är inte så tabu längre.

Man pratar mer och mer öppet om det, så även i musiken.

Hur kommer framtidens sensuella musiklyrik se ut?

– Först kommer det vara världens mest naturliga sak! Sedan kommer folk skriva mer och mer utmanande för att det ska behålla någon sorts edge, när ”alla” skriver om sex.

Det går hand i hand med en återkommande frigjord syn på sexualitet i kulturen. Fifty Shades of Greys intåg i sängkammaren och på bioduken visar att det finns ett stort behov av gränstestande bred populärkultur. Det är bara att vänta och se hur länge det dröjer innan en svensk variant på Rihannas S&M klättrar på svensktoppen.

/Barnförbjudna veckan/ Videopremiär: F.N.Y. ”Duktig”

Förra veckan kom Håkan Hellström ut som porrnovellförfattare. Jag firar det hela med en hel barnförbjuden vecka på bloggen. Så nu blir det explicit sex, droger och annat moraliskt förfall här, titta, blunda eller tjuvkika!

IMG_5440

Och först ut är svenska r’n’b-fyndet F.N.Y. som gjort en helt fantastisk låt som får den mest luttrade öppensinnade att haja till, blossa upp och känna sig lite tveksam vid första lyssningen. Det ett svar på Tommy Nilssons oförglömliga pekoral Vill du ha sex med mig? och en frispråkig fortsättning på Veronica Maggios Jag kommer. Duktig är något så ovanligt som en skållhet könsneutral låt om samtyckessex, sjungen av en kvinna på svenska.

– För mig är låten en conversation starter liksom, inget som ska skapa ilska hos folk. Men det har varit fascinerande att märka hur hårt dömande och frånvända från dialog en del personer är, säger Fanny Hultman, som döljer sig bakom F.N.Y.

Vad vill du med Duktig?

– Rucka på normer, försöka vrida på temat sex och förmedla åsikter kring det från ett annat perspektiv än det vanliga, att öppna upp för en dialog om det. Vem sjunger vanligtvis om sex och varför? Från vems perspektiv och gentemot vem?

”Baby, jag vill knulla dig” sjunger du bland annat. Hur känns det att sjunga så explicit om sex?

– Först lite wierd och sjukt intimt, men jag vande mig rätt fort. Från början ville jag förstå varför jag blev så illa till mods av att sjunga om sex, och sedan reclaima det. Varför känns det skämmigt att sjunga detaljerat att jag som tjej vill ligga med andra tjejer? Jag ville ta tillbaka den skammen och äga den.

Nu har låten fått en superfin dansvideo – älska dansvideos! – hur kom den till?

– Kamilla Halid som gjort dansvideon fick inspiration av låten och utvecklade den till någonting helt nytt genom sin egen kreativitet, det är skitcoolt. Vi pratade nyligen om hur låten verkligen eliminerar ens prydhet kring ordet knulla så med det är ju mitt mission accomplished egentligen. Det är jag väldigt stolt över!

Premiär: Firefox AK ”Heart of mine”

När det var tidigt nollnolltal framförde Firefox AK sin musik på vad som då var helt superfuturistiskt. Ensam på scen med en elgitarr och sitt inspelade beat på en inkopplad i-Pod. Jag älskade det greppet lika mycket som hennes avskalade superpopiga electro i nyanser av melankoliska färger.

Men nu har det varit helt tyst från henne sedan det senaste släppet 2011. Faktiskt så lade hon ner musiken totalt under tre år.

Därför är jag extra glad att ha premiär för Firefox AK’s helt nya video här och nu. Och det är ju inte på minussidan att låten och resten av det kommande albumet är skrivet med Stilla havet som fond.

 

Hey Andrea. Hur kom låten till?

– Jag testade att börja i omvänd ordning mot vad jag brukar, jag skrev beat och produktion först och melodin sist, och det gick ju bra! Jag skrev den i LA under ett par varma kvällar i november förra året.

Härligt. Hela skivan är ju skriven där. Hur hör man Los Angeles i dina nya låtar?

– Man hör den tropiska natten, nattbaden och det oändliga bilåkandet.

Videon till Heart of mine är naturalistisk, vacker och läskig… berätta om idén med videon?

