Att föda med doula, del 2: Efter

IMG_4626
Vår kompis Emil och Judy och Judys mage.

(Del 1: Före)

Min kompis Judy har ju blivit lite av ett återkommande moment i mammabloggen eftersom hon helt och hållet gått sin egen väg när det gäller barnafödande. Utifrån ett internationellt perspektiv är hennes förlossningsresa (doula, hemsfödsel, moderkaksätande, gödsla jord med moderkaka vid trädplantering) kanske inte jättespektakulär. Men tittar man på normen i Sverige har jag fått uppfattningen av att det hon gjort tillhör ovanligheten.
– Vi blev inspirerade av Ina May Gaskin och ville göra allt för att få en så positiv förlossning som möjligt, säger Judy. (Podcasttips om man vill höra mer om Ina May och ”naturlig födsel”).

Norm eller inte, Judys resa är onekligen intressant. Tanken från början var att Judy skulle föda med hjälp av en doula. Via en kompis blev hon rekommenderad en privat barnmorska som tillsammans med en kollega närvarade under förlossningen. Både Judys mamma och svärmor närvarade också. Så på ett sätt skulle man ju kunna säga att Judy fick privilegiet att föda i sällskap av fyra doulor, plus partner.

Förlossningen blev en positiv och trygg upplevelse för Judy, precis som hon hade hoppats. Om det berodde på barnmorskorna eller miljön eller en kombination av alltihop är ju svårt att veta. Men enligt Judy hade mycket att göra med att hon var omringad av människor hon litar på.

Tittar jag på min egen förlossning till exempel, där varken doula eller ett och samma vårdteam tog hand om mig under hela processen, är doula kanske något jag saknade. Inte för att jag har något att klaga på, men jag minns hur mycket lättare jag tyckte de delar av förlossningen var där jag kände värme och tillit till barnmorskan som hjälpte mig. Och samtidigt hur stressad jag blev av att en människa jag inte hade uppenbar personkemi med kom in i förlossningssalen.
– En doula vägleder ju inte bara den som ska föda, partnern får ju hjälp att stötta på ett bättre sätt också, säger Judy och pekar på hur involverad och bra hennes kille var under förlossningen.

Jag har inte lyckats hitta någon som är kritisk till att föda med stöd av en doula, vilket kanske inte är så konstigt.

Sveriges Radio rapporterade nyligen om en nationell satsning på kulturdoulor som ska stötta utrikesfödda kvinnor före, under och efter förlossning i Sverige.
– Det finns tyvärr ingen kontinuitet mellan mödravården och förlossningsvården i Sverige, sa sociologen Zaira Jagudina som forskar om migration och hälsa vid Göteborgs universitet till P4 Värmland då. De barnmorskor som kvinnorna träffar under graviditeten är inte med vid förlossningen. Men doulorna står för en större kontinuitet mellan de olika delarna i det svenska vårdsystemet.

Mer om doulor som doular: 

Kulturdoulorna

Avesta-doulan

Doulor allt viktigare 

Att äta moderkaka

image
Smoothie á la placenta.

Min kompis Judy födde barn igår. Hon avslöjade nyheten på Facebook genom att posta en bild på sig själv med en smoothie, vilken hon kallade den ”nyttigaste smoothien en nybliven mamma kan tänka sig.”

Anledningen till att smoothien var så nyttig? Den var gjord av moderkaka a.k.a. placenta a.k.a. det ”organ” som baby får näring av när hen ligger i magen.

Jag hörde av mig omedelbart.

Varför äta placenta?
– Min privata barnmorska berättade om olika positiva hälsoeffekter moderkakan kan ha hos en nyförlöst mamma. Till exempel minskar risken för förlossningsdepression. Och den första bröstmjölken får en boost.

Okej, men varför?
– Varför inte? Många växtätande däggdjur gör det för att få i sig järn.

Det finns mycket som däggdjur gör som jag är rätt glad för att man som människa avstår…Var det knepigt att övertala vårdpersonal att du skulle få behålla den?
– Jag födde hemma så det var inga problem! Min barnmorska la den i en plastpåse och sen fick vi göra vad vi ville med den.

Hur smakade det?
– Min kille gjorde en smoothie med mycket hallon så jag kände inte smaken av själva moderkakan.

Ärligt, blev du inte det minsta äcklad?
– Om jag hade behövt skära i den själv så hade jag nog skippat det helt. Jag slapp hantera moderkakan överhuvudtaget, vilket jag är rätt glad för.

Ska ni tillaga resterna så att din kille också får smaka?
– Han smakade lite igår! Vi tänkte plantera ett träd med resterna eftersom vi har hört att placenta göder bra.

