Är arg över så många saker gällande pågående Zara Larsson-gate att jag skulle kunna sitta resten av sommaren och skriva en roman om det. Kanske jag gör också.
Men jag börjar med den här lilla: Angående Bråvalla-festivalens helmanliga headliners pratade Little Jinder i Aftonbladet:
”Little Jinder tycker att det är viktigt att poängtera att det är upp till festivalarrangörerna att se till att genusfördelningen blir jämn – inte hennes i egenskap av kvinna.
– Det är bisarrt att jag som kvinnlig artist får svara på det här. Det är arrangörernas ansvar, jag vill ju såklart spela.”
Där säger hon någonting. Det är underbart att hon tar fighten. Att Tove Styrke skriver feministiska manifest i sin breda listpop. Att Molly Sandén gör ett statement i att bara åka med kvinnliga musiker, ljudtekniker och turnéledare på sommarens konserter. Att Silvana Imam tar alla intervjuer som en möjlighet att prata om skevheter och förtryck.
Men. Det kan inte bara vara upp de kvinnliga artisterna att vända den snedvridna musikbranschen, eller för den delen samhället, rätt.
Zara Larsson får skrika sig hes, slå sig alldeles blåslagen för feminismen, mot kvinnohat. Det kan inte bara vara hennes eller Molly Sandéns personliga ansvar som enskilda individer att kämpa i den enorma motvinden.
Det är liksom så överdags att festivalledningar, bokningsbolag, skivbolag och all annan bransch tar tag i det. Från grunden och på allvar. Sätt kvinnor på chefsposter inom musikindustrin. I skivbolagsstyrelserna. Tänk alltid genus i alla beslut.
För jag börjar också bli extremt trött på att just unga kvinnliga artister ska lägga all sin röstkapacitet på att förändra. Hur mycket jag än älskar att de (som jag) är på ständig mission har vi hamnat fel när det bara är mansmusiker som får göra intervjuer där de pratar om sin musik, kreativitet eller, ja livet.
Unga kvinnor får oftast fokusera på att förklara saker om feminism som borde vara självklarheter,
Men till dess vill jag läsa om genustänk i intervjuer med killband. Och lämna utrymme för kvinnliga artister att berätta om sitt konstnärskap i artiklar.
Det är inte bara en kvinnokamp. Det är en fakkin människokamp.
