Annah Björk

Videopremiär: Marlene ”Sweet”

Sveriges egen r’n’b-prinsessa Marlene är tillbaka med vad jag härmed utser till indiansommaren 2016’s egen låt. Sweet  har också fått en video som får en hösthatare som mig att vilja stanna tiden, exakt här.

Hej Marlene! Det är ju du och Ji Nilsson som skrivit Sweet. Det är inte första gången ni skriver tillsammans, varför jobbar ni så bra ihop?

– För att vi till stor del delar samma referenser och både personligt och musikmässigt kommunicerar väldigt bra. Vi tänker nog båda på Rihannas Rated R-album om nån av oss skulle referera till ”rockig r’n’b” till exempel. Det är väldigt skönt att förstå varandra med så få ord. Det beror också på att vi är vänner i grunden sen typ sex år tillbaka och letade klubbar som spelade r’n’b på helgerna,  det var när det var väldigt o-inne att lyssna på det i Sverige. Men vi är också tillräckligt olika för att komplettera varandra. Ji tillför mycket till min musik som jag älskar och hon skriver på ett sätt som jag inte gör. Det blir bara väldigt bra och jag älskar att jobba så!

 

Hur ser ert samarbete ut?

– Det är så himla avslappnat. Vi har oftast suttit i en studio ihop, men i början av sommaren skrev vi låtar på en filt i solen i Gröndal, där jag bor. Det är väldigt få jag skulle kunna göra det med. Vi brukar börja med ett snack om vad jag vill skriva om, vad jag tänker på och så där. Ofta har jag en textidé, en refräng eller vers färdig som vi kan jobba vidare på, men vi börjar också helt från scratch ibland, men ofta har vi då ett track från producenterna jag jobbar med att utgå ifrån, som ger ackord och ett beat att skriva över.

 

Hur kom Sweet till?

– Vi skrev låten på ett track från Humble & Blisse, som producerat låten tillsammans med Nisj. Jag och Humble & Blisse hade varsitt studiorum i samma källare fram till i våras. Jag bjöd dit Ji och så skrev vi låten under en dag. Jag och Ji satt i mitt rum och skrev text och melodi medan killarna jobbade på produktionen i deras rum.

 

Avslöja influenserna!

– Jag är väldigt influerad av Drakes enkla och lite minimalistiska produktioner på låtarna han släppt på sistone. Eller snarare bekräftade han  tanken jag haft i ett år om hur min musik ska låta, tänket liksom. Det är nog faktisk rätt ordning på det hela när jag tänker på det. Jag utmanar mig själv med att lita på att stora poplåtar också kan göras med en mer minimalistisk ljudbild. Det sätter press på melodierna på ett annat sätt och de kommer alltid att vara grundade i r’n’b/pop och vara det som bär låten. Jag är också influerad av UK garage, 2 step-vibben från 90-talet just nu.

 

Vad ville du med videon, som är regisserad av Palmer Lydebrant?

– Samma dag som vi skrivit låten lyssnade jag på den igen på kvällen och såg framför mig en soldränkt tennisplan där folk spelar nån form av hittepå-tennis. Det fångade stämningen med låten perfekt tyckte jag. Och att göra en video runt hittepå-tennis rymmer så mycket spontanitet och knäpphet! Själva sensmoralen bakom videon är väl just det, att inte leva livet för seriöst. Jag har sätter mina egna regler där jag får plats att vara kreativ och där jag har kul. Det går inte annars…

unnamed

 

Hur väl stämmer den överens med ditt verkliga liv?

– Just tennismässigt stämmer det väldigt dåligt överens! Jag har inte spelat tennis på skitlänge, men jag blev aspeppad på att börja spela igen efter att vi gjort videon! Men resten stämmer ganska bra överens faktiskt, fast jag umgås väldigt sällan i ett sånt där stort gäng tyvärr.

 

Du har med ett sånt fett posse på 17 pers med bland andra Adam Tensta och Min Stora Sorg ! Hur valdes de ut och vad symboliserar de?