– Jag ville göra en dansvideo och hade länge tänkt att jag skulle vilja göra en video med Mats Udd. Jag berättade för honom om ett möte som utspelade sig på Mariatorgets t-bana, där en tjej stod på sin kompis fötter och danskramades, samtidigt som de facetajmade med varandra. Det var så visuellt vackert på något sätt, att få se sin kompis uttryck genom betraktarens ögon. Den här låten handlar om ett sökande och att till slut hitta sig själv. Mats Udd tog det vidare och inspirerades löst av historien om Laura Bridgman, som var en dövstum kvinna på 1800-talet. Mats fascinerades av att ta bort synen så dansarna i videon dansar utan att se.

Hur var det att spela in videon?

– Mina tidigare videor har antingen spelats in under vatten, i 13 minusgrader eller med livsfarliga stunts (som att hoppa igenom en dörr), så detta var som en dröm. Jag ville aldrig att det skulle ta slut, det var sjukt lyxigt att ha med så duktiga dansare och Mats Udd och hans crew är såna proffs.

 
1604_FFAK_02_002

Har ditt sätt att göra musik eller din musikfilosofi förändrats sedan du debuterade 2005?

– För mig har tiden för att kunna hålla på med musik minskat avsevärt med åren, därför blir tillfällena mer intensiva, utmanande och urkramade. Samtidigt som det inte känns livsavgörande, det som driver mig är behovet av att skapa, jag försökte stänga av det behovet i ett par år, och fokusera på annat men kände mig till slut helt tom. Jag har börjat samabarbeta med fler människor, det är nytt! Claes Björklund producerar och gör det så jäkla bra, han är en av de få förunnade som kan ta en vision baserat på en känsla och återskapa det i ett musiklandskap.

Hur ser framtiden ut för Firefox AK?

– Senare i höst släpps en EP och om jag hinner få klart även en fullängdare tidigt 2017.

 

Textvideo: Adam Chia ”Det bästa”

Adam Chias omloppsbana kretsar kring samma sol som mina favoritknasbollar i Death Team. Hans senaste singeln Det bästa ges ut av deras skivbolag Rich Parents och proddad av gruppens Johen Tilli plus Simon Gribbe. I dag kan jag servera en nice premiär av låtens lyricvideo och en intervju med Adam Chia!

14139292_10157251523700462_1863432548_o

Adam Chia gör en 00-talsmix av rap-r’n’b i enkel popkostym. Han startade sin karriär som yngling i Melodifestivalen, men det gav honom mest trauma. Nu är han producent och artist. Och har ett musikaliskt projekt tillsammans med Death Teams Maya. Som sagt, håll ögonen på Adam Chia och börja här – i premiärvisningen av lyricvideon till låten Det bästa, som gjorts av Peter Jonasson.

Hej Adam, vi är ju ganska många som inte känner dig än, så jag tänkte börja fråga: vem är Adam Chia?

–  En 28-årig pojke från Stockholm. För tio år sedan halkade jag in i Melodifestivalen för en mental käftsmäll och kom sedan ut som en förvirrad trubadur på andra sidan Björkman. Sakta har jag hittat tillbaka till rötterna och jobbar nu som producent och artist och gör mycket pop/hiphop på svenska.

Vad hette du i Melodifestivalen?

– Säger jag aldrig.

Låter som ett trauma!

–  När man är 17 kan det vara traumatiskt att ha ‘”fel” frisyr i skolan.. att uppträda med en töntig låt för tre miljoner var inte direkt en självförtroendekick

Hur bearbetade du det?

– Genom terapi, döpa om mig, odla skägg och börja göra musik jag faktiskt tycker är bra.

 

Vad har du för filosofi med din musik?

– ’’Det är aldrig för sent att ge upp’’. Kanske låter deppigt, eller så är det en tröst? Jag vet inte, men av någon anledning har det stått uppskrivet på en tavla i studion i flera år och har blivit lite av en filosofi.

Vad har du för influenser?

–  Musikaliskt är det allt från Organism 12 till The Beach Boys. Men det beror helt och hållet på mitt tillfälliga mindset. Ibland vill jag bara sitta på en veranda, spela banjo (om jag kunnat) och skriva om himlen och bergen för att nästa dag göra electro-beats så att glasen faller ur diskstället.

