Annah Björk

Intervju med Charli XCX!!!

I går träffade jag Charli XCX på Berns, just innan hon gjorde en showcasespelning tillsammans med massa andra spännande artister som är aktuella 2017.

charli

Jag intervjuade henne för en annan tidning. Men eftersom jag alldeles nyligen skrev om hur kär jag är i hennes merch och att vi har gemensamma stilreferenser, så var jag förstås tvungen att prata lite om just merchendise och stil med henne för bloggen.

Hey Charli!

– Hey Annah… Vi har träffats förut va?

Japp, på Nobis hotel, du var klädd i pyjamas, mycket bra!

– Just det, kul att ses igen.

Jag har sett din nya merch, och undrar förstås, är Zombie namnet på ditt kommande album?

– Va? Nej. Jaha, du har sett dem…

zombie

Ja… Vad betyder Zombie då, förutom att det är temat i videon till After the Afterparty?

– Nä, det är bara ett coolt ord att ha på en tröja, eller byxor.

Vad är tanken med merchen?

– Det är ett samarbete med Illustrated people, vi gjorde det tillsammans för skojs skull. Jag var sugen på att göra en hel motorcross-outfit, det är känslan man ska få av kläderna.

Kommer fler delar av kollektionen?

– Ja! Nästa år. Jag vet inte exakt när.

Du verkar gilla att göra merch, en gång skulle du göra egna tamponger… Tycker du egna kläder är en del av artistskapet?

– Ja, nu är det viktigare än någonsin att sticka ut, att ha en individuell stil. I min merch gör jag kläder jag själv skulle vilja ha på mig. Som Zombie-outfiten, det är kul att leka lite med formidéer och ta ut svängarna.

Ditt nya album kommer först i maj, men kan du berätta lite om hur det låter?

– Det är det poppigaste jag gjort. Hälften är poporienterat och hälften klubbinspirerat. Jag ville verkligen släppa ett riktigt partyalbum, en skiva som jag själv skulle vilja bli fucked up till på klubbar och grejer.

Du är ju ganska ofta här i Stockholm och jobbar med svenska låtskrivare. Är någon svensk inblandad på skivan den här gången?

– Ja, förr var jag här väldigt ofta. Jag älskar att jobba här, Stockholm är mitt favoritställe i världen att spela in låtar i. Men den enda svensken på albumet den här gången är Noonie Bao, vi skriver mycket tillsammans. Och Stargate, men de är norska, det är ju inte samma sak…

Så, vem är din favoritsvensk?

– Jag skulle nog säga…. Noonie. Och Patrik Berger.

Hur upplever du skillnaden att vara kvinna och låtskrivare i dag jämfört med när du började?

– Det är fantastiskt att det finns många fler kvinnor som skriver musik åt andra artister nu. Men i övrigt tycker jag det är ganska mycket som vanligt. Framgången handlar som alltid om att vara en fantastisk låtskrivare, oavsett om du är kvinna eller inte.

En sådan som du kan ju fungera som en förebild – visa för yngre förmågor det finns framgångsrika kvinnliga låtskrivare.

– Ja, men det är läskigt. Jag har aldrig bett om att vara en förebild. Men när du säger det så, så… Ja, jo det har du rätt i.

Videopremiär: Noonie Bao ”I’m in Love”

Dignande körsbärsblomster och löjligt blå himmel. I dag är det värkänslor all over the place, eller hur? Det firar vi med att världspremiära videon till Noonie Baos eget vårtecken I’m In Love.

