Annah Björk

Ni måste flytta på er

I måndags var jag inbjuden att prata om mitt hjärteämne jämställdhet inom musikbranschen på ett seminarium som det nystartade projektet Equalizer höll.

Det var inte något att skämmas över direkt. Andra på scen den kvällen var bland annat självaste Max Martin, Spotifys Daniel Ek och producenten och artisten Jenny Wilson.

Equalizer syftar till att lyfta och utbilda kvinnliga producenter – i år har fem unga producenter fått ingå ett mentorprogram med bland annat Max Martins förlag MXM Publishing. Spotify, Musikförläggarna och Upfront Producer Network är också med och arrangerar.

För även om man kan se en väldigt positiv trend när det gäller kvinnliga artister så är statistiken över framgångsrika kvinnliga producenter och låtskrivare fortfarande nattsvart.

Jag har fått ta del av dokument och statistik som visar svart på vitt att det verkligen måste till en satsning – nu.

Av STIMS 80 000 anslutna upphovshen till musik är bara 20 procent kvinnor. Av de 30 som dragit in mest pengar under både 2015 och 2016 är 29 män och en kvinna.

En. Kvinna.

Jag fick inte ut namnet på denna enda kvinna. Men genom att kika i STIMS årsredovisningar gör jag en gissning på Tove Lo, som förekommer som en av flera låtskrivare i flera internationellt framgångsrika låtar (hennes egna).

Veronica Maggio ligger också med i topp, som en av ännu fler låtskrivare till en mycket famgångsrik Avicii-låt.

Enligt ny statistik som Musikförläggarna och Spotify har tagit framöver de 50 mest spelade låtarna globalt under 2016 är bara 31 av 226 låtskrivare kvinnor (13,17 %).

Och av de låtarna så har bara en enda endast kvinnor som upphovsmän.

Återigen. En. Enda. Kvinna.

Och det är Tracy Chapman. Hennes låt Fast Car kom 1988.

Inte ens Lalehs Bara få va mig själv är skriven av bara Laleh. Den har flera upphovsMÄN med i creditlistan.

Och ungefär där tar mitt tålamod slut. Det här duger inte, svenska musikbranschen. Kan vi ta de här deprimerande sifforna och använda dem som språngbräda till att förändra?
På riktigt.

Problemen är många precis som orsakerna till den ojämna representationen. Det är gamla hederliga manliga strukturer inom branschen, det är maktbalansen som inte alls är balans – utan helt på sned.

Vi kan utbilda och prata. Men tyvärr, musikbranschmän, ytterligare en sak måste till.

Ni måste flytta på er.

Branschen måste aktivt stoppa tanken när den kommer att koppla in manliga producenter och låtskrivare till en artist. Man måste välja kvinnor, man måste låta kvinnor få sköta hela låtskrivandet och producerandet utan överseende av en manlig.

Jag vet att det förekommer rena stölder där unga låtskrivarkvinnor körs över och blir helt utan kredd. Det behöver ju kriminaliseras.

Ja, på riktigt.

Det finns flera fantastiska projekt, som Equalizer, som jobbar för att främja kvinnor i branschen. Systrarna Vaz har startat sin Studio XX med detta syfte, i deras projekt samlas kvinnor för att utbyta erfarenheter men också koppas samman. ”En konfliktfri zon” som de kallade Studio XX under panelsamtalet i måndags.

Hanna Brandén och Rosanna Munter, grymma kvinnor i branschen, har startat nätverket ⌘J för att underlätta samarbete och utbyta erfarenheter.

Men det kan inte enbart vara upp till kvinnor själva att jobba in sig i toppen. Att få vara med. Det måste ske en förändring i bolagen och förlagens maktstrukturer.

För kanske är det inte en dum idé att starta eller bli det första jämställda förlaget i världen. Kanske är det en briljant idé – rent kommersiellt – att fullt ut exportera inte bara svensk pop, utan även svenska värderingar till säg, Hollywood.

Ja, Max Martin, jag pratar med dig!

Avslutningsvis vill jag tipsa om min bibel – Viv Albertines bok Clothes Clothes Clothes Music Music Music Boys Boys Boys för den sätter fingret på vad allt handlar om.

När Viv växer upp i 70-talets London är allt hon tänker på och allt hon vill – musik. Hon är på spelningar varje kväll, hänger med punkstars och drömmer om att ha ett band. Det är bara det att hon inte kan konceptualisera det här med en tjej i ett band.

Hon har nämligen aldrig sett en kvinna spela något. Särskilt inte elgitarr (som hon sedan plockar upp med sitt band The Slits). De kvinnor hon sett på scen har körat, och hon kan inte sjunga så därmed är hon diskvalificerad. Tror hon. I sju år.

Det säger ju allt om hur viktiga förebilder är.

Det låter fånigt att inte en kvinna ska fatta att hon kan spela elgitarr.

Men det är lika fånigt som att en kvinna i dag knappt kan drömma om att bli nästa Max Martin/Shellback/Red One.