Hur blev Det bästa till?

– Jag försökte planka en pianoslinga från en Coldplay-låt men misslyckades, så plötsligt hade jag en egen melodi istället. Textidén var från början skriven som en annan låt men fick en helt annan innebörd med den här melodin. Sedan kom bossarna Simon Gribbe och Johen Tilli in och tillsammans producerade vi låten.

14203046_10157251523285462_928887170_o.png

Du och Maya från Death Team har ett musikaliskt samarbete – berätta mer om det?

– Ja det är askul! Hon försöker få mig att sjunga disco på engelska och jag försöker få henne att göra pop på svenska. Vi ska släppa singeln ’’Jag ser dig’’ under hösten. 1-0 till Adam.

Vilken är din drömoutfit?

– Jag har just upptäckt färgen grå/blå/lila. Så jag hade gärna haft en mjukisdräkt i den färgen med små svarta siluetter av olika djur på. Kanske en tillhörande keps och blonderat hår också!

Fotografier av: Adam Klingeteg

Videopremiär: Marlene ”Sweet”

Sveriges egen r’n’b-prinsessa Marlene är tillbaka med vad jag härmed utser till indiansommaren 2016’s egen låt. Sweet  har också fått en video som får en hösthatare som mig att vilja stanna tiden, exakt här.

Hej Marlene! Det är ju du och Ji Nilsson som skrivit Sweet. Det är inte första gången ni skriver tillsammans, varför jobbar ni så bra ihop?

– För att vi till stor del delar samma referenser och både personligt och musikmässigt kommunicerar väldigt bra. Vi tänker nog båda på Rihannas Rated R-album om nån av oss skulle referera till ”rockig r’n’b” till exempel. Det är väldigt skönt att förstå varandra med så få ord. Det beror också på att vi är vänner i grunden sen typ sex år tillbaka och letade klubbar som spelade r’n’b på helgerna,  det var när det var väldigt o-inne att lyssna på det i Sverige. Men vi är också tillräckligt olika för att komplettera varandra. Ji tillför mycket till min musik som jag älskar och hon skriver på ett sätt som jag inte gör. Det blir bara väldigt bra och jag älskar att jobba så!

 

Hur ser ert samarbete ut?

– Det är så himla avslappnat. Vi har oftast suttit i en studio ihop, men i början av sommaren skrev vi låtar på en filt i solen i Gröndal, där jag bor. Det är väldigt få jag skulle kunna göra det med. Vi brukar börja med ett snack om vad jag vill skriva om, vad jag tänker på och så där. Ofta har jag en textidé, en refräng eller vers färdig som vi kan jobba vidare på, men vi börjar också helt från scratch ibland, men ofta har vi då ett track från producenterna jag jobbar med att utgå ifrån, som ger ackord och ett beat att skriva över.

 

Hur kom Sweet till?

– Vi skrev låten på ett track från Humble & Blisse, som producerat låten tillsammans med Nisj. Jag och Humble & Blisse hade varsitt studiorum i samma källare fram till i våras. Jag bjöd dit Ji och så skrev vi låten under en dag. Jag och Ji satt i mitt rum och skrev text och melodi medan killarna jobbade på produktionen i deras rum.

 

Avslöja influenserna!

– Jag är väldigt influerad av Drakes enkla och lite minimalistiska produktioner på låtarna han släppt på sistone. Eller snarare bekräftade han  tanken jag haft i ett år om hur min musik ska låta, tänket liksom. Det är nog faktisk rätt ordning på det hela när jag tänker på det. Jag utmanar mig själv med att lita på att stora poplåtar också kan göras med en mer minimalistisk ljudbild. Det sätter press på melodierna på ett annat sätt och de kommer alltid att vara grundade i r’n’b/pop och vara det som bär låten. Jag är också influerad av UK garage, 2 step-vibben från 90-talet just nu.

 

Vad ville du med videon, som är regisserad av Palmer Lydebrant?