– Jag ville ha med kompisar som jag känner har den där lite knäppa energin och som jag vet kan bjuda på sig lite. De symboliserar inget annat än just mina vänner och vi fick ihop ett riktigt bra gäng! Vissa hade dock aldrig träffats förut men Palmer var så överlägset bäst i att göra oss alla avslappnade och trygga med varandra så det blev en helt grym stämning.

 

Varför just de här personerna?

– Om vi tar den obrydda och halvt dryga domaren i videon, min vän och manager Linda, som exempel så var hon den mest givna för rollen jag kunde tänka mig. Hon är så jävla kul och kan spela uttråkad och less på ett så oöverträffligt sätt! Vi har typ samma sjuka humor. Alla stod och garvade åt henne så mycket under inspelningen för att hon va så kul haha. Och som sagt valdes folk ut för sin energi, men också för att dom skulle se så himla snygga ut som tennisspelare!

 
Marlene tennis loggo

Varför tennis?

– Det är den enda sporten jag nånsin i hela mitt liv tyckt om. Och jag älskar modet och själva inramningen runt tennis. Dessutom får man kuta som en galning och det ser alltid kul ut.

 

Vad hade du för influenser till videon?

– Om nån så är Solange’s video till Losing You min ständiga ”härlig video”-inspiration! Jag tycker den är så himla himla nice. Annars har jag faktiskt inte haft någon annan video in mind, utan allt har funnits så tydligt i mitt eget huvud.

 

Vad är tanken med stylingen i din video? Den är väldigt fresh och lekfull.

– Det är tanken! Vi ville leka med det typiskt klassiska tennismodet som Björn Borg hade på 70-talet, lite pilotbrillor och höga polokragar och blanda upp det med mer futuristiska inslag. Jag älskar den blandningen!

 

Hur mycket har du haft att säga till om den?

– Jag hade som sagt en väldigt tydlig vision och hade hunnit bygga på femtontusen moodboards själv under våren innan det var dags att göra videon. Jag fick hjälp av Madlen Schneps att förverkliga den. Hon har så sjukt bra och lekfull stil själv så jag visste att vi skulle klicka i detta och att hon skulle styla folk till riktiga tennisdrömmar.

 
Marlene 6 by Adrian Wigerdal

Hur modeintresserad är du?

– Jätteintresserad! Eller inte alls. Det beror på hur man ser det. Jag älskar kläder som uttryckssätt men har aldrig brytt mig om mode på det sättet att jag medvetet vill har koll på trender. Jag kan verkligen få krupp på den där ”mode-bibel”-grejen. Ha på dig det du gillar och inspireras av, herregud! Ängsligheten bakom det där kväver mig… Jag har alltid sytt och sytt om kläder och ville jobba med kläder och sömnad innan jag väl satsade fullt på musiken. Det står fortfarande högt upp på min intresseskala.

 

Vad spelar mode för roll i din musik?

– Jag kan ofta tänka i färger och olika ljussättningar när jag skriver musik. Jag kan se ett mörkt dansgolv med rött ljus, eller som nu en tennisplan i solsken. Och det ramar för mig in själva musiken och sätter den i en kontext och en plats. Och kläder gör samma sak för mig.

 

Och i ditt artisteri?

– Kläder är en väldigt stor del av mitt artister och förlänger uttrycket av min musik, och så är det vare sig man vill eller inte för alla artister tror jag. Jag är inte särskilt spexigt klädd egentligen, utan går ofta ganska basic och bekvämt klädd, men jag letar alltid efter saker som stör eller sticker ut från det enkla. Så ser jag faktiskt på det mesta, jag letar efter kontraster.

Vad händer härnäst?

– Jag ska skicka min nästa singel Why Didn’t You Tell Me på mixning i dagarna! Den släpps i slutet av september. Därefter kommer en EP så jag är i slutspurten av att göra klart den. Jag ska också ha ett writing camp på det nya hotellet Haymarket i september. Jag ska bjuda in massa andra prodcenter, låtskrivare & artister för att jobba på mitt debutalbum. Det ska bli så jäkla kul och spännande!

 

Sist, men inte minst! Var kommer den rosa klänningen du har på dig i från? Är besatt av den. Så perfekt!

– Jag veeeet!! Önskar så att jag ägde den där virkade drömmen, men den är lånad från Madlens roomie Alex… Ska fan lära mig virka i höst bara för det.