Videon är regisserad av Sebastian Mlynarski med en hysteriskt jetlaggad Noonie Bao i New York. Med i teamet var ett helt konstgäng som hjälpte till att få alla tricks och all magi i videon att fungera. Det var första gången Noonie Bao och Sebastian jobbade tillsammans.
– Jag hade letat länge efter någon som kunde få ut den här fanatsivärlden som jag ser i mitt huvud på film. Jag ville ha mycket färg, en Twin Peaks-känsla och att det skulle hända massor i videon. Vi fann varandra ganska direkt, säger Noonie Bao.
I’m in Love är första singeln på hennes andra album och låter som en jordgubbssmoothie smakar.
– Men det är bara vid en första anblick. För mig är låten mörk också. Den handlar om att vara så kär i någon att man inte känner sig helt frisk i huvudet. När man faktiskt kan gör exakt vad som helst bara för att få vara med en person och få den att gilla en tillbaka. Så det finns en del destruktivitet i låten, brevid det där glada, säger Noonie Bao.
Vi pratar i telefon inför videoreleasen. Hon har isolerat sig i ett hus i Veibystrand tillsammans med Linus ”Lotus” Wiklund för att göra de sista produktionerna på sitt kommande andra album. Hit åker hon ofta för att skriva. När hon inte är i Los Angeles och skriver musik till andra artister, med andra låtskrivare. Under åren har Noonie Bao bland annat skrivit hits åt Avicii, Clean Bandit och Tove Styrke. Men till den skånska längan åker hon för att skriva alla känslor och upplevelser hon inte pratar om, men behöver bearbeta. Det som blir hennes egna, högst personliga poplåtar.
– Jag har märkt att om jag isolerar mig och har riktigt tråkigt så kommer fantasin til mig. Det är som att jag har så trist att jag måste skapa mig en egen värld, det är den jag skriver. Så jag åker hit och väntar ut inspirationen, berättar hon.
Hur låter nya skivan jämfört med din första?
– Det är en gladare skiva! Troligen för att jag är gladare person. Jag har sedan jag spelade in den första skivan fått ägna mig åt jag tycker mest om i hela världen, skriva låtar. Den handlar om kärlek, det ryms så mycket inom det temat, Från att vara så där jävla kär som i I’m in love till … hat.
Vad har du inspirerats av ljudmässigt?
– Jag har lyssnat på väldigt mycket tv-spelsmusik från nittiotalet. Spirited Away– soundtracket. Och på klassiska artister som Joni Mitchell och Susanne Vega. Sedan har jag skapat någonting eget av de olika drömvärldarna.
Är musik drömmar?
– För mig är musik verklighetsflykt. Det var så jag började skriva låtar. Jag hade så tråkigt i skolan att jag satt och gjorde musik istället. Jag skapar något vackert av det som är trist.
Du skriver som terapi, är det inte läskigt att dina innersta tankar blir publik musik?
– Jo, otroligt läskigt. Mina låtar följer mitt liv, de är helt självbiografiska. När jag producerar låten går jag också in i känslan jag hade när jag skrev, det kan vara känslomässigt krävande. Men jag hade gått under om jag inte hade skrivit av mig alla känslor! Och det finns någonting vackert i att någon annan sedan lyssnar och kan känna igen sig.

När hon inte isolerar sig på den svenska landsbygden är Noonie Bao, eller Jonnali Parmenius som hon egentligen heter, som sagt i Los Angeles och jobbar med andra. En av de hon jobbar mest och bäst med är den engelska hitmakerskan och artisten Charli XCX, som bland annat skrivit Icona Pops I love it och Iggy Azaleas Fancy.
– Jag och Charli har blivit nära vänner genom att skriva låtar tillsammans. Vi delar mycket mer än musiken, det är så mycket känslor inblandat att man kommer varandra nära utan att prata på klassiskt sätt. Det låter klyschigt, men musiken talar. Jag vill göra musik 24 timmar om dygnet, så det är mitt enda sätt att träffa folk och vara social på.
Är det speciellt att jobba med kvinnliga låtskrivare?
– Egentligen tänker jag inte i kön när jag jobbar med folk. Men kvinnor har ofta fått kämpa hårdare för att komma dit de är, så de brukar vara väldigt grymma. Jag föredrar att jobba med tjejer faktiskt, det finns så många bra i dag!
Vad ska du göra mer i vår?
– Jag ska göra klart min ep. I maj åker jag till ett franskt slott för att vara med på en writing camp, med massa olika låtskrivarkompisar. Sedan åker jag till LA för att skriva med Charli. Det kommer släppas en låt med Carly Rae Jepsen som jag skrivit. Och Alesso-låten All this love, som jag skrivit och sjunger på.