– Samma dag som vi skrivit låten lyssnade jag på den igen på kvällen och såg framför mig en soldränkt tennisplan där folk spelar nån form av hittepå-tennis. Det fångade stämningen med låten perfekt tyckte jag. Och att göra en video runt hittepå-tennis rymmer så mycket spontanitet och knäpphet! Själva sensmoralen bakom videon är väl just det, att inte leva livet för seriöst. Jag har sätter mina egna regler där jag får plats att vara kreativ och där jag har kul. Det går inte annars…

unnamed

 

Hur väl stämmer den överens med ditt verkliga liv?

– Just tennismässigt stämmer det väldigt dåligt överens! Jag har inte spelat tennis på skitlänge, men jag blev aspeppad på att börja spela igen efter att vi gjort videon! Men resten stämmer ganska bra överens faktiskt, fast jag umgås väldigt sällan i ett sånt där stort gäng tyvärr.

 

Du har med ett sånt fett posse på 17 pers med bland andra Adam Tensta och Min Stora Sorg ! Hur valdes de ut och vad symboliserar de?

– Jag ville ha med kompisar som jag känner har den där lite knäppa energin och som jag vet kan bjuda på sig lite. De symboliserar inget annat än just mina vänner och vi fick ihop ett riktigt bra gäng! Vissa hade dock aldrig träffats förut men Palmer var så överlägset bäst i att göra oss alla avslappnade och trygga med varandra så det blev en helt grym stämning.

 

Varför just de här personerna?

– Om vi tar den obrydda och halvt dryga domaren i videon, min vän och manager Linda, som exempel så var hon den mest givna för rollen jag kunde tänka mig. Hon är så jävla kul och kan spela uttråkad och less på ett så oöverträffligt sätt! Vi har typ samma sjuka humor. Alla stod och garvade åt henne så mycket under inspelningen för att hon va så kul haha. Och som sagt valdes folk ut för sin energi, men också för att dom skulle se så himla snygga ut som tennisspelare!

 
Marlene tennis loggo

Varför tennis?

– Det är den enda sporten jag nånsin i hela mitt liv tyckt om. Och jag älskar modet och själva inramningen runt tennis. Dessutom får man kuta som en galning och det ser alltid kul ut.

 

Vad hade du för influenser till videon?

– Om nån så är Solange’s video till Losing You min ständiga ”härlig video”-inspiration! Jag tycker den är så himla himla nice. Annars har jag faktiskt inte haft någon annan video in mind, utan allt har funnits så tydligt i mitt eget huvud.

 

Vad är tanken med stylingen i din video? Den är väldigt fresh och lekfull.

– Det är tanken! Vi ville leka med det typiskt klassiska tennismodet som Björn Borg hade på 70-talet, lite pilotbrillor och höga polokragar och blanda upp det med mer futuristiska inslag. Jag älskar den blandningen!

 

Hur mycket har du haft att säga till om den?

– Jag hade som sagt en väldigt tydlig vision och hade hunnit bygga på femtontusen moodboards själv under våren innan det var dags att göra videon. Jag fick hjälp av Madlen Schneps att förverkliga den. Hon har så sjukt bra och lekfull stil själv så jag visste att vi skulle klicka i detta och att hon skulle styla folk till riktiga tennisdrömmar.

 
Marlene 6 by Adrian Wigerdal

Hur modeintresserad är du?

– Jätteintresserad! Eller inte alls. Det beror på hur man ser det. Jag älskar kläder som uttryckssätt men har aldrig brytt mig om mode på det sättet att jag medvetet vill har koll på trender. Jag kan verkligen få krupp på den där ”mode-bibel”-grejen. Ha på dig det du gillar och inspireras av, herregud! Ängsligheten bakom det där kväver mig… Jag har alltid sytt och sytt om kläder och ville jobba med kläder och sömnad innan jag väl satsade fullt på musiken. Det står fortfarande högt upp på min intresseskala.

 

Vad spelar mode för roll i din musik?

– Jag kan ofta tänka i färger och olika ljussättningar när jag skriver musik. Jag kan se ett mörkt dansgolv med rött ljus, eller som nu en tennisplan i solsken. Och det ramar för mig in själva musiken och sätter den i en kontext och en plats. Och kläder gör samma sak för mig.

 

Och i ditt artisteri?