Mitt liv som Riot Grrrl-halsband

Ja, nu har man gått och blivit ett smycke! Inte vilket smycke som helst utan ett halsband i sällskap av världens mest framstående riot grrrls – Courtney Love, Kathleen Hannah, Kim Gordon och många andra. Omåttligt mallig över detta, även om just mitt halsband ju är en personlig one shot.

De ascoola halsbanden kommer från bloggen Grrrlcollection och är skapade av Emilia Henriksson. Bloggen, som hon driver tillsammans med Malin Ringsby, skriver ”herstory” – någonting som jag själv försöker ägna det mesta av mitt skrivande åt. Att lyfta kvinnor inom musikindustrin, att skriva ut ett annat perspektiv än det klassiskt rockmanliga och att aktivt jobba för jämställdhet när det kommer till vilka det skrivs om och hur.
Jag är inte (längre) så ensam. Det är som om hela riot grrrl-rörelsen är tillbaka. Men i tiotalets form verkar hon utanför den smalare genren. Filmstjärnan Emma Watson håller feministiska tal i FN, P3 Guld prisade åta kvinnor och en man och och mainstreamartisten Zara Larsson tar alla tillfällen att tala om jämställdhet. Grrrlcollection är ett av flera initiativ som för ett korståg mot den snedskrivna kulturhistorien och samlar musik, film och konst skapande av riot grrrls. Skapelsen gör en liknande sak, Anna Charlotta Gunnarsson kommer fokusera sommarens Pop och politik åt att lyfta fram kvinnor ur i historien, precis som projektet Historiskan.

Jag chattade med Emilia Henriksson om Grrrlcollections smyckeskollektion.

Hej Emilia! Först, berätta vad Grrrlcollection är?
– En är en blogg om musik, film och konst skapade av riot grrrls. Vi samlar på allt från nittiotalets riot grrrl-rörelse samt ger plats åt de som vanligtvis inte syns i media och i historieböckerna. Vi brukar säga att vi skriver herstory.
Varför började ni göra egen merchendise?
– Vi älskar merch, och D.I.Y är en självklar del i riotgrrrlrörelsen. Malin har gjort våra tröjor och väskor. Jag gör smycken! Jag hade precis gjort ett Sorceress-halsband (en av karaktärerna i He-man) till min dotter och kom på att jag kunde göra fler halsband med kick-ass brudar.
 Hur har ni valt brudarna?
– Jag började med att göra några självklara riot grrrl-ikoner som Kathleen Hanna och Carrie Brownstein, nu får jag önskemål från våra följare så jag inspireras av dem, de har bra smak.
 Är fler på gång?
– Jag har gjort Courtney Love, JD Samson, M.I.A och Rosa Parks som jag inte lagt upp ännu. Jag kommer ocksp att lägga upp möjligheten att beställa custom made-halsband.
Om ni skulle göra en på en svensk artist – vem skulle det vara?
– Silvana Imam, hon är en klockren nutida riot grrrl.

Silvana Imam som halsbandsskiss.

Ni gör halsbanden för att finansiera ett webbtvprojekt om jag förstår det rätt?
– Ja, smyckena föddes ur det projektet, vars mål är att göra Grrrlcollection-tv.
Hur kommer ni utveckla merchen?
–  Det är jättekul att göra smycken och lite beroendeframkallande. Jag vill testa nya grejer, material och arbetssätt. Vi får se hur det utvecklar sig. När det kommer till våra tröjor och väskor så är fokus nu på att trycka upp ett gäng av de vi säljer i kampanjen. Malin trycker all vår merch för hand och vanligtvis hyr hon en lokal där hon gör det. Nästa vecka har vi preliminärbokat att köra lite tryckverkstad i hennes vardagsrum. Det ser jag fram emot.
Hur har produktionen av halsbanden gått till?
– Jag gör dem för hand i liten upplaga, så länge jag tycker att det är kul och så länge det finns ett intresse. Jag gjorde exempelvis enbart fem stycken Kathleen Hanna-halsband men de sålde slut på en gång så nu har jag gjort några till.
Jag tycker det finns en uppdaterad Riot Grrrl-rörelse i dag – kan du också se det?
– Absolut! I mina ögon har vi en stark riot grrrl-rörelse idag. Initiativ som Rättviseförmedlingen, Jämställdfestival, Femtastic, Equalizer, Ladyfest och nätverket Jag är musiker och kvinna tycker jag faller inom ramarna för vad riot grrrl står för. Jag vet inte om de själva kallar sig riot grrrls och egentligen är det inte det viktigast heller. Vi har en gemensamt mål, en jämställd kulturscen. Sedan finns det band som Solanas Cunts samt grupper som E-town grrrl gang och Sthlm grrrl gang som dessutom definierar sig som riot grrrls själva.
Vad har Grrrlcollection mer i pipen?
– Vi hoppas på att ro våra webb-tv-planer i land med avstamp i New York. Den 8 mars spelar vi skivor på Nalen klubb, Dolores Haze och Könsförrädare spelar live.

Original Riot Grrrl – Kathleen Hannah.

Här säljer Grrrlcollection sina smycken.