 

Premiär: Death Team ”Jump”

Nu har Death Team gjort en låt som retar gallfeber på min kille! Jag tror att just den irritationsgraden betyder toppenbetyg till duons relationsdrama Jump. Death Team larvar sig alltid på gränsen mellan kitsch och genipop som borde toppa hitlistor. För mig var det omedelbar love at first sight med deras debutsingel Fucking Bitches In the Hood. Jump är ljuvligt nittiotalig och roligt klistrig. Just nu hänger Mayka och Johen i studion för att färdigställa en EP som kommer i sommar. Låten släpps i morgon men har exklusiv premiär här och nu, lyssna, lyssna.

Men okej, Death Team. Vi måste prata lite… Min kille hatar er låt.

– Det är precis där vi vill vara. Just nu släpper vi låtar som är på gränsen, som våra hardcorefans älskar och streamar sönder men som samtidigt är så kitchigt att många blir irriterade men samtidigt så ”hookigt” att de kommer gå runt och nynna i flera dagar på bara en lyssning. Finsk radio kommer antagligen ge den B-rotation. Denna riktning kommer vi fortsätta med på EP:n i juli. I höst kommer nästa fas där vi kommer låta mer som en blandning mellan t.A.T.u., Spice Girls, Flume och Drake. Det kommer låta mindre irriterande och mer som en trendkänslig form av kitsch. Då kommer även din kille bli en av de som streamar sönder Death Team planerar vi.
En av textraderna lyder: ”I wanna fuck, you wanna use the wifi”. Vem handlar Jump om?

– Den handlar om hur frustrerande det kan vara när man är ihop någon som är tråkig när man själv vill ha kul. Det är en livsbejakande låt om att bryta sig fri och om att vilja ha roligt.

Varför ska man ens vara i hop med någon som är så tråkig?

– Bra fråga. Det viktigaste är nog att matcha så att man i sitt förhållande har ungefär samma ambitionsnivå och ideer om hur relationen ska se ut och vilka aktiviteter som ingår. I Jump matchar det inte mellan Death Team och dess partner.

Vad ska man göra om man är ihop med en tråkmåns som hellre vill använda wifi:t och går på diet etc?

– Ändra sin partner, ändra sig själv eller kanske göra slut? Att mötas på mitten kan vara bra men det är inte alltid det bästa alternativet. Generellt tycker vi att sveriges höga skillsmässostatistik är något positivt eftersom det mäter hur folk tar sig ur ickefungerande relationer. Vi hoppas att Jump ska fungera peppande för båda parter i ett uppbrott då vissa kanske tycker att snowboardåkning är det roligaste i världen medan andra gillar att titta på House of Cards… Vad som definierar en tråkmåns är väldigt subjektivt.

Jag hör Le Sport och Marky Mark i Jump – vad har ni influerats av?

– Vi tycker att italopianovågen aldrig peakade ordentligt så vi har försökt göra en låt som liksom sätter spiken i kistan. Sen är vi ganska inspirerade av nittiotalslåten Spaceman, men inte så mycket att dom kan stämma oss för det enligt vårt skivbolag.

Vad skulle ni aldrig skriva en låt om?

– Oralsex. Skoja! Swallow släpps 2017. Nej men vi skulle aldrig nånsin göra något rasistiskt, sexistiskt, transofobiskt eller slutshaming. Nolltolerans på det.

 

death team

GÄSTBLOGG: FINANSMAMMA

IMG_4567-2_Fotor

Ni kanske undrar vad som hände med det vithåriga yrvädret och amatörhäxan Helena ”Finansmamma” Cantarell-Westlife? Det är en fråga vi får svar på i följande inlägg, som är det första i ett världsomspännande korrespondenssamarbete i gästbloggsformat!

”Hello from Finansmamma!
Precis som aktier växer så 〜~växer jag som människa〜~, dvs är en “international exchange student” i kapitalismens drömland USA. Så jag har flyttat till Michigan, ni vet, staten som ser ut som en vante. Det här är ranch dressingen och bilens stat, så bra, man slipper obehaglig kollektivtrafik, har privata chaufförer som tar mig överallt.