– Kläder är en väldigt stor del av mitt artister och förlänger uttrycket av min musik, och så är det vare sig man vill eller inte för alla artister tror jag. Jag är inte särskilt spexigt klädd egentligen, utan går ofta ganska basic och bekvämt klädd, men jag letar alltid efter saker som stör eller sticker ut från det enkla. Så ser jag faktiskt på det mesta, jag letar efter kontraster.

Vad händer härnäst?

– Jag ska skicka min nästa singel Why Didn’t You Tell Me på mixning i dagarna! Den släpps i slutet av september. Därefter kommer en EP så jag är i slutspurten av att göra klart den. Jag ska också ha ett writing camp på det nya hotellet Haymarket i september. Jag ska bjuda in massa andra prodcenter, låtskrivare & artister för att jobba på mitt debutalbum. Det ska bli så jäkla kul och spännande!

 

Sist, men inte minst! Var kommer den rosa klänningen du har på dig i från? Är besatt av den. Så perfekt!

– Jag veeeet!! Önskar så att jag ägde den där virkade drömmen, men den är lånad från Madlens roomie Alex… Ska fan lära mig virka i höst bara för det.

 

Rapport från Håkan Hellström-himlen

Nya albumet har landat i min PLAY-MPE, som dataprogrammet för förhandsutgivning av skivor numera heter. Det är inte recensionsdag förrän på fredag då skivan släpps men jag kan bjuda på några smaskbitar redan nu.

unnamed

Måste bara börja med att säga att jag haft mina dubier gällande den här skivan. Det började med ett smärtsamt avsked till Håkan i våras, när EP:n 1974 släpptes. Och albumet lovar inte riktigt bot och bättring utifrån sett. Den förvirrande titeln (Håkan har aldrig varit politisk, är Du gamla du fria ett politiskt statement? Eller är det inte?). Albumomslaget som är ritat av Jan Lööf (som är alla 70-talistmäns snuttefilt men inte verkar ha alla värderingar i rätt lådda).

Ja och så där.

Ska inte spoila om själva skivan. Men jag gjorde en helt magisk upptäckt när jag lyssnade. På låten Ingen oro, tjabo! dyker nämligen några bekanta rader upp. Inte för er eller någon annan kanske. Men för mig. Jag har nämligen en tavla här hemma, svart text på rosa papper från det klassiska Majornafiket Kampanilen. Det är Håkan som skrivit en låttext till en låt som var tänkt att komma med på albumet 2 steg från paradise  och skulle användas i formgivningen av en intervju jag gjorde med honom till Bon.

14112090_10157590211480019_236790094_n

Men låten kom aldrig med. Inte på nästa skiva heller.

Och inte på denna. Inte riktigt. Men rader och fragment ur Train bygger låt nummer 11 på nya albumet, Ingen oro, Tjabo. Kan inte riktigt formulera hur alla cirklar sluts just nu. Men jag skrek när jag hörde textraderna sjungas av Håkan för första gången. Textrader jag bara läst fram och tillbaka, fantiserat upp en melodi kring, lärt mig utantill och att bo tillsammans med.

Nu är de en låt.

Jag har fått många frågor om att bjucka på låtlistan till Du gamla du fria. Det kan jag. Och hur jobbigt jag än tycker det här med omslag och albumtitel är, så har jag hittat en äkta favoritlåt på skivan.

1. #10 Dream

2. I sprickorna kommer ljuset in

3. Runaway (fri som en byrd)

4. Öppen genom hela natten

5. Jag utan dig

6. Pärlor

7. Du gamla (That’s alright since my soul got a seat up in the kingdom)

8. Din tid kommer

9. Elefanten & sparven

10. Hoppas det ska gå bra för de yngre också

11. Ingen oro, tjabo!

12. Du fria

Har lyssnat min älsklåt 12 gånger i dag. Vet du vilken? Vi tar ett konvent på fredag och samtalar om den och resten av skivan ordentligt. Kej?

PS. Vilken magisk stil på pressbilden. Pyjamas! <3 Redan på Ullevi biljerade Håkan med ett par fantastiska fladdriga, breda byxor med högmidja från Tiger. Fortsätt (som ett höstlöv i vårens första flod etc).