Rekommenderar du andra nyförlösta att äta moderkaka?
– Absolut, om de vill! Jag åt min igår så jag vet inte om den bidragit med något positivt än.

Spännande!

Mer om moderkaka som matig kaka:

Eating your placenta – is it healthy or just weird?

Girl eats placenta

Sanningen om svanskotan

image
Katten Hugos svans.

En sak som ingen berättade för mig varken före eller precis efter att jag födde barn var att svanskotan i många fall kan bli lidande. Svanskotan, som man kanske bara känt av vid några enstaka tillfällen när man provat på snowboard eller åkt stjärtlapp, får tydligen utstå högt tryck vid förlossning (i alla fall om man föder via ”där nere”).

Jag var helt oförberedd på detta. Och den smärtande svanskotan fick inte min uppmärksamhet förrän efter ett par veckor efter förlossningen när det andra jobbiga och smärtsamma hade lugnat ner sig.

Först trodde jag att svanskotan gjorde ont eftersom jag i stort sett hade bott i soffan i 10 dagar och min kropp var ovan vid sittande position så länge. Jag insåg dock snabbt att sitta inte egentligen var något nytt för mig. Sedan trodde jag att svanskotan blivit lidande i och med den nya sittställning jag regelbundet intagit eftersom jag ammade under 90 procent av min vakna tid. Jag klagade på svanskotan hela tiden. Min kille förstod inte alls. ”Ring vårdguiden,” vädjade han. Men jag envisades med att klaga och spekulera. Jag slutade tänka på annat än att något inuti mig hade gått sönder.

Svanskotan fortsatte att ömma otroligt mycket. Jag var tvungen att sitta på extra kuddar så att svanskotan inte skulle riskera beröring eller belastning. Efter ett par dagars oro ansåg jag mig inte ha något annat val än att vända mig till folkhälsans fiende nummer ett, Familjeliv. Jag läste forumtråd efter forumtråd efter forumtråd. Spenderade säkert 40 timmar i dess våld. Googlade enligt mig avancerade sökningar. Men förr eller senare ledde allt mig till Familjeliv och endast ett enda logiskt svar på vad som skulle kunna vara fel på svanskotan.

Med gråten i halsen ringde jag vårdcentralen, lämnade Bae med sin far, rusade ner för backen mot torget och vårdcentralens karga fasad. Jag haltade in i läkarens rum. Rödsprängda ögon, darrande underläpp.
– Hjälp mig! Snälla, vad ska jag göra? Familjeliv säger att jag har BRUTIT SVANSKOTAN!!!

Läkaren log ett milt leende. Hon frågade lugnt hur längesedan det var jag hade genomgått förlossning, ställde några frågor om när och hur svanskotan ömmade som mest. Sedan bad hon mig ställa mig upp, rulla ner byx- och troskant så att hon med ett par fingrar kunde känna på svanskotan. Den gjorde plötsligt inte så ont längre.
– Kroppen utsätts för en enorm påfrestning vid en förlossning. Och svanskotan sitter på ett sådant ställe att barnet trycker på den på vägen ut. Det finns ingen anledning att tro att svanskotan är bruten. Däremot är den nog lätt inflammerad. Ta en alvedon och en ipren tillsammans ett par gånger om dagen i några dagar så ska du se att det går över. Och oroa dig ej, det är ingen fara att ta ipren när man ammar. (Det får man inte göra när man är gravid.)

En tår rann ner för min kind av lättnad.
– Tack, tack, tack, tack!!! Ropade jag och halvsprang hem. Livet blev plötsligt lite enklare. Och mycket riktigt, smärtan försvann precis som läkaren sagt.

Jag skulle leverera en smart poäng här, men min trötta bebishjärna kommer inte ihåg den. Poänger som ploppar upp i huvudet: 1) Svanskotan kan göra ont efter förlossning men det betyder inte nödvändigtvis att den är bruten. 2) Innan jag födde barn var jag rädd för värktabletter pga att de känns läskiga och jag har fått för mig att människor missbrukar dem. ”Känner mig trött, tar en alvedon.” ”Ont i huvudet, tar en treo.” ”Orkar inte, tar en ipren.” Ja, ni fattar. Men efter att ha fött barn är enkla receptfria tabletter som en skänk från ovan/det som får en att må bra. OBS, när det krisar. 3) Vissa som skriver i Familjelivs forum är så jävla keffa!!!!! (Varför lär man sig _aldrig_?)

Att föda med doula, del 1: Före

IMG_1315
Judy och Ben.

I januari publicerades en amerikansk studie som menar att en doula är nyckeln till en skön/trygg/“positiv” förlossningsupplevelse. Studien drar slutsatsen att alla (amerikanska) kvinnor borde få tillgång till en doula.