Charli XCXs änglar

Hon är uppväxt på illegala rave i London, har skrivit Icona Pops monsterhit I Love it och delar in låtar efter färger. I går hängde jag med Charli XCX på ett hotellrum i Stockholm.

 

Charli

Hon slänger över det långa, mörka håret på ena sidan och berömmer samtidigt mitt lilla rosa. Charli XCX är klädd i ljus sidenpyjamas från Victorias Secret, solglasögon och höga vita skor. Hon är 22 år men redan veteran i musikvärlden.

I går stod Charli på scen tillsammans med Icona Pop, helt logiskt, eftersom det faktiskt var hon som skrev ”I Love It”.
– Jag skrev låten i mitt hotellrum i Stockholm på en halvtimme och gav den till producenten Patrik Berger. En vecka senare hörde Icona Pop låten och efter det var det klart.

Så här i efterhand, ångrar du att du gav bort den låten?

– Nej, för den passade inte alls in på den skivan jag gjorde till mig själv. Dessutom var den så perfekt för Aino och Caroline.

bild-5 kopia

Charli växte upp utanför London och var helt besatt av Britney Spears. Precis som många andra tjejer i hennes ålder ville hon desperat vara den amerikanska popstjärnan. Men till skillnad från de flesta andra tonårstjejer tog Charli tag i saken och började göra egen musik. Vid sidan av Britneypopen inspirerades hon av det franska skivbolahet Ed Banger, som bland annat gett ut artister som Uffie och Justice.
Och med hjälp av en Yamaha-keyboard och en dator spelade hon in i sina föräldrars vardagsrum och lade sedan ut sin musik på MySpace. Ganska snart hörde en promotor av sig och ville boka Charli – då 15 år.
–  Jag fick spela på massa illegala rave i övergivna industrilokaler i London. Varje helg åkte jag och mina föräldrar till huvudstaden och hängde på de här klubbarna till klockan fyra.

Gillade dina föräldrar att ravea?

– Ja, pappa älskade det. Han ville vara där och festa hela tiden. Mamma freakade nog ut lite på det tror jag.

Är de lika stöttande fortfarande?

– Ja, de kommer på alla mina UK-spelningar. Och pappa går alltid runt i en Charli XCX-tshirt, det är gulligt.

Vad lärde du dig genom att spela på de klubbarna?

– Allra mest lärde jag mig att älska mode! Jag förstod vad ett klubbkid var för någonting och hur stil och annan kultur hänger i hop. Att uppträda för och nå fram till tusentals höga personer är dessutom en ganska fet utmaning.

Vad betyder mode för dig i dag?

– Mode och musik går hand i hand, men jag följer inte modetrender. Precis som jag inte följer musiktrender, utan gör min egen grej. Jag gillar nittiotalsmode och inspireras av filmer som Clueless. Jag vill känna mig sexig, men inte på det konventionella sättet. Och jag klär mig aldrig för någon annan än mig själv.

 


Boom Clap är första singeln från Sucker.

 

Charli har synestesi, vilket enligt Wikipedia är ett neurologiskt tillstånd som innebär att två eller flera sinnen är sammankopplade. Annika Norlin har tidigare pratat om att hon har det och skriver låtar genom att koda ord i färger. För Charli visar det sig genom att alla låtar har en viss färg.
– När jag hör musik reagerar jag instinktivt med att se en färg. Färger och filmer inspirerar mig till att skrova musik, för mig är det rent visuellt till en början.

Vilka färger signalerar bra musik?

– Mitt första album True Romance är lila. Det kommande, som heter Sucker är rött och rosa. Och min singel Boom Clap är silverfärgad!

Vilka musikfärger gillar du inte?