Michigan Vante

Jag går på ett riktigt anrikt college, University of Michigan, här är alla är vita och rika. Befinner mig bland eliten faktiskt, är klasskompis med bland annat Lourdes Leon, Madonnas dotter. Tyvärr är övriga studenter inte så vackra eftersom modet här är att se ut som en blågul gnome i mjukiskläder. Det är också trendigt att fortfarande vara i puberteten, bära ryggsäck och att totalt ignorera hudvård. Du bör eftersträva att vara en ambitiös blågul tomte i flipflops för att smälta in här.

Universitetet ligger i staden Ann Arbor, vilket låter precis som en gammal tant och är också precis som en. En sån gullig, otrendig tant som bjuder på kringlor i ett blommigt förkläde. Fast sådär lurigt; *Välkommen hit! en oas av trevligheter* sen tar man en tugga så smakar kringlan torrt och man måste spotta ut den i en servett. Här är några exempel på hobbys man kan ha här när man lever college life: vara med i fraternities, sororities, Quidditch-laget eller sjunga Glee Club. Men framförallt kan man intressera sig för olika sorters sportboll. När det är sportboll match brukar mina grannar gå upp vid sjutiden och skrika dåtidens hits (tex. den jobbiga med panic at the disco) på sin veranda, det kallas för pre game. Vissa gör det med tillbehöret bil istället, då kallas det tail gate. Här är en bild när jag försöker infiltrera ett riktigt college party, tyvärr utan framgång. Tema var Drake, typiskt:

Michigan College Life

Brukar dock tacka nej till allt som har med collegeliv att göra och flyr istället småstadens petitesser till den forna metropolen Detroit. Där är investerings-möjligheterna oändliga, eftersom de inte var så bra på finanser så hela staden gick i konkurs 2013, (varsågod för historielektion). Sorgligt men sant, vartannat hus är nedbrunnet i sann försäkringsbedrägeri-anda. Så nu har vi alla Finansmamma att tacka för att gentrifieringsprocessen gror och frodas i Motor City. Nedan kan ni se Detroits vackra skyline med den misslyckade kapitalismens högborg i centrum: Renaissance Center och ett stort grått orosmoln över sig:

Michigan Detroit

Ni där hemma som saknar mig, frukta ej! Jag gör comeback på svensk mark och i svenska styrelser den 10 juni, så är bestämt. Tills dess: På återseende! //F-M”

Tack för den underbara rapporten, Helena! Glöm inte att följa Finansmammas äventyr på Instagram: @helenacw

English: Finance Mom is guestblogging about her adventures in the US state that on the map looks like a mitten: Michigan. She is infiltrating a college where the local culture is undesirable and dull, which forces her to travel to Detroit.  With the help of techno and counterculture she is participating in the gentrification of the financially doomed city! She also announces her comeback on Swedish soil, which will take place in the beginning of June. Do not hesitate to follow her adventures on Instagram: @helenacw

 

Beyoncé by Bea

 

Skärmavbild 2013-12-13 kl. 11.55.58

Bey by Bea i videon till  Pretty Hurts.

 

Utan förvarning släpptes Beyoncés femte studioalbum på iTunes i natt. Det är inte bara det imponerande och lyckade hemlighetsmakeriet kring releasen som är special. Albumet på 14 låtar kommer dessutom med inte mindre än 17 (!) tillhörande videor och kallas för ett visual album.

Gäster på den själbetitlade skivan är bland annat Frank Ocean, Drake och Destinys Child-kollegan Kelly Rowland (GAH!). Och självklart är hela familjen Knowles-Carter med och reppar – Jay-Z är med på Drunk in Love och skivan avslutas med låten Blue (feat Blue Ivy).

Den svenska superstylisten Bea Åkerlund har stylat fyra av videorna. Bland annat Pretty Hurts – Beys snygga känga till utseendefixering och skönhetsingrepp i dekadent skönhetstävlingsmiljö.

”It’s the soul that needs a surgery”

Så nu tar jag mina knäckta revben och mina citodon och bäddar ner mig med de här 17 nya Bey-videorna för att ta reda om mina färdiga årsbästalistor måste uppdateras i sista stund.