En doula är en person, utöver barnmorska och partner, som stöttar den som ska föda. Tidigare studier har visat att stödet av en doula minskar behovet av smärtlindring, och i vissa kretsar menar man att en doula kan hjälpa den som föder att uppnå en “orgasmisk födsel.”

Att föda med stödet av en doula är inte jättevanligt i Sverige. Enligt Odis ser dock behovet ut att öka i takt med att fler får upp ögonen för “doulaeffekten”. I USA förknippas doula med hälsomedvetna övre medelklassmammor.

Först tyckte jag att en doula lät som ett sätt att klämma ut cash från den köpstarka gruppen Nojiga Föräldrar. Men enligt en artikel i DN från 2013 är svenska barnmorskor generellt positivt inställda till en doula eftersom hen kan stötta den födande på ett sätt som barnmorskor inte hinner med i den allt mer pressade förlossningsvården.

Min kompis Judy som bor i Kina planerar att ha en doula när hon kommer till Stockholm för att föda i april. Jag kontaktade henne för att höra hur hon ser på saken. Först innan, som ni kan läsa om nedan, och sedan efter förlossningen – med facit i hand – som ni kan läsa om när Judy blivit morsa senare i vår.

Varför är det viktigt för dig att ha en doula?
– Inspirerad av böcker jag läst och fantastiska förlossningshistorier jag hört, om hur befriande en naturlig förlossning kan vara har jag bestämt mig for att göra allt jag kan för att också uppnå det. Att ha en doula hjälper mycket i den processen och i förberedelserna.

På vilket sätt hjälper doulan dig just nu med förberedelser?
– Vi har anlitat en privat barnmorska vilket är lite annorlunda från en doula. Vi har inte träffat henne ännu, utan bara talats vid på telefon hittills. Vi blev rekommenderade henne av en barndomsvän som bestämde sig för att utbilda sig till doula efter att ha samarbetat med henne under sina egna förlossningar. Jag antar att vår situation är något annorlunda från andra par, då vi reser iväg for att kunna ha den typ av förlossning vi drömmer om. De flesta lär nog känna sin doula/barnmorska rätt tidigt inpå graviditeten. Ju bättre man känner varandra, desto tryggare blir man i deras sällskap. Då blir förutsättningarna bättre för en fin, naturlig förlossning. Så snart vi kommer till Stockholm kommer vi att träffa vår barnmorska tillsammans med våra mammor och lära känna varandra, och gå igenom de funderingar och önskemal vi har.

Har din partner någon kontakt med doulan?
– Ben kommer absolut vara i lika mycket kontakt med vår barnmorska som jag kommer, om inte mer, eftersom han kommer att spela en väldigt viktig roll under förlossningen. Han behöver eventuellt bli ”coachad” genom det hela. Hittills har han varit med och lyssnat på högtalartelefon när jag pratat med henne.

Vad tycker han?
– Han är väldigt positiv! Att hitta en pålitlig doula/barnmorska har varit ett av huvudkriterierna for honom.

Finns det något som gör dig extra nervös/orolig i och med förlossningen?
– Nej, egentligen inte. Den största “oron” med förlossningen är väl mest att vi inte ska hinna till Sverige i tid eller att vårt temporära boende inte kommer vara idealiskt. Fast den biten löser sig nog tror jag.

Vilka är de bästa råden din doula gett dig hittills?
– När vi talades vid sist hade vi lite frågor angående hemfödsel och vid vilken tidpunkt man borde åka in till BB. Hon var väldigt lugn och kändes erfaren. Hon sa att när förlossningen väl har börjat bör vi inte göra något som inte känns rätt för oss. Känns allting bra och vi vill stanna hemma längre än planerat så gör vi det. Känner vi oss oroliga över något och vill att hon kommer hem till oss, eller möter oss direkt pa BB så gör hon det.

Fortsättning följer.

Saker min första förlossning lärt mig

bb
Bae och jag på BB.

Trots att förlossningen i sig varade i vad som kan jämföras som en suck i längd om man ställer den mot graviditeten, så är den större och våldsammare än graviditeten på alla sätt och vis. Förlossningen är ett moment som, oavsett hur långt tid den tar, hela graviditeten varit ett intro för.

Jag upplever dock att jag var en aning oförberedd när dagen väl kom. Vad som började som en sorts skräckblandad förtjusning, via total lustgassnedtändning, slutade i chock. Kanske är en förlossning ett helt liv på speed? Jag vet inte. Vad jag vet är att jag upplevde det hela som lätt sinnesjukt och jag har aldrig förr varit så ogenerad, eller älskat ett sjukhusplagg så mycket som den trasa till skjorta jag bar under min timmar i förlossningssalen. Jag har heller aldrig hyst så mycket kärlek och tacksamhet inför främlingar som jag gjorde inför de barnmorskor och undersköterskor som gav mig smärtlindring och hjälpte mig att driva ut mitt barn. Det kanske är obvious för er, men det var det inte för mig. Så här har jag samlat för er några saker som förlossningen lärde mig som jag inte hade koll på innan det var dags.