LÖSÖGONFRANSLUNCH #LÖSFRUNCH

IMG_8460_Fotor

OK pinigt om jag redan bloggat om detta, men jag är så förvirrad. Det som har hänt är i vilket fall som helst att Sveriges bästa lösögonfransmärke Sweed har låtit tillverka en frans i samarbete med designern Ida Sjöstedt, och för att lansera detta hölls en megalyxig lunch på Djurgården! Detta rosa färgsprakande kalas möttes vi av när vi anlände dit.

 

IMG_8459_Fotor

Jag kom dit tillsammans med den kända bloggaren Fiona som var iklädd en topp som ett bloggfan sytt, här minglar hon med bloggläsare som ville ta bilder tillsammans med henne.

 

IMG_8455_Fotor

Allt var rosa på eventet, rosa ballonger, rosa vin, rosa lösögonfransar, rosa mat (lax), rosa efterrrätt (rawfoodcheesecake, man fick en att äta och en att fota) och vackra rosa blommor överallt.

 

IMG_8487_Fotor

Visste ni att jag röker över 2000 cigaretter varje dag, det är så jag får till den vackra solgula nyansen på tänderna, tips ;)

 

IMG_8462_Fotor

Ida höll ett roligt tal och Fiona skrattade gott åt att hashtaggen var #IdaSweed som den rastamannen såklart trodde va ”Idas weed”.

 

IMG_8489_Fotor

Min bordsdam var den berömda punksångerskan Groovy Nickz från Dolores Haze.

 

IMG_8478_Fotor

Nu kommer det en bild på lite kända här på bloggen, nämligen Kenza, Michaela Forni, Ida Sjöstedt och Gabriella Elio (som är grundaren av Sweed Lashes och min sminkbästis)

Jag avslutar med en länk till var man kan köpa fransarna, det gör jag så gärna som tack för inbjudan till detta underbara evenemang!!!

 

Mina vänner med Maja Gödicke

Leken med min generations sociala gammelmedie, Mina Vänner-boken, har nått göteborgsmusikern Maja Gödicke. Hennes senaste och supernya låt Blå är ett samarbete med ett färgföretag men också en helt rimlig sommarplåga. Rötterna i vår gemensamma hemstad är stadiga, poesin på plats och indiesprudlet i varje ton (som är lika glad som ledsen). ”Det ska komma från hjärtat, från fittan, som en naturlig reflex” som hon själv beskriver det. Varsågoda, lär känna Maja Gödicke.

Maja_Godicke_2016_foto_Ellika_Henrikson_02

Jag heter: Maja Emma Helena Gödicke

Jag kallas ibland för: Majsan

Om jag fick byta namn skulle jag heta: Som känslig tioåring fantiserade jag om att heta Bea. Bea var en rebellisk härskartyp med choker och Buffalos. Det var inte jag. Jag var mer som en liten Karin Boye.

Jag bor: Vid Mariebergskyrkogården i Göteborg.

Hemma hos mig bor också: Hilding, 2 år.

Jag är så gammal: 25.

Det är en ålder som: Är den första bra åldern på typ tio år.

Om 10 år är jag: Kanske klokare, har flyttat från stan till en ö och börjat skriva på min första bok. LOL. Men seriöst, börjat skriva mer och inte nödvändigtvis tonsatt utan mer kött.

På dagarna brukar jag: Vara på min skola HDK, promenera runt, hänga med min son, undvika att svara på mail.

På kvällarna brukar jag: Laga mat, spöa min kille i Yatzy och på vissa särskilda kvällar; dricka Lambrusco med mina väninnor på det enda stället i Göteborg som serverar det, superhemligt!

När jag blir stor vill jag: Förstår inte begreppet stor – jag tror att vi fortsätter att försöka växa in i oss själva hela livet.

Mitt favoritdjur: Snobben.

Min favoritmat: Fisk i alla former och vietnamesiskt.

Min favoritfärg: Smaragd!

Min favoritsak: En minimalistisk citron i keramik som min lillasyster gjorde till mig i skolan när hon var liten. Tung.

Min favoritmusik: Tidlösa grejer med många lager. John Cale. Arthur Russell. Nina Simone. The Knife. Och Bowie, för alltid.

Min favoritgodis: Hårda karameller.

Min favoritperson: Min son, obvi!