– Om en låt är grön, gul eller brun så gillar jag den inte. Eller så är den helt enkelt inte till mig. ”I Love it” är grön, och den gillar jag ju, men inte i min egen tappning.

Beskriv ditt kommande album Sucker med tre ord?

Superpop, högt och vilt.

Gästar någon artist?

– Nej, men jag har skrivit en låt med Markus Krunegård.

Hur skiljer albumet sig från ditt första?

Jag vågar säga saker jag inte riktigt hade mod till förut. Jag känner mig tyngre som låtskrivare. Den här gången är det viktigt för mig att inspirera unga tjejer. Budskapet är att de ska kunna vara coola, vilda och sexiga på det sätt de själva tycker om. Att de ska vara nöjda med den person de är och våga stå upp för det.

Vilka kvinnliga musiker, förutom Britney, inspirerar dig?

– Kate Bush, Björk, Debbie Harry, Gwen Stefani. De är alla kick ass-tjejer, starka och mäktiga kvinnor som är bossar över sina egna karriärer.

Du som älskar mode, gör du någnting speciellt med din merch?

– Jag kallar mina fans för ”Angels”, som i Charlis Angels… Så jag har planer på att göra vingar. Och eftersom skivan heter ”Sucker” tänkte jag göra Charli XCX-klubbor som man kan suga på.

Min favvolåt med Charli XCX.

Iggy Cheerleader

Iggy Azalea är ett australiskt modelejon, som klär sig i kreationer från Alexander McQueen, Elie Saab,  Moschino, Kenzo och annat fint. Allra helst glider hiphopartisten, precis som de flesta stora kvinnliga popstarsen, runt i bodys eller baddräkter som jag brukar kalla dem. Jag anser att baddräkten som scenklädsel är ultimat – det är ett plagg som är omöjligt att bära någon annan stans än på stranden och scenen. Vilket gör själva stilen exklusiv och onåbar =stjärnstatus.

Men de senaste veckorna har Iggy sportat en annan av mina bästa stilar, nämligen cheerleader-dräkten.

iggy-azalea-charli-xcx-billboard-awards

På Billboardgalan hade hon och Charli XCX de här rutiga plaggen med ”REBEL” skrivet över bröstet, medan dansarna hade ”FANCY” på sina svarta dräkter. Själva numret bygger faktiskt på en hiphopifierad dans av den amerikanska sporten. Mycket bra.

 

  (Ber om ursäkt för fulklippet)

 

20121202-113522-150x150

 

Sen har Iggy-tjejen kört på lite mer drogliberala tyck på cheerleader-kläderna också. Det kan vi ju skippa. Men annars väntar jag på att hon ska lägga upp ”FANCY”-kläderna på sin webbshop, det är ju givet. Fancy är en av singlarna från albumet The New Classic, videon till den har jag skrivit om här – en hyllning till ständiga stilinspirationen och filmen Clueless.

 

bild-1.PNG

 

Jag har letat de perfekta cheer-plaggen sedan jag gick i högstadiet. En gång hittade jag en polotröja med tillhörande kjol på vintage-himlen Beacons Closet i Williamsburg, New York. Men kjolen var så klart tillverkad för ett barn (tonåring iaf) och gick inte att få över höfterna. Tröjan älskar jag fortfarande.

Just den här säsongen har faktiskt flera kedjor kjolar med cheerleader-snittet, men de jag sett har tagit ett steg för långt ifrån det sportiga med plagget.

Eftersom det är ett problem för en vuxen person, som inte tränar pyramidbygge varje dag, att komma i avlagda kjolar och tröjor från RIKTIGA cheerleaders blev jag helt orimligt glad när jag hittade en hel avdelning med cheerleaderkläder på Americana Classic Store på Gamla Brogatan i Stockholm. Jag provade 15 stycken och kom försent till min dejt.

Men jag hittade den perfekta röda. Som dessutom blir bäst när man kombinerar kjolen med annan tröja och toppen med kanske byxor – för att komma ifrån maskeradkänslan (som jag i och för sig inte har några problem med alls men men).

Goooooo Iggy!