Exorcisten
Jag vill egentligen inte gross you out direkt, men det är omöjligt att inte göra det med den pryde när man pratar förlossning. Ni har sett Exorcisten, ja? Ni vet där i en av de första scenerna – vilken jag kanske blandar ihop med Scary Movie, men same shit – när den stackars besatta flickan ligger i sin bädd och kräks och kissar och skriker och åmar sig och vänder ut och in på sin kropp. Det liknar mycket mer en förlossning än någon annan förlossningsscen på film. Alltså de här kvinnorna som sätter sig på huk vid en bäck?! No way.

Att föda barn är inte vackert på ett sansat sätt. Och även om jag föreställt mig att förlossningen skulle bli en aning… vulgär? Så var jag helt oförberedd på att den skulle vara så här primitiv. Typ inte ens djurisk? Eller kanske som ett urdjur. Men också väldigt befriande på ett otroligt konstigt sätt. Dock kan denna aning positiva inställning – “befriande”– till förlossningen vara en efterkonstruktion. För jag vet att jag i flera veckor efter att det var över inte kunde släppa hur fruktansvärt ont och hemskt det hela var.

Det var en upplevelse, en erfarenhet, I guess, och den förde nog med sig en massa gott som jag inte kan se klart ännu (förutom mitt barn SÅKLART, *stating the obvious*). Förlossningen var dock med säkerhet riktigt whack. Exorcisten bör ses i utbildningssyfte, för då kan det ju bara bli bättre.

De olika faserna
Jag läste Gudrun Abascals Att Föda två gånger från pärm till pärm. Kapitlen om “de olika faserna” läste jag några extra gånger. För detta är jag tacksam. Jag fattade direkt när latensfasen började, den långa, otydliga fasen. Jag förstod också när öppningsfasen började. Men när den kom igång på riktigt, alltså när värkarna kickade igång ordentligt, då blev allt ett kaos. Det är värkarna som gör ont. Ont är föresten en underdrift. Värkarna smärtar, VÄRKER (duh) och ett tag känns det som om de aldrig kommer upphöra.

Utdrivningsfasen, alltså när man ska trycka ut sitt barn, är som en dröm i jämförelse. När jag förstod att nu äntligen var det dags, förändrades hela min kropp från ett motvilligt JAG-VILL-INTE till ett lugnt och avslappnat VÄLKOMMEN! Jag tar emot dig, livet. Jag är flum. Kände mig lite som kvinnan på huk vid bäcken. Det var också här någonstans som jag vägrade släppa lustgasen och på grund av det trippade iväg till annan, färgglad plats. Min kille säger att det var första gången jag log och såg “harmonisk” ut sedan vi anlänt till förlossningen. Värkarna VS Utdrivningsfasen 0–1.

Nummer två
Att trycka ut ett barn känns inte som att underlivet ska vändas ut och in eller som att ha samlag från insidan och ut med något jättestort. Det känns som att gå på toaletten och göra nummer två. Man pressar mer än vanligt bara. När man blir bajsnödig är det dags.

Avslappningen
Jag lärde mig aldrig att slappna av på egen hand trots gravidyoga och avslappningsövningar, tyvärr :(. Ni vet det där man ser i filmer när gravida måste stirra in i sin partners ögon och typ hyperventilera? Det är så på riktigt och anledningen till att man gör så är för att koncentrera sig på att SLAPPNA AV. Inte andas, inte döda någon. Jag tror en profylaxkurs kan vara värd att få till. Jag sket i det vilket resulterade i en manisk besatthet av att andas, så till den grad att jag glömde bort att slappna av.

Mandelolja 4-ever
Jag har alltid älskat mandelolja som hudvårdsprodukt. Well, i alla fall sedan kompis Ylva berättade om 90+ år gammal släkting/kompis som är rynkfri på grund av den. Men när barnmorskan använde mandelolja som glid för att på ett så smärt- och sprickfritt sätt som möjligt få ut mitt barn nådde min kärlek för den nya höjder. Jag insåg där och då att det inte går att leva utan detta ljuva kladd. Alltså, du är ej kommen av jord mitt barn, du är kommen av mandelolja och för det är din mamma glad.

Så jävla värd grej att alltid ha med ändå om man tänker ur hud och sexsynpunkt. Dessutom kostar den typ ingenting på apoteket (om man jämför med dagkräm + nattkräm + glidmedel + lite random shit att hålla rynkor på avstånd.) Och, mina vänner, den är helt naturlig!