Min favoritfilm: Är fortfarande Mångalen med Cher och Nicolas Cage. Har sett många life-changing filmer sedan dess men den gjorde nåt fundamentalt med mig i tolvårsåldern.

Min favoritlåt: Omänsklig fråga! Changes med Bowie av samma anledning som föregående fråga.

Min favoritstad: Rom. Herregud vilken stad! Så himla sann och falsk på samma gång.

Min favoritdrog: Lustgas i kombination med barnafödande går inte att toppa!

Min favoritsport: Boule! Den enda sporten jag är lite bra på. Gärna i kombination med öl.

Min favoritbeautysak: Doften Jazz Club av Margiela.

Min favoritdesigner: Nhorm.

Min favoritbok: Jag vill ju vara fri, biografi över Lena Nyman, skriven av Annika Persson.

Jag blir glad av: Hilding. Kyssar. Kloka människor som gör världen bättre.

Jag blir arg av: Manipulativa människor. Anti-intellektualism, om det är ett ord? Alltså dumhet för sakens skull. Populism. Som gör verkligheten grund och ond.

Jag är rädd för: Att bli sinnessjuk på det där förlamande och vidriga sättet. Annars försöker jag inte vara rädd i så stor utsträckning som möjligt. Onödigt ju.

Jag skrattar åt: Kristen Wiig.

Jag skäms för: Att jag skäms.

Så gör man för att bli kompis med mig: Man splittar en flarra Lambrusco och snackar upp mig om smarta utläggningar om döden, bajs och killar.

Så låter min musik: Jag är mitt i den och hör inte riktigt men jag har förstått att den börjar låta mer och mer som Eva Dahlgrens tidigaste, enligt vissa. Jävligt radiokompatibel fast i ett annat universum har någon annan sagt.

Så ska jag fira att Blå har släppts: Tänker åka till nån öde plats och sola med min kille. Typ nån ö i Kroatien. Stänga av!

Då kommer det mer musik från mig: I slutet av maj eller början av juni – då kommer första låten från mitt kommande album, Dylla. Den heter Rokoko.

Sådan är jag som artist: Spretig, teatralisk, intuitiv och därför ganska ohipp. Jag vet exakt när jag gör någonting för någon annan än mig själv och då ryggar jag undan, låser mig. Det ska komma från hjärtat, från fittan, som en naturlig reflex. Det jag gör är poesi och pop, för att säga det enkelt.

PREMIÄR: Shima ”Running out of time”

Shima Niavarani är en riktig renässanskvinna, som inte låter konstformen stå i vägen för vad hon vill uttrycka. Senast syntes hon i filmen She’s wild again tonight, julkalendern och tv-serien 30 grader i februari.

”Man måste inte välja mellan konstutrycken. Det är inte en romantisk pakt, att hålla sig till en grej resten av livet. Min pakt är med omvärlden.”

I morgon släpps hennes allra första singel, som hon både skrivit och gjort musiken till. Jag har den äran att premiära låten redan här och nu:

Det är en medryckande, superhittig låt som snirklar runt ett underbart Kate Bush-arv och hypermoderna produktioner. Running out of time är upplyftande och stärkande, men låten föddes ur en djup sorg. Och är från början ett sätt för Shima att hantera hur fyra av hennes närmaste personer plötsligt dog.

Jag har pratat med Shima om musiken, modet och skapandet.

Hej Shima. I dag släpps din debutsingel. Hur mår du just nu?

– Jag är exalterad! Jag skulle behöva en kokong att lägga mig i, eller en lämplig medicin. Jag är inget premiärlejon, mitt hjärta fladdrar och jag gör understatements på allt ”äsch, det går som det går”, men i själva verket är jag extremt förväntansfull.

Du är ju känd som skådespelare framför allt, men jag tänkte prata med dig om musiken – och lite om mode!

– Ja, vad kul. Det var så längesen vi hade kontakt och du skrev om min lila ögonskugga, hundra år sedan typ. Meningen fastnade i mitt huvud, det var så fint. Hade verkligen lila ögonskugga jämt då… What was I thinking?

Vad fint… Men tillbaka till låten! Vad var du i för mood när du skrev Running out of time?

