BON VOYAGE

Historien om Hitsters

 
Ofta har en person ett antal nyckelhistorier, om tillfällen eller skeenden som antingen påverkat livet på ett avgörande sätt eller som bara förgyller det för att det är en sån sorts story. En sådan liten livssaga jag har är historien om Hitsters. Mitt liv har på senaste handlat så mycket om historien om den stora förlusten, jag kommer återkomma till den. Historien om hitsters är en upptempostory och en historia om vänskap. Och om det är något historien om den stora förlusten lärt mig så är det att än mer uppskatta vänskap. Och att bry sig ännu mindre om vad andra tycker. Och att leva ännu mer.
 
Det började med att jag fyllde 30. Mina vänner överraskade mig med världens mest genomtänkta present. Jag har älskar klänningar och bar på den tiden väldigt ofta Whyreds vippiga plagg. Mina vänner hade köpt en underbart blommigt tyg, jag fick en stund på mig att fundera på hur min drömklänning skull se ut och sen bar det av till café där vi träffade Behnaz (som på den tiden gjorde Whyreds kvinnokollektion) som ritade klänningen åt mig och gjorde en instruktion till en sömmerska. Den finaste present jag någonsin fått tror jag (tack älskade vänner!).
 
MEN PRESTATIONSÅNGESTEN när Emma, en av mina närmaste vänner fyllde 30 några månader senare. Inte så att jag har en transaktionsrelation med någon av mina vänner, MEN ÄNDÅ, jag ville ju visa hur mycket jag uppskattade att hon verkligen tänkt till och dessutom fått det att hända. Efter en del tänkande kom tanken till mig, vi brukade ju alltid skoja om att vi borde spela brakhits på klubb. Kontexten som begav sig var att jag då var ihop med en DJ och jobbade på Jung Relations, en hyfsat DJ-tät arbetsplats. Så det var DJ hemma och DJ på jobbet, den gemensamma nämnaren var att det väldigt sällan var musik vi spontant kände igen och ännu mer sällan den uppmanade till allsång. Men Kühler-tjejer som vi var dansade vi glatt jazzdans till vad som bjöds. Det går utmärkt att göra höga kickar och piruetter till i princip vilken dansmusik som helst. Men det är ju extra skoj när det är en brakande HITLÅT tyckte vi.
 
Så tanken som kom till mig var helt enkelt, tänk om jag skulle kunna ge Emma ett DJ-gig på klubb där hon fick spela våra favorithits? Så blev det! Tack vare Kristin Zetterlund (tack Kristin!) fick Emma en låda tomma CD-skivor, ett case, en penna, en outfit, lurar, en tekniker, en sidekick och 24h på sig att förbereda musik. Platsen var “löken” (tror det kallades så?) på klubben Sommar! Det blev succé! Såklart, alla älskar ju hits.
 
Vi kallade oss Regular Girls baserat på en saying bland hipstermän i vår närhet att alla egentligen gillar regular girls. Men på väg från vårt första gig kläckte Emma det briljanta namnet Hitsters. En slogan tillkom några dagar senare “låtarna du låtsas att du hatar men älskar när vi spelar”. Vår andra spelning var på F12 och the rest, är som man säger, history. När vi får frågan hur vi lärt oss spela säger vi som det är, det har vi inte, men när vi byter låt så är det alltid till en bra låt du vill dansa till.
 
Tjugotre-i-topp-hitsters-hits:
 
Aaliyah – Try again

Infinite Mass – She´s a freak

Lill Lindfors – Tåget rusar fram

Whitney – Queen of the night

Jlo – Play
Destiny’s Child – Survivor

Kylie – Spinning Around

Hanson Brothers – Mmmmbop
East 17 – House of love

Coolio – Gangsters Paradise

Beyonce/JayZ – Crazy in love

Timbaland – The way I are

Britney – Toxic

Empire of the Sun – Walking on a dream
Leyla K – Electric

Kate Ryan – Désenchantée

Outkast – HeyYa,

Orup – När hon går förbi
Roxette – The Look
Kaah – Måste dansa
Mauro Scocco – Sarah

Bonnie Tyler – Total Eclipse of the heart
Beyonce – Halo
 
Finns det någon sensmoral i denna historia, ja det tycker jag. Bilderna nedan är tagna några veckor efter jag fick VD-jobbet. Tyvärr finns inga bilder på det väldigt uppskattade giget jag gjorde på byråns internationella VD-möte i Berlin något år senare. Min poäng är att jag inte valt, jag har inte valt mellan att vara kul och att vara seriös, precis som jag inte valt mellan att vara stark och att vara skör i livet, precis som jag inte valt mellan att omtänksam och krävande på jobbet.
 
När två sidor ryms inom en person går det att bejaka båda.
 
Som ung tjej med ambitioner finns det andra som gärna vill tala om det för dig, att du bör välja. Tänker på ett av tillfällena, efter en arbetsintervju fick ett samtal efter arbetstid en fredag av mannen som intervjuat mig, han frågade med en nedlåtande ton om jag var på väg ut och om jag tyckte att det var en bra idé att finnas med på bild på stureplan.se. Tänk om hans chef, Maria Arnholm, som senare blev jämställdhetsminister hade vetat om att det var en del av deras rekryteringsprocess. Jag valde ett annat erbjudande.
 
Emma, den andra hitstern, är marknadschef på adidas och sitter i en sisådär tre-fyra styrelser.
 

PS. Vi är, eftersom vi uppmuntrar önskningar och allsång, helt övergrymma bröllops-DJs.

PS2. Jan Gradvall säger “folk underskattar ofta hits” “det som Max Martin håller på med är mycket intressantare än dagens alternativa indievärld” 
 
PS3. Johannes Helje tog våra första flyerbilder, det var ett sk LIFE MOMENT när han sa angående retusch “hur långa ben vill du ha?”

 

 

Stilrelease #2 Bruce Springsteen

I stilreleasen recenserar jag artisters look i samband med ett nytt album eller lansering.

I dag är det lyckliga objektet en av rockvärldens största stilikoner.

 

Unknown-1

 

Den här affischen får duga, då själva pressbilderna har en annan styling.

Bruce har inte bara gett oss kvällstidningsbilagor tjocka som romaner. Han har också skänkt rocken arbetarklassnubbe-stilen: vit t-shirt och jeans. Uppkavlade skjortärmar och muskler. Knullrufsigt hår och yrvaken blick.

Det ska han ha all heder för.

Med sitt 18:e album High Hopes har dock Brucie klippt sig och gett Tom Morello från Rage Against the Machine ett (producent)jobb. Stilmässigt har Chefen hakat på trenden med att klä sig i jeans från topp till tå, som syntes på catwalken för ett par säsonger sedan.

Canadian suit kallas looken och är ingenting att apa efter. Hör ni det, alla små-Brucar där ute (ja, jag pratar om dig, Lundell, och dig Krunegård, och dig, Håkan)?

Eller, om nu Bruce inte hänger på New York Fashion Week. Är det den här humoristiskt gräsliga bilden på Britney och Justin på AMA 2001 som suttit på inspotavlan?

Unknown

 

Från High Hopes: Här gör Bruce Springsteen en omtalad cover på en av världens bästa låtar, Dream Baby Dream med Suicide.