– Jag var mig i studion i Los Angeles sent på kvällen, folk i studion var ganska dragna av whiskyn jag hade köpt. Jag var spiknykter, youtube:ade Janet Jacksons Rhythm Nation. Jag var i sorg efter flera nära personers bortgång, som hade gått bort tätt inpå efter varandra. Det var min mormor som jag växt upp med, min konstnärliga parhäst sen 8 år och så även min bästa vän som länge uppmuntrat mig till att ge ut min musik.

Oj, vad tungt. Jag beklagar.

– Jag var på en plats där ingen kände till det, vilket var skönt. Men jag var också som ett frö för vinden, eftersom mina stöttepelare tagits bort från mig. Jag ville skriva nytt kapitel, trött på att kompromissa med mina gränser, välja bort mig själv i prioriteringsskalan, bära bördor och ta ansvar.  Jag var på andra sidan jorden, och kände: fuck it, jag kan göra som jag vill. Jag hade inget att ångra, jag kanske var död i morgon. Jag låste in mig på toaletten, och började skriva raderna: ”No time to sleep tonight, wont wake up by your side, feel strangled when i’m spooned this tight, can’t help but to say goodbye, these sheet suffocate me, i’m not gonna lie this time, who knows what day i’ll die….”.

IMG_3099

Vad vill du säga med låten?

– Hela albumet, som kommer i höst, består av låtar som handlar om att resa sig upp, när man blivit nerslagen, att inte erkänna sig besegrad, att söka upprättelse. Den här låten är den sista i kapitlet, så att säga, det är en person som slutligen breder ut sina påfågelvingar för att hon har funnit sin frihet.

Vem ska lyssna på den?

– Den som blivit nerslagen, vill resa sig upp, sträcker ut en arm, sätter på en låt, det visar sig vara den här låten, börjar digga, börjar dansa, det börjar rycka i axlarna, börja tänka ”that’s right bitchez, i owned it!”.

 Vad fyller låtar som den här för funktion för kvinnlig frigörelse?

– Jag hoppas att låten blir ett soundtrack till ett mindset: ”Jag uppskattar min attityd och förhållningssätt även om jag inte passar in i förväntningarna”.

Would he feel slutshamed if he were a woman like me?” Berätta vad du vill säga med den textraden? 

– Frågan som ställs med meningen är retorisk. Det är kvinna som jagar, ingen kommer ifatt henne och då stör sig folk (läs:män) på henne, för hon blir ett hot istället för objekt för attraktion.

Vilka influenser har varit viktigast för dig?

– Prince naturligtvis, Depeche Mode, persiska sångerskan Googoosh, Björk, violinisten Izthak Perlman, Sammy Davis Jr, Annie Lennox, Janet Jackson.

Din kommande skiva är inspelad i LA – med vilka producenter? 

– En del låtar är inspelade där, då samarbetade jag med producenten Avyon. Många låtar är också inspelade i Stockholm i samarbetade med Nille Perned.

Hör man att låtarna är inspelade i LA?

– Jag vet inte, för det är fortfarande jag som gjort plattan och jag har skrivit den på vitt skilda ställen i världen. I Sverige plockade jag in en orientalisk violinist till en låt… De låtar jag skrev i Sverige kom till på ett ostämt piano hos min mamma, i LA skrev jag dem i studion. Där jobbade vi med tracks, och jag la stor emfas på sångrytm, och att sjunga rakare/poppigt. Det är olika varianter på hur jag tycker om att jobba.

IMG_3095

Vad spelar mode för roll i ditt liv?

– Jag uppskattar verkligen estetik genom kläder och attribut.

I din musik?

– Mycket. Jag tycker om helheten. Det visuella som bild till det man lyssnar på.

Vem eller vilka är dina favoritdesigners?

– Jean Paul Gaultier, Marc Jacobs, Ulyana Sergeenko, Dior. Och svenska designers som Diana Orving och Ida Sjöstedt.

Hur ser musikprojektet Shima ut, visuellt?

– Sensationellt, hemligt, mycket fantasi och androgynt.

Vilka är dina största stilikoner?

– Bianca Jagger, Prince, Isabella Rossellini.

 

Fotografi av Carl Thorborg, Styling Maggie Chinchilla